Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från november 2016

Tillbaka till bloggens startsida

Resans slut

Kära kära följare till min älskade mor! I går kväll somnade min mamma in lugnt och stilla. I sin vackra hemmiljö. Med familjen runt henne.Det är så sorgligt och hon lämnar ett otroligt tomrum. Just nu har vi i familjen svårt att förstå hur vi ska kunna fortsätta utan henne. Mamma var en så färgstark och drivande person på ett omtänksamt sätt. Allt känns ihåligt nu, men rent logiskt kan jag förstå att det blir lättare sen. Men nu är nu och vi känner sorg och allt känns tomt.
Mammas styrka och energi lös igenom hennes sjukdom. Hennes kamp höll henne relativt frisk i många år.
För en vecka sedan satt vi och åt middag ihop. Mamma var sängliggande dom 5 sista dagarna och i ett dygn var hon okontaktbar . Sen somnade hon. Hon var så vacker, tom ett litet litet leende på läpparna.
 
Det tar vi med oss, hoppas ni gör det också.
Kram Annika

Min älskade mamma

Hej kära följare till Rose Marie !
 
Jag har förstått att mamma har många följare här och känner att jag vill uppdatera bloggen nu efter några dagar. Har förstått att många är oroliga när det är tyst här. Det värmer mitt hjärta och jag vet att denna blogg har en viktig betydelse i mammas liv. Hon känner en värme här inne. Jag vet också att mammas syfte är att stödja andra i samma situation och att få sätta ord på känslor och skriva av sig om allt som berör henne. Jag har läst upp varje kommentar ni skrivit till henne. Varje kommentar har fått henne att le varmt. Orken att svara har hon inte haft, men allt har förmedlats. Mamma har såklart givit sitt samtycke till att jag får skriva en uppdatering.
 
Som ni kanske förstår är läget kritiskt nu. Mamma har oss alla omkring sig med ett bra proffs team. Hon är hemma och kommer fortsätta vara det. Jag och mamma hade ett samtal för några dagar sedan, när hon var mer pigg. Att vi är så otroligt tacksamma för den vård som erbjuds. Vilka otroligt fina människor som arbetar med oss i vår svåra stund. Vi är lyckligt lottade. Bemötandet av alla har varit fantastiskt. Även för oss anhöriga. Vi känner verkligen stödet och förståendet i vår svåra resa nu.
 
Mamma är min förebild som ni kanske kan förstå som fått en inblick i hennes liv och tankar. Om jag ärvt hälften av hennes styrka och drivkraft är jag överlycklig.
Här ligger min mor och är svårt sjuk, fylld med alla dom känslor det medför. Men när hon väl får energi och orkar samtala i korta stunder handlar det om saker som: flykting familjen vi tagit till oss i våra hjärtan, hur vi ska fortsätta att se till att dom kommer ordentligt på fötter här i Sverige . Om miljön och hur vi människor måste fortsätta kampen. Om medmänsklighet och och med kyliga vindarna som blåser nu. Hur vi aldrig får bli tysta. Att det är nu det gäller att ställa sig upp för och med alla minoriteter.
Det är min älskade mamma! Hon i ett nötskal. En kämparglöd och ett hjärta som inte går att mäta storleken på, så varm.
Jag hoppas att kunna skriva ett inlägg med hennes ord snart, vi får se. Men jag kände att jag ville utrycka min kärlek och vördnad till henne här.
 
Kram 💕🙏

Skarpt läge!

Hej kära följare!
Vill att ni förstår vilket stöd ni har givit mig under dessa år. Tack!
 
Jag delar min sjukdom med tusentals människor, alla har en lika tuff resa. Just nu är min resa ganska tuff därav tystnaden. Jag har svårt att skriva nu så jag får hjälp med detta inlägg.
Läget nu är att jag får back up på alla sätt av min familj. Ett vård team arbetar tillsammans med min familj. Jag vill vara i min vackra hemmiljö här på Gotland. Tyvärr orkar jag inte med min Stockholms resa som var planerad.
Om ni orkar fortsätta följa mig så kommer jag få hjälp att skriva mina inlägg. Jag hoppas att min hjärna orkar göra det.
Det som smärtar mig mest nu är alla dessa unga människor med livet framför sig, de som drabbas av denna lömska sjukdom!
 
Varmaste kramar till alla er där ute ❤️

Äldre inlägg