Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från oktober 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Härlig höstdag!

 Vilken härlig höstdag vi haft med sol och ljumma vindar! Morgondagen ser lovande ut om jag ska tolka den vackra kvällshimlen.

Jag har varit ute i flera timmar och trädgårdsjobbat. Jag älskar att hålla på och det är verkligen allsidig motion.

Hunden var måttligt road efter nån timme men jag tog ut en fäll så hon kunde ligga mjukt! Det är en riktig soffhund som inte vill ligga på stengången. Gräset är inte heller så skönt så här års. Ja, hon är lite bortskämd men det är hon värd! Vi köpte henne för 9 år sedan från grannen som föder upp bordercollie. Hon blev ingen lönsam vallhund för hennes höfter är inte starka nog. Vi tittade på henne flera gånger och tyckte lite synd om henne för hon var lägst i rang bland kullen!

När hon kom till oss 1,5 år gammal hade hon bott i hundgård, mest utomhus! Hon anpassade sig direkt och ville inte följa med uppfödaren när hon kom på besök! 💕  Därför får hon vara i sofforna!

Jag har varit i toppform idag och hunnit med ett helt dagsverke! Jätteskönt att känna sig normal.

Min stackars man är det sämre med. Han har ont i ryggen och kan inte bära. Varje gång det sker får han väldigt ont. Jag försökte boks en tid på naturkliniken hos "bro-Jesus". Han kallas så för han gör underverk med många! Men gubben ville vänta hur jag än tjatade!

I morgon får det gå fort i Visby när jag tar blodprov för jag vill fortsätta trädgårdsjobbet! Vädret ser ju bra ut!

Samhällsreflektionerna skippar jag idag och stannar i min bubbla av välmående!

Må så gott!

Fortsättning följer/Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Skönt söndagsväder!

 Det här är Astor en äldre hundhane som vår hund kunde leka med en stund i Ojnareskogen!

Vi var ett litet gäng som samlades idag men det var väldigt trevliga samtal! Vädret klarnade upp och solen tittade fram! Så skönt med en promenad om än alltför kort! 

Men vi fortsätter Trädgårdsarbetet på tomten med evighetsjobbet att få bort löven och in med trädgårdsmöbler! Möblerna går fort men löven tar lång tid! Alla träd har inte släppt sina löv ännu! 

Jag mår riktigt bra den här cellgiftsmånaden! Tröttheten finns förstås men den är nog som för de flesta lite äldre personer med nedsatt kondition! De problem jag inte nämnt så mycket är mina domnade fingrar och fötter! Fötterna gör att balansen sviktar och jag måste tänka mig för! Jag är trött p att snubbla och ramla så gången är numera i slowmotion! Ovanligt för min omgivning som är van vid mina snabba steg!

Fingrarna är bara att acceptera då det numera är neurologiska sviter från tidigare  behandlingar!

Men jag är glad att jag inte har blåsor i munnen vilket gör att jag kan äta det mesta!

I morse fick jag ett mail från en cancerbroders fru! Ni som följt bloggen från 2011 så är det Georgs som jag engagerade mig i för den inhumana behandlingen av försäkringskassan. Tyvärr tog cancern hans liv för några år sedan. Hustrun o jag har haft sporadisk kontakt och nu ville hon bjuda på lunch när jag kommer till Stockholm! Jag ska försöka klämma in det för just nu i den mörka tid som vi alla upplever och inte minst invandrarna så känns det angeläget.

Alla mina vänner, både första o andra generationen känner sig utsatta, mer än tidigare. Det är för jäkligt och ovärdigt att i princip alla med utländskt ursprung ska känna så!

Jag blir arg och besviken på alla svansar till högerextremer!

Media bidrar duktigt till att hetsa upp dessa massor med ständiga upprepningar om antalet flyktingar och vad detta kostar.

Tänk om de vände på det och beskrev vilken tillgång de är i ett land med en åldersstruktur med behov av massor av händer för vårdbehoven! Många är välutbildade och kostar mindre än alla som är födda i vårt land!

Men glöm inte att vi har det bra i vårt land och julhandeln går på ca 70 miljarder! Mycket skit köps som plastleksaker stinna av kemikalier! Mitt råd är att bojkotta hela leksaksindustrin som säljer sån skit! Ge barnen en gåva från Unicef i stället där de får bidra med vatten, mat, mediciner och vaccin!

