De senaste veckorna har verkligen varit fyllda av intressant information som kräver mycket reflektion och eftertanke.

Den Socialdemokratiska partikongressen var spännande att följa och jag väntade otåligt på Miljöavsnittet. Tyvärr låg det sist på dagordningen, efter den stora partifesten, sista dagen. Jag är inte nöjd med de svepande skrivningarna och jag är inte nöjd när det gäller kärnkraftens avveckling. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Människor börjar bli alltmer medvetna om vad miljö och klimatfrågor betyder för en framtid och för nästa generation. Det duger inte att konstatera detta faktum. Det fordras en klar strategi om hur vi skall åstadkomma en reell förändring. Det kanske handlar om uppoffringar som vi alla måste vara en del av. Om detta sägs inte ett ord.

När det gäller övriga skrivningar så känner jag mig mer bekväm. Jag är nöjd med att det uttalades så tydligt att vinster i välfärden ska begränsas när det gäller storföretagen. Det betyder inte att all privat verksamhet skall förbjudas och det betyder inte att valfriheten kommer att inskränkas. Det är det här som nu debatteras med olika tolkningar och vanföreställningar.

Jag är inte nöjd med att erfarna politiker som bl a Ylva Johansson petas från partistyrelsen. De har ersatts av blåbär, varav den ena är ute i riktigt blåsväder om sin beröring med det islamiska brödraskapet..  Där har partiet en lång väg att vandra för att återta förtroendet. Varför blir det så här, när partiet befinner sig i ett känsligt läge? Det finns inte plats för några diskussioner som ifrågasätter trovärdigheten i partiets värderingar.

För mig är det självklart att man inte kan förena ett ordförandeskap i Islamiska förbundet med dess värderingar och att ingå i det socialdemokratiska partiets högsta ledning. Budskapen kolliderar! För mig handlar det inte om islamofobi. Det handlar om ett islamiskt förbund som har varit tydliga i sina värderingar och som samverkar med det muslimska brödraskapet. Det finns massor av muslimer i vårt land som inte har islamiska förbundet som sin idé eller förebild. Många känner sig inte bekväma med att ha en sådan företrädare för muslimer generellt!

Nu har Omar Mustafa avsagt sig alla uppdrag inom partiet. Detta då Stockholms arbetarkommun uppmanat honom att lämna. Samma distrikt har nominerat honom i stället för Ylva Johansson som är en erfaren kunnig politiker. Hur tänkte dom då?

Så finns det mycket att säga om regeringens budget också som bekymrar mig otroligt. Mitt i en massarbetslöshet så finns inga kraftfulla åtgärder att ta till! Hur tänker dom nu?

Sen den förskräckliga händelsen i Boston som gastkramat de flesta. Hur kan illdåden fortgå i världen? Jag har en liten teori, högst personlig, som går ut på att fattigdom och utanförskap föder våld. Jag tror att våldet och brottsligheten kommer eskalera i takt med att allt fler känner vanmakt. Så, min slutsats är, att jämlika samhällen är bra för alla. Tänk om alla politiker kunde tänka i de banorna. Det finns numera forskning som stödjer denna slutsats och alla borde läsa "Jämlikhetsanden".

Det finns mycket mer att reflektera omkring men jag stannar här.

I morgon drar jag till stan igen och har fullt program som vanligt. Städning, tandläkare, läkarbesök, födelsedagsfirande för yngsta barnbarnet, brorsbarn och gudbarn. Damträff på Diplomat och på lördag demonstration mot gruvdriften och mineralstrategin. Vi medborgare har inte så många sätt att göra oss hörda på än via opinion. Att rösta vart fjärde år räcker inte riktigt. Nu hoppas jag på ett jättestort deltagande.

Hoppas nu att alla får möta våren och att den stannar kvar. Jag är så trött på vårvinter och längtar till att få börja vårbruka på riktigt!

Kramar till er alla!

Rose Marie