Nu är jag tillbaka på "min" underbara ö. Så lugnt och stilla och stor kontrast mot Stockholmslivet. Kanske är det den charmen jag vill åt med mitt växelboende.

Stockholmsveckan innehöll mycket sjukdomsuppföljningar. Så himla trött jag blir av det. Det är inte bara cancern som spökar utan olika biverkningar som stör mig. Den senaste tidens tryck över bröstet kan också höra ihop med cytostatikan. Men den biten tar inte onkologen hand om utan det är vårdcentralens gebit.

Så jag besökte också vc som har öppna akuttider för smärre åkommar. Jag betraktade mitt tryck över bröstet som smärre.

Hur smidigt som helst gick det. Ca 40 minuters väntan men sen tog de verkligen tid med samtalet och jag tog ett EKG. Det var helt ok. Jätteskön känsla att kunna avfärda akuta hjärtproblem nu.

Dagen därpå får jag samtal från min läkare om att jag har bakterier i urinen som måste behandlas. Jag som kände mig bra efter min självmedicinering med tranbärsextract. Dessutom var inte lever proverna bra så förnyad provtagning ska ske om någon vecka.  Lever o njurar tar också mycket stryk med cyto. Den typen av prover tas inte under behandlingen utan då fokuseras mer på vita/röda blodkroppar, blodplättar och benmärg.

Jag drar inga förhastade slutsatser och jag jobbar med att förtränga att lungor, skelett och lever är mest mottagliga för metastaser med min typ av tumör. 

Emellan allt detta träffade jag en kurator som var mycket sympatisk. Oj, vad jag pratade om mitt liv. Men som jag nämnt tidigare så finns svaren oftast inom en själv. Jag vill verkligen rekommendera alla att få en alldeles egen tid med någon proffsig utomstående.

Utöver veckans sjukdomsfokus så har jag också haft trevliga upplevelser. Tyvärr fanns inget utrymme att träffa barnbarnen. När jag hade tid var äldsta barnet sjuk (jag vill inte ha mer infektioner). Men nu hoppas jag på att de kommer til ön några dar under höstlovet. De dagarna blir fullt fokus på grabbarna och jag får mycket energi av dem.

Elins fest har jag nämnt tidigare men sen var jag med på hennes riktiga födelsedag med den lilla familjen. Rest Elefanten på Söder kan rekommenderas om man gillar Thay.

Fotografiska med två vänner var en spännande upplevelse. Skam mig, det var första gången men inte sista.

Nästa dag var det dags för "nissarna" som träffas regelbundet. Vi var på Svartengrens på Thulegatan. Fantastiskt kött från utvalda gårdar och som oftast kolgrillats. Vi testade en bricka med alla typer av kött. Det var ett dyrt men bra val. Nästa gång kan jag ta bara en rätt och veta att det är bra. Min man skulle bara älska den här krogen och menyn.

Resterande tid ägnade jag faktiskt åt mig själv. Det är numera sällsynt att vara ensam. Det var så skönt att bara prata med mig själv och få chans att bearbeta veckans olika intryck. När ensamheten är självvald så är det väldigt skönt.

Nu är jag sugen på att ta tag i slutstädningen på tomten och rädda pelargonerna från frosten. Lite ny jord till rosorna och så kratta löv. Fast kanske jag överlåter den sysslan till min son som faktisk är här nu några dar. Efter det blir det en ordentlig brasa med allt gammal trädskräp etc som samlats in.

Så kära vänner nu går jag i väntans tider på kallelser till olika undersökningar och blodprover.

Fortsättning följer!

Kramar till er alla goa människor som tar er tid att läsa, ringa, smsa och mötas. Ni är oerhört viktiga i mitt liv. Tack!

Rose Marie