Visby sjukhus ligger vackert precis vid havet och arkitekturen är tilltalande. Miljön, småskaligheten och känslan ger en så lugn och skön harmoni.

Jag bli väl mottagen av Ann Britt min onkologsköterska  som med lugn stämma förklarar vad som ska ske.

Först får jag en del olika förebyggande dropp, som cortison, allergimedel mm och det tar sådär en halvtimme.

Därefter sätts cellgiftet, cytostatikan eller kemoterapin igång, många namn för samma sak.

Normalt ska hela proceduren ta 2 timmar inklusive förbehandlingen.

Jag blir övervakad hela tiden eftersom just denna behandling "Paclitaxel Hospira" kan ge kraftiga reaktioner.

Efter mindre än fem minuter kommer reaktionen. Jag känner direkt att något händer. Jag blir varm,  blossande röd i ansiktet och får tryck över bröstet och värk i ryggtrakten.

Sköterskan avbryter behandlingen direkt och kallar på förstärkning. 2 läkare och ett antal sköterskor stormar in. Blodtrycket mäts och de bevakar mig en bra stund samtidigt som de förklarar att just denna reaktion är mer regel än undantag.

Det var skönt at höra att jag inte är unik. Men eftersom det är vanligt så finns en rad säkerhetsrutiner som bl a ständig övervakning.

Sen återfår jag min normala rytm och ansiktsfärgen blir normal.

Vi gör ett uppehåll på en timme och när blodtryck o puls är normalt startas behandlingen igen. Nu sker det i ett lugnare tempo med 25 procents inmatning i en kvart. Därefter 50 procent och 75 procent i vardera en kvart för att slutligen övergå till 100 procent. 

Det gick bra!  Nästa behandling sker på torsdag den 1 augusti. Då kommer behandlingen ta lite längre tid eftersom det inte går att starta upp med 100 procent direkt.

Nu sex timmar sen behandlingen mår jag bra. Trött förstås men det kommer vara ett normalläge och avhjälps med lite extra vila.

Jag har lagat middag som maken förberett med potatisskalning och rivning av densamma. Jag längtar efter kaloristinn husmanskost som raggmunk, rökt sidfläsk och kall mjölk.

Samma beteende som förra gången. Sugen på mat som jag vanligtvis inte äter så ofta.

Nu blir det spännande att se hur min kropp reagerar i morgon för idag mår jag väldigt bra efter de starka gifterna.

Men en sak som tilltalar mig är att mina cellgifter är utvunna ur idegranens bark och barr. Idegranen är oerhört giftig men den är förstås bearbetad med lite annan jox som alkohol, cremifor etc för att bli löslig för injektionsform. Ett filter sätts också in i kanylen så inga partiklar kommer in i blodet.

Men det känns bra att naturen ska hjälpa mig, inte bara den underbara upplevelsen att bo i naturen utan också att få in den i min kropp. Fantastiskt! Men många läkemedel sen urminnes tider har utvunnits och gör så än i dag av våra viktiga naturtillgång.

Så alla naturälskare, vi ska vara rädda om naturen och inte förstöra den viktiga tillgången som hjälper oss människor att leva med fast mark och rent vatten. Så fick jag in den lilla fliken om vår unika natur i Ojnareskogen.

Jag återkommer i morgon med ny statusrapport om idegranens påverkan.

Kramar

Rose Marie