I måndags åkte den lilla familjen hem med fakirfärjan! Det blev väldigt tyst. Efter en veckas intensivt umgänge var vi alla trötta. Men så härliga dagar vi haft tillsammans!

Men sen bar det iväg till Visby för blodprover inför årets första behandling. Efter det var det viloläge för mig. Dagens middag blev en blandning av rester. Så fick det bli och alla var nöjda ändå.

På trettondagen var jag oerhört trött och vilade hela dagen. Jag frös och kände mig febrig. Men jag tog ingen temp förrän sent på kvällen för jag ville inte dra in till sjukhuset. Min dotter var inte glad när jag nästan hade 39 graders feber.

Men jag tog två alvedon och fruktade en handduk som jag la på skulten. Nu var det bra att vara flintskallig. Efter nån timme var jag nere på 38 grader. Över den gränsen behöver jag inte ringa sjukhuset. Natten var som vanligt med mycket spring på toaletten.

På morgonen var jag feberfri men trött. Jag ringde sköterskan före nio för att få ok på behandlingen. Då berättade jag förstås om febertoppen men att nu var den borta. Hon skulle informera läkaren som får avgöra hur vi går vidare. Om det är ok så beställer de hem cytostatika.

Här på ön blandas alla mediciner i Kalmar och fraktas med båten 21.00.

Fram till lunchtid mådde jag bra. Sen började jag frysa igen. Tempen visade 38 grader!!!!

Fasen då jag som faktiskt längtade efter behandlingen. Goda råd var dyra så jag vilade och funderade. Så småningom ringde jag sköterskan och informerade om mitt tillstånd. Det fanns kanske tid att stoppa leveransen från Kalmar. Det är ju en hiskeligt dyr behandling som bara inte får förgås.

Sköterskan skulle prata med doktorn o kolla med Kalmar. Hon återkom och meddelade att min dos redan var blandad och att läkaren tyckte jag skulle komma in lite tidigare för akutprover och bedömning.

Så gjorde vi, för idag kunde min gubbe vara med på villkor att han höll sig i bakgrunden. Han har lite svårt för det och jag har retat upp mig på honom flera gånger. Som bl a på Sös i kassan när jag fått vänta lite extra och han var på väg att undra varför då ingen var före?

Ja, ja han lovade och skötte sig perfekt.

En rad olika blodprover togs och vi småpratade om varför jag plötsligt fått feber. Jag berättade om mina urinbesvär så ett sånt prov togs också.

Sen blev det en timmes väntan på svar och samtal med doktorn.

Vi tog en lätt lunch och hade en mysig stund tillsammans. Efter knappt en timme var vi på plats och fick klartecken till behandling men att doktorn kommer med ett antibiotikarecept snart. Jag hade vita blodkroppar i urinen.

Tänk att jag kan bli så glad men det beror förstås på min önskan om att himlen får vänta ett tag till!

Sköterskan tyckte det var bra att jag kände min kropp så det blev ett urinprov. Men vem känner sin kropp bäst, jo det är den som äger sin kropp. Jag har ju plågats länge av biverkningar från dessa regioner och jag hade lite förhöjt infektionsprov, men utan urinprov ingen diagnos.

Jag är också glad för att ingen av mina gäster har smittat av sig på mig. Det har ju trots allt varit lite sjukstuga här med både stora och små ilskna bakterier. Men jag iakttog alla försiktighetsmått, framförallt minutiös handhygien.

Men jag vägrar att totalisolera mig av rädsla för infektioner. Vad har jag då för liv? All den glädje och den energi jag får av mina nära sociala relationer gör mig lite immun. Så vill jag tänka och mår bra av det. Jag samlar på mig trevliga upplevelser som fyller mig med goda energier och minnen.

Så tillbaka till behandlingen som gick väldigt smidigt. Jag fick också nästa behandling i Visby. Därefter Sös igen och sen får vi se.  Toppen!

En intressant fråga som min man ställde var vad det var för olika mediciner som hon droppade i mig för det var många påsar. Den sista efter koksaltet var heparin. Det får jag inte i Stockholm! Men hon förklarade att det finns olika skolor och Visby tror på att det förebygger blodpropp i venporten. Väldigt intressant fråga som jag inte kommit på. Bra Roland, nu måste jag lyssna med min sköterska på Sös.

Jag fick en kort pratstund med dr A också och hon förklarade medicineringen. 10 dagars kur som måste fullföljas. Den kommentaren kom sig nog av att jag frågade om en kortare kur. Ibland borde jag hålla min k....ft! Jag lovade också att ringa om jag får feber igen! Självklart gör jag det förstås om det händer igen.

Sen berättade hon att i eftermiddag träffar hon min dr A på länk för de har teamkonferens. Det sker varje vecka om jag förstod rätt och handlar om erfarenhetsutbyte mellan onkologerna och olika patienter. Då blir min doktor uppdaterad och det känns ju väldigt tryggt och bra!

Ja kära följare nu är kvällen sen och jag är lite speedad! Jag får se om jag gör lite nytta i natt eller bara slötittar på TV.

Nu är det dags att säga god natt till er alla trogna följare.

Nästa gång lovar jag att inte skriva en halv roman.

Må så gott och varmaste kramar till er!

Rose Marie