Nu är jag äntligen återförenad med mitt älskade Gotland, min man, dotter och våra bordercollies. Vår dotter har varit hundvakt några dagar så det var så välstädat och fint när jag kom. Så skönt att komma till nystädat hus.

Vi åt middag tillsammans och av en händelse fanns det en flaska Amarone till hands. Vi måste ju fira lite tillsammans!

Nu är vi ensamma med hundarna och jag känner mig nedstämd. Inte för mig själv utan för min omgivning som drabbats så hårt. Först somnade en väns mamma in under helgen. Det var visserligen väntat men det känns alltid svårt att bli föräldralös och man inser att man själv blir den äldsta länken i en kedja.

Sen har jag pratat med en släkting vars fru är svårt sjuk i lungcancer. Hennes cancerutveckling har gått alldeles för fort. På knappt ett halvår har cancern invaderat kroppen med metastaser och cellgiftsbehandlingen har avbrutits.

Det är svåra beslut för läkarna att meddela att läkarvetenskapen inte kan hjälpa längre. Jag kan föreställa mig hennes situation mer än väl.

Men jag tror att vi resonerar ganska lika med först förtvivlan och sen nån sorts acceptans att så här är det. Även om alldeles för många upplever samma situation här och nu så är det sällan en tröst.

Känslan att behöva lämna alla nära och kära är ohyggligt svår. Det är i sådana lägen som jag tror att troende människor kan få tröst av en högre makt.

Vad som är glädjande är ändå att hon fått ett fantastiskt bra bemötande och läkarna har gjort allt de kan. Där har det inte snålats med stora, dyrbara undersökningar och omtanke.

Så ska sjukvården fungera och det är vad vi ska förvänta oss. Tyvärr upplever inte alla samma sak om jag ska tolka media och ett antal bloggar. Men personligen upplever jag också att vi har en fantastisk vård. Min kritik som framskymtar i min blogg handlar om resursneddragningar och kapacitetsbrist på personal.

Trots detta så blir patienterna väl bemötta och personalen gör sitt yttersta.

Idag är vädret gråmulet och det förstärker min nedstämdhet. För att skingra den känslan tror jag vi ska ta en tur med hundarna och fylla på förråden.

Det är ju en viktig fotbollsmatch ikväll så vi ska nog satsa på lite extra, extra att förtära!

I morgon är en annan dag och då hoppas jag solen tittar fram åtminstone en liten, liten stund.

Höstkramar till er alla!

Rose Marie