Har ni någon gång känt vanmakt inför en situation i livet? Jag känner så precis nu och det är ingen behaglig känsla.

Igår träffade jag Georg, en svårt cancersjuk man, på Sös onkolog. Vi skulle ha träffats i hans hem men han ringde och ville att jag skulle komma till sjukhuset.

G hade fått vatten i lungorna och hans mage var även vattenfylld så han måste tappas på denna vätska. Hjärtat orkar inte pumpa om lungorna är vattenfyllda. Han hade också röntgats på morgonen och väntade nu på besked.

Han ville att jag skulle vara med vid läkarbesöket och så blev det. Jag behöver inte utveckla det utan bara konstatera det han befarat. Han får nu en sista cellgiftsbehandling med hopp om att lindra besvären från lungor och mage. Biter inte behandlingen så finns ingen mer hjälp att få.

Cancer är en svårutgrundlig sjukdom och kan ta nya vägar i kroppen om en väg blockeras. Ungefär så sa läkaren. Hon var så fin, lugn och mjuk när hon samtalade med G. Georg var också samlad och var själv medveten om sin belägenhet. Så är det ofta med svåra sjukdomar, man vet själv var kroppen befinner sig.

Sen föreslog läkaren att hustrun skulle få närståendepenning och var beredd att skriva intyget direkt. Hans fru som också var närvarande förklarade då att det inte går för hon är utförsäkrad från försäkringskassan.

Orsaken till att G ville träffa mig var också att prata om sin liv/pensionsförsäkring. Han nämnde i telefon att han måste få sjukersättning i stället för sjukpenning. Försäkringsreglerna har harmoniserats med sjukförsäkringsreglerna säger han. Det innebär att sjukersättning är en form som visar på att arbetsförmågan är helt nedsatt under överskådlig tid. Sjukpenning innebär att en återgång till arbete kan ske inom överskådlig tid. Så sjukpenning duger inte och då kan han förlora allt insatt kapital under många år och familjen får ingen efterlevandepension.

Hur ska vanliga människor förstå det snåriga i regelverket?

En ansökan om sjukersättning har gått till FK med stöd av en kurator och förnyat läkarutlåtande. Men eftersom handläggningstiden normalt är 4 mån så är tiden avgörande för G. Nu är det bråttom!

Just nu oroar sig G mer om sin familjs ekonomi än sin egen hälsa. Han får ingen ro förrän den frågan är löst. Han har heller ingen ork att kämpa mot sjukdomen som nu verkar galoppera.

Jag blir förstummad över hur utsatt denna lilla familj är. Nu är jag ännu mer förstummad efter samtalet med hans handläggare idag. Hon kan inte ta hänsyn till ekonomi när hon gör sin bedömning. Hon bekräftar också att handläggningstiden är minst 3 månader. Jag vädjar till henne att snabba upp handläggningen ändå eftersom hon redan i sept 2011 själv kunnat föreslå sjukersättning. Hon har tillräckligt underlag för att bedöma detta nu som då.

Hon har aldrig träffat G och har bedömt hans fall utifrån läkarintyg och de kanske inte varit så tydliga i prognosen. Kanske av omsorg för personen som har behövt hopp för att kämpa mot sjukdomen. Vet faktiskt inte orsaken men reglerna kanske är så hårda att det bara är personer i livets slutskede som får sjukersättning eller förlängd sjukpenning. Hans förlängning av sjukpenningen i höstas avslogs först men efter samtal från läkaren så ändrades beslutet.

Ett samtal med besked och förklaring till besluten eller ännu hellre ett besök under dessa två år skulle kanske ha förändrat bedömningen. Men den här handläggaren gav ett iskallt intryck så det kanske inte förändrat någonting ändå.

Nu har jag författat ett brev till handläggaren med kopia till hennes chef. Jag har inte så stora förhoppningar på ett positivt besked för jag har svårt att föreställa mig att handläggaren skulle medge att hon kunnat handla annorlunda. Hennes förhållningssätt gav inget professionellt intryck. Sorry, men det finns alla sorter i våra myndigheter. 

Men hela mitt engagemang har ju haft målet att hjälpa honom i livet, inte när tiden runnit ut. Därför känns det tungt att vara så involverad och inte kunna åstadkomma en förändring för G.

Men han vill själv att jag ska skriva och försöka uppmärksamma medierna om det orimliga i hans situation. Kanske det kan hjälpa andra i liknande situationer. För var så säker att G är inte den enda som fått kämpa för sin rätt hos FK. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk i det Nya Sverige.

I morgon ska jag titta in till G igen och berätta vad jag skrivit. Då får jag också veta vad resultatet av hjärnröntgen gav. Han har haft så svår huvudvärk de senaste veckorna så läkaren ville veta om det fanns ett samband med cancern.

Nu ska jag försöka skifta fokus en stund innan jag lägger mig så jag är utvilad inför morgondagen. 

Gonattkramar till alla läsare och håll  tummarna för  att det ska gå bra för G.

Rose Marie