Nu har jag landat i den härliga känslan efter samtalet med dr Winblad. Att just han ringde var lite speciellt. För 20 år sedan var det han som lotsade mig framåt med alla behandlingar och jag blev frisk.Så det är klart att jag har en speciell känsla för honom. 

Tusen tack till erför alla varma och uppmuntrande ord som ni skrivit, mailat och ringt om. Det värmer ända in i själen. Jag är så lyckligt lottad att ha så många omkring mig som varit och är mina kryckor. Jag gör som min nya bloggkompis Helena, fäller en tår för jag blir så rörd.

Det som stör mig just nu är den revbensskada jag fick i förra veckan. Jag tror det blev ett brott eftersom det gör så ont. Det är väl galet att en sån händelse ska hindra mitt välbefinnande. Men det går över och jag får fortsätta att ta det lugnt. Det kanske är kroppens sätt att tala om för mig att jag inte ska gasa för fullt. För ska jag vara ärlig så var det min avsikt att gasa på lite mer än tidigare.

Nu har jag använt min förmåga att delegera, vilket är helt nödvändigt  när vi väntar kärt besök. Barnbarnen är på väg och anländer i eftermiddag med sin far. Då blir det sedvanlig plankstek och märingsviss. Jag ser fram emot några intensiva dagar där jag får tanka energi. För dom ger mig verkligen energi. Deras liv är fullspäckat med aktiviteter så när dom är här blir det ett annat tempo. Det behöver dom verkligen. Dom har nästan aldrig sovmorgon eftersom helgerna är späckade med träning och matcher

Snart är det dags att  åka iväg och komplettera en del mat och tillbehör så att inget fattas mina grabbar. Den tid vi har ska användas till annat än inköp av mat.

För övrigt har vi också ett fantastiskt härligt milt höstväder.

Ha det gott allesammans och var rädda om er.

Kramar