Nu är jag tillbaka på den magiska ön och känner mig både glad och hoppfull!

Gårdagen tog jag blodprov som vanligt och sen träffade jag en väninna på stan. Vi tog en enkel bit mat tillsammans och skildes åt rätt tidigt. Mysigt!

Jag åkte hem och packade färdigt och plockade undan så det är fint nästa gång vi kommer. På dagen fick jag ett städryck så jag var nöjd när jag gick till sängs.

Det var stört omöjligt att somna in så det blev lite natt-TV. Jag försökte hålla undan alla hjärnspöken men hjärnan ville inte lyssna på mig.

Jag hörde inte min väckning och tur var att maken ringde kl 07.00. Skönt att jag fixade allt kvällen innan.

Jag hann precis tio minuter före avtalad tid för att mötas av att dr Anna var försenad. Syrran kom också med andan i halsen rätt sen. Men det gjorde ingenting och vi hann lugna ner oss före besöket.

Jag var alldeles för ivrig för att orka med rundsnack så jag gick rakt på. Anna log lite och började direkt med att säga att hon är nöjd. När doktorn säger att hon är nöjd så måste jag också vara det. Sen gjorde hon som vanligt med sin pedagogiska förmåga och förklarade och ritade.

Tumörerna har inte minskat i storlek men däremot har de samlat ihop sig, vilket är bra enligt doktorn. Min lekmannafundering är att de klumpar ihop sig för de kan inte leva av egen kraft. Men de slipper inte undan när gifterna pumpas in framöver. Eftersom mina cellgifter är målstyrda så inbillar jag mig att det är lättare att bekämpa dem när de är tillsammans.

Ingen mer spridning och inga angripna lymfkörtlar så sammantaget ger cytostatikan verkan. Så enligt läkarteamet ger min nya medicin bra verkan vilket innebär att jag är lönsam. Medicinen är ju ruskigt dyr så därför görs nog strikta prioriteringar.

Jag ville ju förstås att tumörerna skulle krympt men enligt min erfarna doktor så är resultatet bra. Tumörerna är ju trots allt inte allt för många och den största 1 cm.

Sen pratar vi om planeringen framöver och dr Anna konstaterar att jag avbokat nästa behandling före nyårsafton. Det tyckte hon var ett bra initiativ. Vi pratade också om att jag kan få lite mer viloperioder framöver eftersom vissa biverkningar är besvärliga och jag är rätt sliten. Det jag pratar om är min högra hand som numera är känslolös med svårigheter att skriva, knäppa knappar etc, etc.

Doktorn erbjöd mig lite längre uppehåll nu men det ville inte jag. Nu kör vi och så siktar jag på viloperiod under våren.

Nästa datortomografi är i mars och remissen går iväg redan nu så jag kan planera lite bättre.

Jag känner mig lättad och ser verkligen fram emot uppehåll fram till 8 januari.

Sen fikade syrran och jag och hade en glad mysig stund tillsammans. Så fick jag också välja en julblomma från alla flickorna. Jag valde julrosor i vitt, det blev två fint arrangerade i zinkkrukor! Lagom stora att transportera i handbagaget. Tack fina syrran och Söderbergsflickorna!

Därefter behandling och idag bestämde min sjuksyrra och jag att ta halv dos cortison. Att vara helt utan var inge bra för illamåendet plågade mig mer än tidigare.

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd och så innerligt tacksam för att ha så bra läkare och systrar som tar så väl hand om mig. Min behandlingssköterska är bara så underbar. Vi har så trevliga samtal och hon delar med sig av sitt liv också.  Dr Anna är nog i 50-årsåldern och har lång erfarenhet av onkologi och dessutom forskar hon. Hon har alla de egenskaper som en patient behöver. Lyssnar, förklarar pedagogiskt, uppmuntrar och är empatisk. Hon är också så otroligt vänlig, behaglig och jätterar med en varm humor.

Nu är timmen rätt sen, jag är inte särskilt speedad men ändå pigg. Jag har inget illamående alls och jag är inte vrålhungrig så det här verkar bra.

Jag skulle vilja kommentera allt hemskt som hänt under dagen i Pakistan men är alldeles för skakad av händelsen just nu.

Det galna som händer med SD och Björn Söder avstår jag också just nu. Konstaterar bara att det är utom allt vett och sans. Om inte väljarna vaknar efter de senaste uttalandena så kommer de aldrig att vakna.

Kära följare nu önskar jag er en god natts sömn!

Fortsättning följer och varma kramar!

Rose Marie