Då blir det helt andra samtal i juletid som hjälper barnen att utveckla sin medmänsklighet! Det behövs mer än väl i den tid vi lever i!

Alla kan inte göra allt men alla kan göra lite! 

Kära följare nu är det slut på viloläget och ut i solen!

Söndagskramar

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Inget slut på terrordåden i vårt land!

Det finns inget slut på terrorn i vårt land! I natt brändes ytterligare en flyktingförläggning ner i Eskilstunatrakten! Vanmakt är nog rätt ord för vad många av oss känner idag.

Det sveper mörka krafter över vårt land och rädslor och hopplöshet sprider sig i de flesta hem. Ingen sund människa går fri från dessa tankar tror jag och även om vi försöker hålla oss uppe med goda tankar och föresatser så är det svårt.

Våra politiker försöker ingjuta hopp genom att samlas omkring gemensamma mål som går ut på restriktivare hållning i mottagandet av flyktingar.

Men långt innan den akuta krisen som drabbat Syrien med dess massflykt till Europa så var främlingshatet utbrett i vårt land.

Trots den mångfald som vi levt i under decennier och vårt behov av flyktingar och arbetskraftsinvandring så finns ett massivt motstånd hos vissa grupper. SD och andra likartade extrema grupper har triggat detta motstånd. Grupper ställs mot varandra utan att reflektera över hur t ex åldringarna skulle få det ännu värre utan invandringen.

Enligt den senaste statistiken så drivs vår sjukvård av 25 procent med läkare från Iran. Irak, Syrien m fl länder. Vi möter säkert alla någon med utländskt ursprung inom vården.

Jag kan räkna upp otaliga yrken och verksamheter som skulle kollapsa utan dessa människor.

Hur är fattningsförmågan när man bortser ifrån att vårt land numera är mångkulturellt och kommer så förbli. Vi är numera alla världsmedborgare och de allra flesta av oss lever så och trivs med det!

Min dotter gjorde en statusuppdatering på FB som var riktigt skarp och fördömande i morse. Jag är stolt över att hon reagerar öppet för det är alldeles för få som vågar visa färg. Vi kan dela goda inlägg på FB som sprids som motvikt till rasistiska inlägg. Alla vågar inte, men våga prova så ska du se att du växer inför dig själv och andra. Vi kan säga emot de som använder enfaldiga argument med att "nu räcker det, nu har vi inte råd längre, vi skall tänka på våra egna etc."  "Nu ställs ett krav på varenda droppe att hjälpa till att hålla varandra oppe".

Alla vi som är till åren komna kan förnimma den obehagliga, fruktansvärda känsla som judarna upplevde under kristallnatten på Nazi-tiden. Låt oss slippa en fortsättning på det dårskap som nu pågår i vårt fina land.

Vad som skrämmer mig är att våld föder våld och den ilska som alla anständiga människor känner kan gå över styr när rättssamhället inte räcker till. Det jag kan tänka mig som är konstruktivt är att vi alla borde bidra med  att bevaka alla asyl- och  flyktingförläggningar. Verkligen INTE något medborgargarde utan mer som de stadsvandringar som många tonårsföräldrar bidragit med.

På Gotland finns också risker med de kommande förläggningarna. SD och extrema åsikter har vuxit även på den idylliska ön! Här kan vår familj bidra i en vaktkedja framöver.

Politiker kan göra mycket men vi människor kan göra mer genom att öppet visa vårt förakt för alla fasansfulla handlingar, inlägg i media osv.

Vi är på god väg att förlora vårt goda rykte i världen med alla terroristiska handlingar som pågår och tyvärr ingen kan se något slut på.

Idag känns det futtigt att tala om mig själv men trots alla dystra känslor och tankar så känns min kropp lite pigg!

Solen skiner och nu är det snart dags att ge  sig ut en stund och skingra tankarna och få ny energi.

Ha det så gott ni kan kära följare och fundera gärna på vad just jag kan bidra med i samtalen i min omvärld och närhet. För samtalet är det som kan förändra världen, inte hat, våld, bomber eller gevär! 

Lördagskramar

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg