Idag har jag varit så trött efter gårdagens middag som blev ganska sen. Det blev mycket prat om det mesta som hänt i våra liv.

Men det var väldigt trevligt och en massa roliga minnen har dykt upp. Det är ju just minnen och upplevelser som är värt att spara på och som går att plocka fram närhelst man vill.

Men jag tror att jag måste ransonera mina krafter hur roligt det än är att ha socialt umgänge.

Nu har jag fattat ett oerhört svårt beslut som gör mig så ledsen. Våra chilenska "extrabarn" skulle komma i nästa vecka tillsammans med Patricio vår vän och barnens far. Efter mycket vånda och med stöd från min omgivning så måste jag undvika små barn. Jag har inte kraft att klara av några infektioner under behandlingsperioden.

Jag vet att det blir svårt att undvika närkontakt med barnen så beslutet är klokt men oerhört tråkigt.

Jag som längtat så till den här veckan. De senaste åren har de varit här just denna period då äldsta flickan fyller år. Men jag får plocka fram de fina minnena från de år de varit här och hoppas att det blir ett annat tillfälle framöver.

Kanhända att Patricio kommer själv. Han åker ju tillbaka till Chile och har inte varit här på flera år så det vore trist att inte ses något då. Men en vuxen man, utan närkontakt, som Roland kan umgås med kan jag nog klara av.

Jag kan hålla mig i viloläge och herrarna kan fixa maten. Patricio är en hejare på salsor och piroger så det får han laga.

I morgon ska vi upp med tuppen för att vara i tid på sjukhuset. Det kommer nog ta många timmar med förberedelser och behandling så Roland får åka tillbaka med hundarna. Jag hade tänkt köra själv men min man ställer inte upp på det.

Ja nu känns det lite nervöst inför hur jag reagerar på den här behandlingen. När jag tänker på hur det var för två år sedan och för 20 år sedan så blir jag illamående. Informationen finns där i min hjärna och känslan från då blir väldigt påtaglig.

Men det kommer vara annorlunda. Jag kommer inte att tappa håret om jag använder ismössa. Men jag vill inte ha någon ismösa för då fryser jag om huvudet. Det måste vara en obehaglig känsla att i flera timmar ha isbitar på huvet.

Men om jag hoppar över mössan så kommer håret att bli som tuggummi och då åker det av. Jag har fått remiss för ny peruk så det får det väl bli. Sen har jag kvar en hel del snygga huvudturbaner som jag köpte för två år sen. Jag har dessutom matchande örhängen till så det blir nog bra. 

Nu skall jag ägna mig åt lite TV-tittande och hoppas på vårt svenska tjejlag. Det blir bra avkoppling så här dan före dan!

Kramar till alla mina trogna läsare. Ni är så många så jag blir helt överväldigad.

På återhörande!

Rose Marie 

 

 

.