Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från januari 2016

Tillbaka till bloggens startsida

75-års festen är över!

75 år och kung för en dag! Här tillsammans med bästa vännerna och sonen!

Det blev en väldigt lyckad fest med nära o kära! Majoriteten var unga människor och det är verkligen en glädje att de prioriterade min gamle man!

Det var många fina tal, både allvarliga och roliga! Höjdpunkten var ändå 10 och 8-åringens tal. 

De små barnen med chilenska föräldrar är så otroligt trevliga och kärvänliga. Det är kulturskillnader som är markanta. Familjen är prio ett och ingenting hindrar dem från att delta i olika engagemang! En av våra två chilenska pojkar, den äldste, hade bokat en resa  som de bokade om när de blev varse att Roland skulle fira din 75 årsdag!

Vi har känt dem i 40 år sen de i januari 1976 kom till Arlanda i vinterkyla. När de lämnade Santiago var det 35 graders värme! De hade inget bagage utan inprincip sina gångkläder! Marta, mamman till pojkarna, behöll filtarna från planet och hade dem som ett kärt minne i många år!

De hade levt ett liv i den övre medelklassen och blev helt utfattiga i ett nafs! Sen levde de i en kommun som blev invandrartät över tid! Föräldrarna var högutbildade och välavlönade med både sommarhus vid havet, bil och all komfort som då fanns!

De lärde sig svenska och jobbade från i princip dag 1. Då var det möjligt eftersom det fanns gott om jobb! Barnen utbildade sig och har alla varit självförsörjande. En, den äldsta, är ekonomiskt oberoende idag! Ingen av de fem personerna har levt på bidrag!!!

Martha som  blev  min bästa vän studerade och tog studiemedel! När de på 90-talet flyttade tillbaka till Chile ringde hon CNS och ville ha slutnotan på sin skuld! De, CSN, hade aldrig tidigare upplevt detta men för våra vänner var det självklart!

Varför berättar jag det här? Jo för jag vill spegla att det är inte bara svart eller vitt, eller antingen eller! Vi människor har så lätt att döma utan att ha fakta!

Men de tre pojkarna blev kvar i Sverige och det i sig är svårt eftersom det är så stort avstånd ifrån varandra! Inget barn ville flytta tillbaka men föräldrarna hade sina rötter med föräldrar och släkt och språket! Visserligen pratade de utmärkt svenska men ändå.

De tre pojkarna som hunnit bli mellan 30-35 år var svenskar fast de var födda utomlands! De har visserligen sitt hemspråk kvar men har vant sig vid den svenska kulturen! 

Nu har vi bildligt talat "adopterat"dem och fått 9 "barnbarn" på köpet! Barn som tyr sig till oss och som både älskar och respekterar oss! Vi har fått nya perspektiv genom att vi för 40 år sedan bjöd in dem i vårt liv! 

Nu är vi gamla och har framtiden bakom oss men vi har samma inställning då som nu! Ingen kan göra allt men många kan göra lite för att stödja en bra integrering i vårt samhälle!

Visst är det märkligt hur man kan fästa sig så känslomässigt vid andra än sitt eget kött och blod! Det är fullt möjligt att bygga nära relationer och det kan ju alla som adopterat vittna om! 

Nu fick jag med lite samhällsperspektiv igen men det är svårt att undvika!

Fortsättning följer!

Rose Marie

Miljöombyte!

Hej igen alla Goa följare! 

Nu har vi landat i vår bostad i Stockholms närförort! Jag älskar kontrasterna mellan Stad och landsbygd! Just nu känns det skönt att lämna ön ett tag tills stämningsläget lagt sig!

Människan har oanade krafter att engagera sig om hotet närmar sig sin egen bekvämlighetssfär. Jag skrev ett kritiskt inlägg om hur Migrationsverket fördelar asylsökande! Jag vidhåller att det borde tas mer hänsyn till lokalsamhället! Men vi är i ett exceptionellt läge där det behövs exeptionella lösningar.

Nu kryper de främlingsfientliga krafterna fram som kan komma att dela samhället i två läger! Jag tror att dessa krafter är mycket starkare än i den infekterade frågan om Bästeträsk och vattenförsörjningen!

De eldsjälar som startade arbetet står nu mellan två starka krafter! Det brev som levererades till politiker och Migrationsverket är ett klart ställningstagande, nyanserat med konstruktiva förslag! Förslag som kräver samsyn över de politiska blocken! Något som för en utböling som jag tycks omöjligt att åstadkomma! Men skam den som ger sig, nöden är uppfinningarnas moder!

Lokalt som centralt fortsätter politikerna att tjäbbla. Det viktiga tycks vara att profilera sin egen förträffliga linje! Viljan till konstruktiva lösningar i en svår och ansträngd tid tycks inte finnas!

Jag är djupt oroad för utvecklingen på både kort och lång sikt! 

Nu är det protestlistor på gång som skall förstärka kraven som förts fram från "tillsammans på norr". Det är både bra och dåligt! Bra för att visa att det behövs resurser för att klara en ökad tillströmning! Dåligt för att det tvingar människor att välja sida "för eller emot asylmottagning". Det senare är naturligtvis inte initiativtagarens mening men det uppfattas så hos en del. Nu ges luft åt de som tidigare varit emot flyktingar på orten!

