Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från november 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Skön natts sömn trots stormen!

 

Julstjärnan i vardagsrummet är på plats och Wynja har soffläge! Mysigt i decembermörkret.


Nu har jag sovit ut ordentligt trots stormen som härjat vilt på ön!

Jag känner mig lite skamsen över att jag är så öppenhjärtig om mina känslor! Men bloggen har blivit min ventil! Ibland testar jag mina inlägg på maken och när han okejar då är jag trygg!

Idag känns det bättre och jag har fått både sympatier och lite goda råd. Men jag fortsätter som hittills för det är sån jag är, både ros o ris, både ying o yang!

För min egen del behöver jag nog få lite smällar för att inse vad jag håller på med! Det är bara jag som kan sätta gränserna för mig själv även om jag ibland önskar att få hjälp med det.

Min man faller gärna in i ett mönster som om jag vore frisk. Han säger ofta att jag är så kapabel och att allt ska gå så himla fort så ingen hinner med. Så är det nog men jag kan bli galen på att vänta på initiativ. Det draget har nog förstärkts med både ålder o sjukdom. 

Nu kan jag lägga mina misstag bakom mig och ägna mig åt nuet. Idag blir det praktiskt jobb med tvätt o städning så jag blir nöjd!


Samtalen om vår "flickas" synundersökning är redan klart. Hon har fått en tid på torsdag och sen tar det någon vecka att få slipade glas. Beslutet från Migrationsverket skulle föreståndaren fixa för hon har direktnummer. För oss övriga är det omöjligt att få kontakt. I förra veckan när jag ville ha information om undantag från arbetstillstånd då ringde de upp mig. Den här veckan går inte det och det visar vilket tryck myndigheten har.

Idag börjar klimatmötet i Paris och vi är många som med spänning följer utvecklingen. Detta möte är helt avgörande för om det finns hopp för vår planet! 

Ja, det är en tuff tid vi lever i på många sätt och det gäller att parera de ödesmättade framtidsfrågorna med vardagen. Vi orkar inte att gräva ner oss i de konsekvenser vi har framför oss jämt!

Men att vi alla bidrar med det lilla och skaffar oss insikt är nog nödvändigt. Vi måste reflektera över om "jag" är så klimatsmart i mina val! Jag väljer ju flyget till Stockholm men i övrigt åker jag kommunalt!  Nästa vecka blir det båt o bil och frågan är om inte det är sämre?

Men hur som helst så måste flyget bära sina kostnader framöver. Att subventionera bränslet som sker idag är förkastligt. Men alla som drar till södern flera gånger om året borde betala mer. Men oj, oj då blir det ramaskri från alla pensionärer som får sin frihet inskränkt! So what! 

Att ge avkall på sina egna privilegier är nog mer undantag än regel! Men just välbärgade pensionärer borde vara klokare än så eller åtminstone tänka på nästa generation! Men passa på för det kommer inte alltid att vara så billigt!

Nu har stormen mojnat och jag hoppas det blir en lugn dag o natt! I morgon vill jag ha en lugn flygresa. ✈️

Fortsättning följer!

Kram Rose Marie

💕

Lite ris och lite ros!

Idag har varit en turbulent känslodag med en otrolig trötthet, nästan lite utmattad. Sömnen var usel eftersom benen krampar så hemskt. Jag försökte komma till ro framför Teven men det var bara action som varvade upp mig.

Nu efter att vi vilat lite på förmiddagen, fått igång tvättmaskinen och träffat våra flyktingvänner känns det lite mer avslappnat.

Jag kan inte låta bli att känna att det är så skönt att vara ensamma utan krav på frukost, lunch, middag och kvällste. All matplanering och alla matinköp med spontanköp är betungande.

Det är trevligt när gästerna kommer men lika trevligt när de åker och så känner de flesta, det vet jag. Men om det är korta perioder på några nätter då är det bara trevligt. Jag har varit tydlig med min åsikt men har uppenbarligen inte lyckats.  Därför känns det lite trist att min irritation gått ut över båda herrarna.

Min man har fått sina fiskar varma de senaste dagarna och det är ju lite orättvis när det är jag som är trött och sjuk. Men nu är ordningen återställd och lugnet sprider sig i vårt hem. Nu har vi några dygn tillsammans innan jag åker och han har lite jobb som inte blev av den senaste tiden.

Det blir nog lite tid före jul att göra julfint också så det fixar sig nog.

Så nu efter den här dryga veckan så tar vi långsemester och återgår till vårt normalläge.

Nu ska vi ägna oss åt den lilla flyktingfamiljen som behöver allt stöd i världen.

Vi träffade dem idag och tog en tur till julmarknaden där vi fikade. De har varit här två veckor och behoven börja tränga fram nu när det omedelbara skyddsbehovet avhjälpts.

