Efter en hektisk Stockholmsvecka är jag tillbaka på Gotland. Det är fortfarande härligt höstväder så det har blivit en hel del höststädning. Det är ju ett evighetsjobb att städa inför vintern. Löven finns fortfarande kvar men de sista resterna får ligga kvar som gödsel.

Nu är det måndag och en ny vecka att glädjas åt. Onsdagen blir en väldigt spännande dag. Även om det känns lite pirrigt när jag tänker på det så vill jag veta mer om min status. Tills dess ska jag ta vara på dagarna och förbereda inför höstlovet då mina barnbarn kommer till ön.

Däremot vill jag vänta lite med benskörhetsundersökningen. Jag är kallad till nästa måndag men ska försöka skjuta fram tiden några veckor. Det kan inte vara hela världen att få svar just nu. Det har ju redan varit 3 månaders väntetid. Man måste ju prioritera även i sjukdomseländet.

Förutom de småkrämpor jag har så mår jag väldigt bra. Den värsta tröttheten har försvunnit, musklerna har blivit starkare och den ilska jag tidigare känt har klingat av. Kroppen har nog vant sig vid mindre östrogen. Det är fantastiskt hur kroppen kan anpassa sig. Kanske att psyket hjälper till lite också. När jag skickar positiva signaler till min hjärna så svarar den. Märkligt, men sant,  för mig iallafall. Visst är jag ledsen, arg och gråter emellanåt, men jag vill inte stanna i den känslan för länge.  

Men jag börjar bli väldigt uttråkad på min peruk. Visserligen är det skönt när det är kallt. Det blir som en mössa. Men eftersom jag har en matta av hår så kliar det förfärligt, framförallt inomhus. Hittills har jag inte exponerat mig i min stubb ännu. Men jag längtar till den dan då jag kan gå till frissan och jämna till en frisyr.

Nä, nu måste jag sätta lite fart med en del praktiska ting både ute och inne. Kanske det blir tid för en svamppromenad också.

Ha det bra därute och hoppas ni får en härlig vecka.

Kramar

Rose Marie