Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från mars 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Kalkkonflikten är som en metastaserad cancersvulst!

Lite vårfint i köket ger lite hopp i gråvädret!

Det har verkligen varit några dagar för eftertanke och reflektion! Vi har pratat om då och nu fast med mest fokus på nu.

Det finns verkligen mycket att fundera över och undra hur samhället och världen kommer att utvecklas. Med utveckla tänker jag på hur de fasansfulla krigen kan få ett slut. Det är inte mycket att hoppas på då vi har ett världssamfund som inte kommer närmare en försoning.

Sverige utmärker sig med erkännandet av Palestina och att inte förlänga avtalet om vapenexport till Saudiarabien. Det är bra men fler länder måste hänga på.

Så länge det finns pengar med i spelet och värdefulla råvaror att plocka upp ur jorden, olja, mineraler, kol, diamanter och kalk så fortsätter konflikterna.

Först när naturen och människors livsvillkor får ett pris som är lika högt eller högre då kan skövlingen stanna upp.

Var börjar då förändringen? Jag tror att det börjar med oss själva! Men vi måste ha draghjälp av kloka politiker. Vi borde ställa oss frågan. Vem är jag och vilka avtryck vill jag göra under min livstid. Är jag beredd att ställa om min livsstil? Vill jag minnas som en omedveten miljömarodör som ser till mina egna intressen?

Svaret på frågorna är både ja och nej! Miljömarodör känts inte bekvämt även om jag i vissa fall är det med alla mina flygresor. Det är klart att det är lättare för mig att göra medvetna val som tillhör de privilegierade.

Det är såna som vi som har råd som borde vara förebilder. Det är vi som ska köpa ekologiskt och bidra till att produktionen ställs om och varorna blir billigare. Dricker vi vin och kaffe så är självklart valet eko o krav. Utbudet är stort i dag och det växer. Med det gynnar vi också folkhälsan. Alkohol i sig är ett gift men vi behöver inte alla andra gifter. Handen på hjärtat hur tänker du?

Om jag ska beröra vårt viktigaste guld = vatten så kommer den frågan att vara den stora konflikthärden på alla nivåer i världen.

Trots att forskare, politiker och de flesta människor vet det så slösar vi enormt med vatten. Dessutom är det alldeles för billigt och det är nog en förklaring till slöseriet. I Tyskland har man ett helt annat pris än i Sverige. Vilken politiker är beredd att ta i den frågan? Handen på hjärtat, hur tänker ni?

På Gotland är det dystert med vattenfrågan redan idag. Snart faller domen om det nya kalkbrottet och det utökade. Ingen vågar riktigt hoppas på att domstolen vågar säga nej. Detta trots att risken för att EU upphäver domarna för att de kan strida mot EU rätten. Det är inget hot utan snarare en förutsättning för vårt medlemsskap. Bryter man mot lagar så straffar det sig, det borde domarna vara medvetna om.

Det kan bli en dyrbar affär för konungariket Sverige. Blir detta scenario verklighet så kostar det ca 19 miljarder i brytvärde till företaget Nordkalk. Om domstolen inte beviljar bryttillstånd kostar det ca 2 miljoner som är markvärdet.

Nu vilar ett oerhört stort ansvar på regeringen som måste ta ställning till Natura 2000 och meddela EU. Om de gör samma misstag som 2006 då de undantog en remsa som striden nu står om så kommer hela forskarvärlden och miljörörelsen att inkompetensförklara dem.

 Ingen är ovetande om vilka krafter som låg bakom undantaget 2006. Nu har det snart passerat 10 år och konflikten mellan ett fåtal jobb och friskt vatten pågår som en metastaserad cancersvulst. Jobben, som för övrigt är robotiserade inom ett decennium, kan ersättas. Naturen och vattnet i Bästeträsk kan ALDRIG ersättas. Idag finns mer forskning och kunskap att luta sig på. Politikerna måste ta till sig denna kunskap och det vill jag tro innan jag ger upp hoppet!

Jag sätter min tilltro till att vår regering vågar gå emot ETT enda utländskt företag. Vågade Margot och regeringen gå emot 30 företagsledare i Saudiaffären så vore det strunt om de inte vågade gå emot detta företag för att skydda Bästeträsk.

Nu måste vår feministiska regering sätta stopp för detta vansinne som förgiftar hela samhället och riskerar kommande generationers möjlighet att leva på ön.  Man måste våga gå emot det farliga sa Jonathan i bröderna Lejonhjärta, för man är ju människa och ingen liten strunt!

Det är också hög tid att Region Gotland sätter ner foten ordentligt och jobbar för visionen - tillväxt 2018.  Det blir ingen tillväxt om de inte värnar vattnet på riktigt! Befolkningen har stått still sen 2003 men åldringarna har ökat med 3000 personer. Den utvecklingen fortsätter om inte de gamla tankebanorna bryts!

Turismen är och kommer att vara den viktigaste näringen i framtiden men det förutsätter ett helt annat fokus än hittills. Jag undrar hur många av lokalpolitikerna som är insatta i hur sysselsättningen förändrats över tid?  

Alla visioner är tomma ord utan substans om man inte kan se vilka näringar som gynnar ön.  Det är fegt att gömma sig bakom en opinion som leds av en enda liten bransch. Släpp tankarna loss och ge kalkarbetarna nytt hopp om nya jobb! Först då kan gotlänningarna få framtidshopp och alla presumtiva kommer att bosätta sig här!