12-åringen börjar skolan i morgon och då visar det sig att hon saknar glasögon. Hon tappade dem under flykten från Eritrea. Att få en tid för optiker är tydligen svårt, tidigast i januari berättade de. Det måste vi ordna på något sätt. Jag försöker under morgondagen men annars får hon följa med mig till Stockholm för där får vi tider. Sen ska migrationsverket godkänna det och därefter beställs slipningen. Då har vi kommit ett par månader fram i tiden. Vad kan det kosta tro? 2-3000 kr tror jag och det borde vi ha råd med om vi avstår lite själva. Jag tror alla barn i min närhet kan avstå en del av sina julklappar för en flicka som inte vet om mamman lever och som saknar henne ofantligt.

Jag har en generös familj som säkert hjälper till att skramla fram lite pengar, villkorslöst. Det är ju inte bara glasögon utan hon har inte tillgång till dator heller. På Gotland får de inga i skolan efter vad jag hört. Jag har efterlyst på FB men annars har vi nog en som vi kan avvara. Vi behöver inte ha flera bärbara datorer när vi har en stationär och jag har Iphone. Men finns det någon som inte används till ett symboliskt pris vore jag oerhört tacksam.

Det är nu som vännen prövas i nöden. Vilka lyxprylar kan jag själv avstå???  Att ge till behövande utan att förvänta sig en gentjänst tillbaka är oftast en större glädje än det motsatta.

Flickan behöver mycket kläder att byta med för just nu har hon väldigt lite. Jag fick fram ett par helt nya pumaskor som sonen droppat till mig. Hon blev jätteglad för de kan användas på gympan i skolan. Jag har ett par snygga vinterjackor också som hon ska prova när vi ses.

Ni som finns i min omgivning och har lite tuffa byxor, t-shirts etc för storlek small/medium tror jag ,kan väl slå mig en pling eller maila. Jag har mycket  själv men det är för damigt för en tonåring. Pappan är storvuxen, jag tror 54, så även till honom behövs en del att byta med. Han bar samma skjorta idag som i fredags t ex. Min man är inte så storvuxen längre. 

Det finns ju Röda korset som de kan leta hos men tyvärr är mycket väldigt slitet och urtvättat. Men de kommer att stanna länge så det finns nog hopp att få fram en del fräscha grejer.

Ja ni hör att vi har fullt upp men det är ett kärt och meningsfullt besvär att dela med sig av sin tid och sina egna behov. Vi behöver inte unna oss själva så mycket för det har vi gjort hela livet.

Det blev lite gnäll och lite hopp idag, men det är så det är i livet.

Fortsättning följer!

Kram Rose Marie


Middag med vår lilla flyktingfamilj!

Nu har kusin Chris åkt hem efter ett par intensiva dagar! Vi har haft många samtal om flyktingläget och åsikterna är inte helt samsynta. Så är det ju med oss människor. Vi har olika erfarenheter i livet som präglar våra värderingar. Men det är intressant att bryta åsikter!

Nu är det  redan fredagskväll och jag är väldigt trött! Jag är inte så kry som jag ser ut och det är mer krävande än jag tror att hålla igång!

I kväll har vi haft middag för våra nyvunna flyktingvänner! Det blev en typiskt svensk middag med oxstek o sedvanliga tillbehör! Mandelkaka och citrongräset med starkt kaffe! Flickan fick fredagsgodis och julmust! 

Det är skönt att vi kan kommunicera på engelska! Vi pratade om seder och bruk och allmänt om vårt samhälle! De är vetgiriga om det nya landet!

Flickan börjar skolan, högstadiet på måndag och hon är väldigt glad för det! Pappan är undersysselsatt och vill inget hellre än att arbeta! Men det går inte att få undantag från arbetstillstånd förrän identiteten är klar! De får inga pass från sitt land, Eritrea! 

Vi pratade inte om flykten och förlusten av övriga familjen! Det får komma pö om pö när de orkar och vill! Det är smärtsamt för dem att tänka tillbaka!

De har hört om de nya hårdare kraven med asyl! De hade aldrig kommit in i   landet om beslutet vore klart!

Jag tillhör nog minoriteten som inte är bekväm med hårdare tag! Vi har inte fullt i vårt land vi har bara oförmåga att styra flyktingströmmarna! 

Det känns som att förflytta oss till 40-talet då vi stängde infarten för judar och balter. Det var först efter kriget som gränserna öppnades! Då kom många t ex 30000 letter till ett fattigt  Sverige och med nästan 3 miljoner färre invånare!

Idag är vi ett av världens rikaste länder och stänger våra gränser! Skamligt tycker jag. Men de flesta jublar nog och tycker vi har fullt! 

En del, bl a SD vill ha ännu tuffare tag och även utvisa de som redan har permanenta uppehållstillstånd! Men C och liberalerna och V delar inte regeringens syn så frågan är inte avgjord ännu!

I morgon ska vi på julmarknad i Bläse som ligger en halvmil från oss och på söndag blir det Visby för skyltsöndagen! Våra vänner behöver få lite omvärldorientering!

Nu ska jag försöka sova gott och återhämta mig inför helgen!

Må så gott!

Kram Rose-Marie

Äldre inlägg