Så här i slutet av året brukar alltid vemodet komma över mig! Vi ska avsluta det gamla och blicka in i det nya!

Tidigare år har jag alltid känt förhoppningar inför det nya! Nu känns det som en stor klump i magen.

Nånting har verkligen gått sönder i vårt välfärdsland! Vi är inte längre en förebild som många länder besökt och tagit lärdom av. Vi har anpassats till lägre ambitionsnivåer och de senaste åtta åren har vi alltid jämförts med de som har det sämre än vi. Det är klart att vi då har det bra, fantastiskt bra. Men om vi jämför oss med oss själva så har det skett stora förändringar.

Klumpen i magen är svår att få bort! Det känns som våra vänner från olika kulturer har reducerats till främlingar av SD. Det är så fasansfullt att dagens politiska debatt handlar om vem som är svensk eller ej. Idag känner jag inte igen mig som svensk. Jag skäms över de krafter som nu väller fram men vart ska man ta vägen? 

Nu ställer jag mitt hopp till att människor vaknar och försöker se fördelarna med alla nya svenskar! Jag behöver inte upprepa att sjukvården och alla servicenäringar skulle kollapsa utan alla dessa människor. Men debatten står mellan mottagning av flyktingar eller ej! Ursäkta alla läsare, jag tycker det är en korkad diskussion som inte är värdig ett civiliserat land på tvåtusentalet!

 :'(

Men nu övergår jag till de stundande helgerna vi har framför oss!

Julkänslan infinner sig inte riktigt eftersom det är väderberoende, tror jag! Men med lite pynt så går det att förstärka känslan och det pågår hos oss just nu. Julstädningen blir det lite si och så med, ni vet det där som min generation är präglad av med städing av alla skåp etc! Min mamma som sitter i sin himmel har alltid ett pekfinger med i dessa tider. Men jag vinkar glatt till henne och säger att jag gör på mitt sätt numera.

Vi har fullt upp med att förbereda husen inför att familjen anländer i omgångar. Matlagningen har fått vänta till i dag och i morgon. En del förberedelse har förstås skett men slutprodukten skall bli klar så nära julafton som möjligt.

Men i år har jag ingen julstress för vi är en liten skara på julafton. Men på annandagen kommer son, sambo och barnbarn! Till nyåret kommer kusin Curt och vår lilla bonusfamilj som är första och andra generationens invandrare. Så det är som vanligt här med många människor omkring oss!

Det är skönt att slippa gifterna några veckor så jag ska verkligen ta vara på tiden. Jag kommer att njuta av god mat och dryck som aldrig förr!

Jag blir piggare för var dag så vilostunderna blir allt färre. Men jag försöker ändå varva aktiviteter med vila. Jag vet ju av erfarenhet att om jag håller igång som förr så blir jag oerhört trött. Lagom är nog bäst för oss alla.

Idag ska jag iväg till Visby för att komplettera det som är svårt att hitta här på landet. Ostbutiken är ett av målen och några julpresenter. Sen en fika med dottern i hennes butik såvida hon har tid förstås!

Nu måste jag sätta lite fart så inte tiden rinner iväg. Jag vill hem innan det blir mörkt.

Ha det så bra i julpysslet och ta det lite lugnt!

Kramar

Rose Marie