Vilken dag, jag är helt slut efter allt fokus på min förbaskade tandinfektion.

Det är helt klart så att man måste va frisk för att klara av sin sjukdom och alla kontakter som krävs.

Dagen började med ett samtal från folktandvården på Gotland. Jag gjorde ju ett försök att boka tid men telefonen strulade men de hade registrerat mitt telefonnummer.

Jag avböjde vänligt att jag redan har en tid bokad under dagen.

Men vid närmare eftertanke och resonemang med min gubbe så ringde jag upp och undrade om de hade en snar tid. Det hade dom så jag avbokade besöket i Klintehamn.

Jag tyckte det var smart att få svar så snabbt som möjligt och dessutom sparade vi 6 mils extra bilkörning.

Blir vänligt bemött och röntgad av en snygging som praktiserade som tandläkare. Han var märkbart berörd av min historia och mitt behov av snabb hjälp för att fortsätta min cellgiftsbehandling. Men vi väntade på den riktiga jour-doktorn som ska ge besked om resultatet.

Så småningom kommer en äldre man (tror jag) med gråvitt bockskägg och en mustasch som var vaxad. Han såg rätt komisk ut faktiskt. Däremot upplevde jag honom som rätt humorlös.

Jag hade ju haft så trevligt samtal med snyggingen och nu skulle jag göra en sammanfattning av mitt behov.

Nånstans gick det fel då jag önskade antibiotika för att häva infektionen eller inflammationen. Vilket visste jag inte då förstås. Men han visade mig röntgenplåten och sa att den tanden är kass. Den måste bort!

Vadå bort säger jag? Tanden sitter ihop med tre andra tänder som en brygga, guldöverdragen. Så gjorde man för sådär 30 år sedan. Jag såg framför mig att hela min behandling nu förskjuts långt fram i tiden.

Det snurrade runt i mitt huvud och kände att det här funkar inte. Jag vill inte att han ska börja montera bort en tand på en brygga utan att min tandläkare Peter får ha synpunkter. Men Peter har semester, annars hade jag flugit hem till honom.

Snyggingen la huvudet på sned och log lite generat. Den äldre mannen var sammanbiten och beslutsam om att ingen antibiotika skrivs ut pga resistensrisken. Det är våra rutiner på ön!

Då försöker jag argumentera om att alla fall inte är lika. Om Rose Marie, en 71 årig frisk dam kommer med en tandinfektion så bör hon kunna läka ut den själv. Men om samma person kommer med multisjukdom som behöver behandlas så kanske en annan bedömning är lämplig?

Jag tackar för mig och lämnar kliniken efter att jag betalt. Jag förväntade mig en kraftig slant men blev glatt överraskad av att bara behöva betala 500 kr.

Nu var goda råd dyra. Efter att jag sansat mig åkte vi till vår dotter och där ringer jag min onkologsköterska. Vi är överens om att det inte kan bli några cellgifter i morgon. Jag ska ringa min läkare dr Anna som får avgöra hur vi går vidare.

Jag ringer dr Anna och hon var förvånad över beskedet om att inte sätta in antibiotika. Hon menade att infektionen måste vara utläkt innan fortsatta cellgifter. Helt plötsligt har jag hamnat i moment 22.

Men jag föreslog en ny bedömning av en annan tandläkare. Hon ville att tandläkaren konfererar med henne.

Då ringer jag till kliniken i Klintehamn och får komma omgående. Hon skulle informera tandläkaren om hela min situation.

Så kommer vi till Dental Human i Klintehamn och får träffa tandläkare Olga som kommer från Ryssland. Hon lyssnar noga på mig och sen blir det ny röntgen.

Hennes bedömning är densamma som folktandvårdens men skillnaden är hur hon kommunicerar med mig. Hon förklarar att det blir svårt få rätsida på tanden utan att den tas bort. Men hon kan lossa på bryggan, skära av den del av guldet som täcker den onda tanden och plocka bort den. Sen kan hon göra en provisorisk uppbyggnad om det inte lyckas.

Hon var lugn och saklig och hade väldigt mjuka händer. OK vi kör säger jag som ser framför mig att jag kan vara bra till nästa torsdag. Dr Anna var ju angelägen om att inte förskjuta mina cellgifter så långt fram.

Sen fick jag antibiotika som ska läka ut inflammationen. Enda kruxet med Flagyl är att de kan påverka de vita blodkropparna.

Men om jag börjar omedelbart och kör dosen i fem dagar i stället för sju så kanske jag hinner återhämta mig.

Det sista här har jag googlat fram på Fass för läkare. Jag ska checka av det med dr Anna i morgon förstås.

Priset för allt detta blev 870 kr. Jag måste nog vara fartblind men jag tycker det var helt överkomligt. Jag såg framför mig en nota på 3-4000 kr.

Nu känns det faktiskt helt ok. Jag har ingen värk fast timmen är sen så det bådar gott. När jag kollade mitt blodtryck o puls när jag kom hem så hade pulsen gått ner rejält. Det måste finnas ett samband med tanden.

Men jag åker i alla fall till Visby i morgon och tar ett Ekg eftersom vilopulsen ändå ligger på 90. Det är ju rätt onödigt att åka in akut om jag får en känsla av att hjärtat har tagit stryk. Jag säger känsla för jag tror nämligen att det finns ett samband mellan psyket och kroppen.

Så trots den jobbiga dagen så känner jag mig rätt nöjd nu. En veckas vila från cellgifterna kan vara skönt så jag får börja om med lite nya förutsättningar.

Snart är det dags att knoppa in. Gonatt alla följare

Kram Rose Marie