De senaste veckorna har sjukdom och olyckor varit i focus i mitt liv! 

Jag tror att jag nämnde min segdragna förkylning som jag försökte bota själv, utan antibiotika! Jag är fri från förkylningen men mina lungor mår inte bra. Jag fick diagnosen astma för fem år sedan när jag fick ett astmaanfall i Kina.

Sen dess underhållsmedicinerar jag två gånger per dag och har mått bra alltsedan dess.  Det är bara vid infektioner/förkylningar som jag får extra besvär.

De besvären håller i sig med svag lungfunktion, trötthet, andningsbesvär och heshet. Förra veckan ringde jag sjukvårdsupplysningen och de hänvisade till vårdcentralen för där kan jag få andas i en apparat som underlättar och påskyndar tillfrisknande.

Samtal till vårdcentralen gör att jag får en tid omgående. Glad för snabbt läkarbesök på orten så jag slipper åka in och  belasta sjukhuset.

Läkaren lyssnar på mig och tar en rad olika prover. Sköterskan som tar proverna och undrar varför han inte låter mig andas en kvart i den där maskinen? Det svaret får jag senare av doktorn. Bra sänka, ingen feber, lågt Pef-värde, hög puls, bra syretillförsel (0,96) för min ålder (min kommentar). Det piper inte heller i dina luftrör säger oktorn. Nej det klart när jag använder akutmedicinen flera gånger om dagen. Ingen åtgärd!!! Vid min fråga om jag inte behöver en kortisonkur för att underlätta den lokala inflammationen i luftrören. Svar nej, kortison försämrar immunförsvaret!

När jag kom hem, besviken och förbannad så googlade jag på doktorn. Det visar sig att han är gynekolog, 66 år,han var överläkare på en kvinnoklinik i Norrland. Enligt det jag läst så är han en ansedd och duktig kvinnoläkare. Han ifrågasatte systemet och var därmed obekväm för politiker o ledning och slutade sitt jobb. Nu är han distriktsläkare på halvtid på Gotland. 

Uppriktigt sagt så känner jag mig inte trygg här.

Idag ringde jag min lungdoktor på Sofiahemmet för att få råd om kortisonkuren som jag faktiskt redan har hemma. Efter samtalet var det solklart att jag skulle börja med den, omgående. Är jag inte bättre om 5 dagar så skall jag återkomma.

Nu känner jag mig lite gladare och hoppas att min andning återhämtar sig.

 Som extrakrydda genomgår jag en lokal cellgiftsbehandling för mina solskador i ansiktet som måste bort. De kan utvecklas till elakartad hudcancer, dock ej malignt melanom. Jag ser för jäklig ut med stora inflammatoriska blaffor. Men det ska bli bra om sådär två veckor. Jag har taimat behandlingen så jag kan gå på mitt gudbarns studentfest och se någorlunda ut i ansiktet. Det finns ju smink, tack o lov!

Nog om mig nu men jag måste delge er två ruggiga olyckor som drabbade dels min svåger och dels min vän B. Hon som opererats för bröstcancer. Samma dag, i lördags var båda på Södersjukhuset akutmottagning.

 

Min svåger var ute på årets första riktiga cykelrunda med sin racercykel. I ett villaområde på en cykelbana låg en vattenslang utlagd som han försökte parera. Det lyckades inte så han föll i backen. Han fick ont i höften men fortsatte att cykla drygt en mil. När han väl var hemma på söder och klev av cykeln så föll han ihop. Han fick hjälp upp i bostaden och han ringde min syster som var på stan. Hon ringde efter ambulans. Det tog tre timmar innan ambulansen kom och min svåger hade ohyggliga smärtor.

Väl på sjukhuset fick han vänta fem timmar på en läkare. Läkaren beklagade den långa väntetiden men menade att personalen gör sitt yttersta. Vi är inte dimensionerade för mer än 60000 patienter per år men tar emot 120000!!! Han uttryckte också att det är en politisk fråga!

Två timmar senare fick han röntgen. Enligt min syster så uttryckte läkaren att han var generös som gav honom en röntgen. Det är ju en extra kostnad. Vid röntgen konstaterades brott på lårbenshalsen!!!!! Åtta på morgonen akutopererades han.

Idag har jag pratat med honom. Läkningstiden är 3-4 månader. två månader med kryckor och därefter träning. Han är redan uppe på kryckorna och ska nu få träning att gå i trappor med kryckor. 

Min svåger är vältränad, smärt och lite drygt 50 år. Han kommer att rehabilitera sig lite snabbare än 4 månader tror jag. Jag håller alla tummar jag kan och önskar verkligen att han kan hitta lite andra träningsformer än cykling framöver. Det är farligt! Spinning kan väl vara ett bra alternativ och promenader. Men jag förstår hur jäkla jobbigt han har det nu.

Men han är en riktig fighter och har blivit en "snackis" på sjukhuset. Ingen har någonsin hört någon cykla dryga milen med ett lårbenshalsbrott!

 

till min väninna B som var på sin älskade kolonistuga och skulle hänga upp ett takskydd i pergolan. Hon stod på en liten stege, bara några decimeter upp och steget brast och hon föll pladask. Hon såg direkt att armen var bruten så det blev en vän som fick skjutsa henne till Södersjukhusets akutmottagning.. Hon kom in några timmar före min svåger så hennes väntan blev inte lika lång.

Men med alla röntgenplåtar och försök att lägga benet rätt så blev klockan ett på natten. Då var det inte riktigt bra ändå så det blir en ny operation framöver för att rätta till benet.

I morgon får hon besked från  sin onkolog om sin fortsatta cancerbehandling.

Livet är tufft för henne och jag önskar jag vore i stan. Men jag kommer om två veckor och då ska vi träffas! Kanske hon kan komma till Gotland några dar för lite ompyssling också. Allt är avhängigt av hennes fortsatta behandling.

 

Men i allt elände finns det ändå mycket ljus att glädjas åt. Jag gläds åt att min kusin Chris från Skåne kommer på söndag. Jag gläds åt att jag bokat båtresa för mina killar till midsommar. Jag gläds åt att vi ska till Stockholm om två veckor och få träffa nära och kära och framförallt att fira F mitt yngsta gudbarn som tar studenten.

Jag gläds åt att jag trots mina andningsproblem kan uppleva den härliga grönskan i naturen och känna dofterna. Maj månad är den bästa tiden på året.

Snart hoppas jag också att få glädjas åt att Högsta domstolen beslutar det enda rätta för framtiden så alla kan glädjas åt rent vatten och fast mark på norra Gotland.

Kram på er alla! Snart återkommer jag med nya reflektioner om livet och allt däromkring. Då blir det inte lika långt som den här romanen! Jag lovar!

Rose Marie