Måndagskramar till alla kära följare.

Rose Marie

Sorgebesked om äldsta vännen!

Nu är jag tillbaka på ön sen i måndags med man, son, sambo o vovve!

Tiden har bara rusat iväg för så blir det med umgänge och när man trivs.

I senaste inlägget var jag på väg till födelsekalas till brorssonen. Så blev det inte alls för jag fick en trötthetskollaps så det var omöjligt att ta mig iväg.

Son o make fick delta och det var uppskattat.

Söndagens 50-årskalas orkade jag med tack vare en vilodag. Det var en trevlig tillställning i Gamla stan på rest Pastis som var abonnerade. Vi var hemma vid nio-tiden så det blev inte sent. Det var många barn med så det satte tidsribban.

Igår åkte sonen hem och jag fick behandling i Visby. Jag kände mig nedstämd för jag gillar inte avsked. Då förstärktes känslan av den återkommande behandlingen igen och igen och igen.

Känslan var kvar långt in på kvällen men i takt med att cortisonet verkade så piggades humöret upp.

Jag valde att använda energin med att jobba i tvättstugan, betalde räkningar mm. Förra torsdagen somnade jag vid midnatt men vaknade halv fyra, urpigg.

I natt gjorde jag som tidigare somnade halv fyra och sov till halv åtta.  Dagen blir inte så lång med det sömntåget.

Jag har fått en hel del gjort fram till halvtvåtiden då jag fick telefonbesked om vår gamla väns bortgång. Hon hade somnat in för knappt en timme innan. Det var väntat och jag är så glad att jag fick ta avsked förra fredagen. Hon var redan då väldigt svag och andades så tungt.

Hon var min mentor hela livet och vi har haft så trevligt under årens lopp. Vi har haft kontakt sen början av 60-talet då jag anställdes på LO som sekreterare på kvinnorådet och senare familjerådet. Sen har våra familjer haft nära kontakt hela livet.

Hon är otroligt saknad men jag är så tacksam för vår vänskap.

Som ni förstår så blev jag starkt påverkad av detta så arbetena avbröts för samtal och tankar. Jag lovade sönerna att ringa runt till vår familj.

Nu behöver jag inte ringa våra gemensamma vänner eftersom dödsfallet meddelades i Rapport.

Nästa uppdatering kommer snart!

Trevlig fredag och skön helg till er alla!

Kram Rose Marie

Behandling och socialt engagemang!

Behandlingen gick bra med ny syster igen! Snart har jag träffat de flesta men det är ok för mig. Jag är bekant för de flesta numera. I receptionen behöver jag inte visa leg längre utan bara uppge personnummer.

Efter behandlingen hade jag många ärenden på stan. Bl a köpte jag en ny peruk. Perukerna håller sig fräscha i max 6 månader om man sköter de väl. Så bidraget från landstinget räcker knappast till två. Men vi ska väl vara tacksamma för bidraget för alla landsting är inte så generösa.

Det blev en likadan som jag har för jag är nöjd med den. Sen blev det lite presenter, lite mat och lite fönstershopping. Åkte till söder för att handla på Picard och där var rulltrappan avstängd. Viken pers så det blev några vilostopp. Flera personer stannade upp och erbjöd hjälp. Likaså får jag oftast sittplats för någon vänlig själ erbjuder sig. Jag är imponerad över alla hjälpsamma människor.

Men när jag var klar slank jag in på en Pub och åt en god middag. Efter en timmes vila fortsatte jag hemåt fullpackad med kassar.

Väl hemma var jag helt slut. Jag är nog lite galen som far omkring så här fullpumpad med gifter och cortison. Men det är nog Cortisonet som gör att jag känner mig pigg. 

På kvällen kom min man från Gotland och igår var det fullt program. Vi besökte lilla familjen med sin 5 dagars baby. Vi hade förstås med oss lunchmat så de slapp fixa med sånt. De är ju helt uttröttade av omställningen och kejsarsnittet. Vi stannade några timmar och det var så mysigt.

Eter det blev det sjukhusbesök hos vår äldsta vän - 92 år. Det var mer än sorgligt för hennes tillstånd har försämrats. Hon ser ut som en liten fågelunge och var kontaktbar några ögonblick. Besökstiden var en timme och vi stannade tiden ut.

Det blev en kontrastrik dag med både glädje och sorg för så är det ju i livet.

På kvällen var jag jätte trött men kunde inte somna förrän vid tretiden ändå. Så den här dagen är det viloläge fram till fyra då vi blir hämtade av sonen för att gå på brorsbarnets 21-årsdag. Men vi har aviserat att det inte blir nån lång stund för oss.

I morgon är det 50-årskalas och på måndag tillbaks till Gotland.

Det händer saker hela tiden och det är ju bättre än när det är stiltje. Dessutom har jag varit engagerad i debatten om Ojnareskogen.

I april startar rättegången om detta område men frågan är om den kommer igång. Länsstyrelsen har lämnat förslag till Naturvårdsverket om att området skall ingå i Natura 2000. Regeringen skall besluta om det senare.

Den som lever får se!

Fortsättning följer.

Trevlig vinterhelg på er och kramar!

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg