Måndag och fjärde dagen efter cellgifterna! Trodde att det värsta var över, men nej då. Den här dagen har varit för jäklig.

Svettningar och infektionskänsla i hela kroppen. ALLA slemhinnor brinner och det är svårt att äta. Värkande leder, huvudvärk och en puls som inte vill lugna sig. En svag förnimmelse av illamående kan jag också känna. Men det är nog mer s k betingelser. Min hjärna minns de ruskiga biverkningarna för två år se.

Nu är det bara tre dagar kvar till nästa behandling och det bävar jag för.

I morgon ska jag ta blodprover inför behandlingen. Som det känns nu så är nog både vita och röda blodkroppar utslagna.

Hur f....n ska jag orka i 12 veckor om det fortsätter så här????

Min kära dotter peppade mig ändå och påminde om de dagar som varit rätt bra. Hon har rätt, det har ju varit rätt ok de flesta dagar hittills, förutom tröttheten. Tröttheten går att bemästra men det andra som tillstött är riktigt,riktigt jobbigt.

Men när man är mitt i eländet är det svårt att se ljuspunkterna. Helst skulle jag vilja låsa in mig nånstans och dra nåt gammalt över mig. I det här läget är inte jag något trevligt sällskap.

Jag känner mig arg och ledsen och funderar på hur det kommer vara framöver.

Ingen trevlig läsning för alla er kära följare men det känns ändå bra att förmedla detta. Jag har så svårt att prata och upprepa hur jag mår för alla mina närstående. 

Jag ser dessutom för trist ut i mitt hår. Håret vill inte forma sig längre som jag vill så snart rakar jag väl av allt.

Ismössan som skulle förhindra att håret påverkas har jag inte velat använda. Bra är väl det att jag bestämt mig eftersom de inte har någon på Visby lasarett. Enligt min sköterska så är det för dyrt att köpa in. Jag kan tycka att det är synd för de som vill behålla sitt hår.

Nu är det soffläge, citronvatten och Alvedon som gäller. I morgon är en annan dag och den måste vara bättre!

Kram till alla trogna läsare!

Rose Marie