Åh vad det är skönt att vara på Gotland igen fast det är ett jäkla trist väder. Det har varit grått och småregnigt sen jag kom ner. Vädergudarna gillar nog inte mig!

Nu har jag fått kallelse till skelettröntgen också så under min paus-vecka i Stockholm har jag fullt upp. På måndag den 9 dec är det datortomografi mitt på dagen men det tar bara nån halvtimme om jag minns rätt. På onsdag den 11 dec skelettröntgen som tar mer än halva dagen.

Först kontrastvätska på morgonen och sen efter lunch röntgen.

På fredag  den 13 dec träffar jag en doktor som ger besked om utfallet och bedömer den fortsatta behandlingen.  

Den här gången ska jag vara ensam med beskedet och det får väl gå även om jag har en kemo-hjärna numera.  Men jag har många som kan fånga upp mig om det behövs och jag kan ju ringa tillbaka om jag missat något.

Fredagen den 13 december kan vara både tur och otursdag men det är ju Lucia. Det borde betyda någonting positivt, eller hur??

Men eftersom jag idag inte vet hur det blir så kan jag inte planera min återresa till  jul på Gotland.

Det känns så där att inte riktigt veta och dessutom vara från min man så länge. Julförberedelserna blir väl så där också men det får väl också gå, eller rättare sagt det måste gå.

Men jag tittade över almanackan och har bestämt mig för att pendla så snart det går. Det innebär att jag redan nästa vecka på torsdag flyger ner till ön. Direkt efter behandlingen reser jag för då är jag oftast i full speed. Sen flyger jag tillbaka på tisdag den 3 dec för blodprover och behandling.

Därefter måste jag stanna i stan för behandling och undersökningar. Men däremellan har jag en massa trevligheter planerat. Så det får väl gå, eller rättare sagt det måste gå och tiden brukar gå väldigt fort, trots allt.

Nu tar jag de tillfällen jag har lust att förbereda det som går att förbereda inför julen. Men det mesta måste ske dagarna innan. Fast kanske jag kan köpa lax och frysa den i stan för att grava när jag kommer ner. Resten går lätt som en plätt när jag väl kommer ner.

Maken har stränga förhållningsorder att hålla ordning och hålla efter damm och tussar. För tussarna måste bort nästan varje dag. Har man två bordercollies varav den ena just nu ömsar skinn så är det nödvändigt att hålla efter.

Men städning är inte makens favoritsysselsättning så vi får väl se hur det går med det.

Men just nu mår jag väldigt bra om jag förtränger alla småkrämpor som poppar upp. Det kunde vara mycket värre.

Några nätter när jag haft svårt att sova så plågade jag mig själv med att läsa några bloggar av kvinnor med kronisk cancer. Den ena avled för ett år sedan. Den andra kämpar på och vi har kontakt via våra bloggar.

Av båda dessa erfarenheter har jag blivit varse att jag nog kan vänta mig ständiga behandlingar. Möjligtvis kan det bli tablettform framöver och det skulle jag uppskatta. Men om jag ska tolka alla hemska biverkningar som även det ger så vete sjutton. Pest eller kolera är vad som väntar mig.

Men jag ska försöka hålla mig till korttidsplaneringen och inte fördjupa mig i vad som komma skall. 

I morgon skall vi få besök av en gotländsk familj som vi träffat under kampen i Ojnareskogen. Det ska bli trevligt att fika med dem och bekanta oss lite mer.

På lördag är det julmarknad i Slite så den måste vi ju också besöka en stund. Det ska bli jättetrevligt att strosa runt och kanske köpa lite ullstrumpor som brukar vara både fina och starka.

Nu ska jag ringa lite samtal till några väninnor och höra hur de haft det på dagens lunch med veteranerna. Den lunchen skulle jag varit med på men prioriterade förstås Gotland under min paus-vecka. Men nyfiken är jag på att höra lite om gamla kollegor.

Ha det så gott och fortsättning följer!

Rose Marie