Det dåliga är också att det piskar upp det stämningsläge som fanns långt innan de första flyktingboendet öppnades i november!

Men mot detta finns så fantastiskt många människor som inte hänger på tåget! Tyvärr vågar inte alla höja sin röst med risk för att bli utfrusna! Ett fenomen som är särskilt tydligt på små orter med rädslor. Jag vill vara tydlig med att jag står bakom kraven på "tillsammans på norr". Jag tycker också det är orimligt med så stora volymer på en så liten ort! Men jag vill lyfta fram den oro som följer av de motsättningar som växer fram! Här måste vi alla sansa oss och låta människor få vara för eller emot och inte tvingas in i ett in- eller utanförskap!

Jag har i ett litet inlägg på FB vädjat om att frustrationen inte ska gå ut över de asylsökande! Ilskan måste riktas mot beslutsfattarna! Jag hoppas innerligt att debatten blir sansad annars blir det outhärdligt att vistas i den här miljön!

Kära vänner nu ska jag fortsätta att förbereda vår fest i morgon! 

Fortsättning följer någon dag!

Fredagskramae till er alla! 

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Blandad glädje och sorg!

Oj vilka dagar vi har bakom oss här på norra Gotland!

Sent på onsdag kväll läser jag ett inlägg på FB som skakar om rätt rejält!

Under våren väntas ytterligare 400 asylsökande till samhället! Totalt skulle det bli 600 asylsökande i en bygd med drygt 800 invånare och med obefintlig service!

Det här är ett bra exempel på praktisk integrationspolitik! Frågan är inte om integrationen ska lyckas utan snarare var boendet, tak över huvudet kan ordnas!

Jag trodde i min enfald att en sammanvägning av möjligheterna till ett bra mottagande sker! Trots att Sverige fått en paus med skarpare gränsbevakning och färre asylsökande så tycks situationen lika besvärande nu som då!

Visst finns starka sekretesskäl för asylsökande men det behöver inte krocka med samverkan av kommun eller landsting! Det går att tillämpa tystnadsplikt mellan aktörerna! 

Jag måste säga att jag blir väldigt betänksam över hur myndigheten Migrationsverket bidrar till det stämningsläge som råder!

Fårösund är ett utomordentligt bra exempel! Här finns ett mottagande av 200 asylsökande där civilsamhället engagerat sig på ett föredömligt sätt! Visst finns det motkrafter men medkrafterna är mycket större! Föreningen "tillsammans på norr" med ett antal eldsjälar i spetsen har lyft hela samhället!

Nu finns uppenbara risker att detta arbete spolieras! Ett arbete där alla, oavsett partifärg, gjort gemensamma ansträngningar!

Frågan är inte avgjord men Migrationsverket tar nog inte hänsyn till folkviljan! 

Jag är rädd för att missnöjet i frågan tar fram främlingsfientliga krafter som inte gynnar Fårösund eller hela Gotland! Just nu är stämningen hätsk i de sociala medierna!

Jag skrev naturligtvis till det regionråd som visat engagemang i frågan och hon agerar med full kraft för att få samråd i frågan!

Men om det är så här det går till i landet så undergräver vi de goda ambitionerna i vårt land!

Lokalsamhället måste få vara delaktig i styrningen av boendet! Det får inte bara handla om förvaring utan en väl genomtänkt strategi för bästa möjliga integration. 

Det känns verkligen inte bra och frågan är om det här inte är en omöjlig kamp att ge sig in i! Jag vill inte känna så men allt tyder på att politikerna inte har en chans att påverka!

Jag ska i alla fall göra ett försök att delge de ansvariga hur det går till på gräsrotsnivå! Det spelar ingen roll hur goda ambitioner regering o riksdag har om den verkställande myndigheten inte tar hänsyn till hur lokalsamhället ser ut och dess förutsättningar.

Allt det här rörde om min hjärna så det blev en sömnfattig natt!

Så jag var oerhört trött under gårdagen! Men vi var i Visby med en afgansk kvinna som brutit armen och nu skulle ta av gipset!

Det tog ett antal timmar med väntetider men vi hann tillbaka till lunchen! Vi lämnade av henne och åkte o handlade ingredienser till en kaka hon ville baka! Vår vän från Eritrea var ovanligt glad och avspänd och så även dottern!

Han följde oss till bilen och berättade att han fått veta att hans hustru och son är vid liv! Röda korset har kontakter över världen och nu fått en kontakt med hennes släktingar! Även om familjen inte pratat med varandra så är vetskapen om att de lever oerhört befriande!

Hur framtiden blir för återförening vet ingen idag! Men hoppet finns och det gör livet uthärdligt!

Idag drar vi till storstan och jag tar time out från alla gotlandsfighter! Det ska bli skönt att få ägna både tankar och handling till den närmaste kretsen! 

Men jag håller mig ajour med utvecklingen förstås! Framförallt håller vi kontakt med våra två familjer på flyktingboendet! Det är viktigt att de känner att vi inte överger dem! Den lilla trygghet vi byggt upp är viktig att bibehålla.

Fortsättning följer!

Kram/ Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg