Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från februari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Nu har jag kvicknat till!

Åh vilken härlig lördag!

Igår var jag helt däckad av trötthet! Efter 2 timmars sömn försökte jag få mer sömn under dagen. Helt omöjligt att få ner hjärnan på lägre varv. Men vid midnatt var jag helt slut så efter några sidors läsning så somnade jag.

Sov i två timmar, gick upp och åt en smörgås och drack ett glas mjölk. Sen sov jag fyra timmar i sträck, underbart, låg kvar och somnade ytterligare 2 timmar.

Vilken härlig känsla att gå upp och vara utvilad.

Nu har vi hunnit vara i Slite och handlat, hundarna har fått promenad och vi har intagit lätt lunch. Snart väntar dagens höjdpunkt med 3-milen för damer.

Sen ska jag förbereda dagens middag som bl a blir "förälskade havskräftor". Det har jag aldrig lagat själv men blev så sugen när jag såg mästerkockarna. Spännande ska det bli minsann! En god förrätt och dessert ska jag också åstadkomma. Det får bli födelsedagsmiddag för syrran som är på distans. Hon fyller bara vart fjärde år så nästa år blir det baluns då hon blir 60 år.

Jag har så mycket att se fram emot så min kropp måste samverka så jag hänger med. Men så här är det förstås för oss alla. När en milstolpe passerat så väntar nästa om hörnet. Det är nog bra att ha målbilder framför sig även om min planering numera handlar om tre månader framåt.

Det är som dagens företagsamhet som oftast sträcker sig ett kvartal framåt. Förr handlade det om långsiktighet men tiderna har förändrats och aktieägarnas krav styr mer än tidigare.

Nu lämnar jag er för VM i Falun och hoppas på fler svenska framgångar.

Ha en go lördag allesammans!

Kram Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Behandling men snart pausvecka!

Ja så var den här omgången klar och nu väntar några dagar i slowmotion!

Jag vet ju inte riktigt hur formen utvecklar sig så det är lika spännande varje gång. Men jag är rätt sliten trots allt och jag behöver mobilisera mer krafter än tidigare.

Mitt humör pendlar oftare och jag är rätt kitslig numera. Så, ni förstår säkert att min närmaste omgivning får stå ut med ett och annat. Hittills behandlar de mig som den jag alltid varit, vilket innebär att jag får ta emot en del tillbaka.

Men jag får en del sjukdomsvinster med extra service om jag ber om det och jag får fotmassage varje dag. Det har jag inte fått sen jag var gravid för sådär 46 år sen.

Fötter är viktiga och de tar stryk av cellgifterna. Med massagen är de väldigt fina och de får bra blodgenomströmning. Trots det börjar jag känna av stickningar, domningar i några tår och en hettande känsla.

Min högra hand är starkt påverkad också och det är nån sorts nervskada som är väldigt obehaglig. När det är som värst kan jag inte greppa ordentligt och det sticker, värker och domnar.

I veckan slant jag med kniven och skar ett jack i vä tumme. Det blödde ymnigt och dunkade och bråkade. Nu tre dar senare är det bättre men sår är inget bra för det ska läkas och mina vita blodkroppar behövs för cellgifterna.

De flesta olyckor sker i hemmet och i mitt tillstånd och ålder måste jag ta det lite mer försiktigt. Jag har i alla fall slutat springa omkring i klackskor inne. Det är alltid något och jag går numera i våra trappor.

Idag träffade jag en ny sköterska och hon var inlånade från Iva. Det är ju sportlov så bemanningen sköts nog gemensamt. Men på onkologen kan inte vem som helst jobba. Den här syrran hade jobbat tidigare på onkologavdelning så hon var rutinerad.

Hon var lika rar och omtänksam som alla andra. Hon tycktes vara välinformerad om min situation så hon frågade om nästa behandling. Vi var överens om att jag ringer efter den 18 mars då jag träffat läkaren.

Jag hoppas ju på att få slippa behandling i påskveckan, men har ingen aning ännu.

Trots att min hjärna är på högtryck så har jag svårt att samla tankarna för lite samhällsreflektioner idag. Jag återkommer om det längre fram.

Fortsättning följer och lev väl kära följare.

Kram Rose Marie

Bästeträsk-Nationalpark!

Klinthagens kalkbrott på norra Gotland!


Så här blir landskapet efter kalkbrytningen på Gotland! Det ser ut som ett månlandskap. Det här är Klinthagen och pågår för fullt och kommer att pågå några år till. Brottet sysselsätter drygt 50 personer idag.

Kalkbrottet gränsar till ett Natura 2000-område. Ett stenkast från detta område ligger Ojnareskogen som omges av två Natura-2000 som det står en strid om sedan 2005 om ett helt nytt Kalkbrott. Företaget Nordkalk tror fortfarande på att vinna denna kamp. I april inleder mark och miljödomstolen förhandlingar i frågan. Ni som är intresserade att veta mer kan gå in på www.naturvårdsverket.se. Där redovisas hela ärendet och verkets överklagningar.

Naturvårdsverket har föreslagit området Bästeträsk som nationalpark utan att frågan avgjorts av regeringarna ännu. Orsaken tror jag är det känsliga läge som finns i frågan om kalkbrottet.

Den förra regeringen gav länsstyrelserna i uppdrag att lämna förslag på nya Natura 2000-områden och kompletteringar av redan föreslagna områden. Utgångspunkten för förslagen ska vara att åtgärda de brister i nätverket Natura-2000 som framgår av resultatet från Europeiska kommissionens utvärderingar samt eventuellt andra nationellt identifierade brister i nätverket.

EU-komissionen har som en av sina viktigaste uppgifter att kontrollera att EU:s medlemsstater genomför och tillämpar EU-rättens bestämmelser på ett korrekt sätt. Sverige har tyvärr en del påtalade brister!

 Ingår vi i gemenskapen så följer också ett ansvar för oss. Om vi inte vill leva upp till det så måste frågan lyftas fram för medborgarna. Det handlar om trovärdighet för de demokratiska spelreglerna.

Denna fråga behandlas nu parallellt med Ojnareskogen och ni förstår säkert vilket rabalder det är och kommer att bli på ön. I början av mars ska regionen yttra sig om förslagen. För den som inte är insatt så uppfattas frågan som provokativ och det antyds som det är länsstyrelsens påfund. Här har lokalpressen en viktig uppgift att sakligt informera medborgarna om uppdraget, som för övrigt berör hela landet, inte bara Gotland.

Men metallfacket och politiker från S, M, C och ibland FP fäktar för att företaget ska få bryta i just detta område. Försiktighetsprincipen existerar inte i denna fråga. Det är ca 100 jobb mot risken att Bästeträsk som är norra Gotlands vattenreservoar förstörs för all evighet. Ingen kan vara säker på hur kalkstensklippan beter sig. Landets samlade expertis avråder från detta riskprojekt.

Idag skulle politiker och tillskyndarna för brytningen bli förvånade om det blev en folkomröstning. De tror att majoriteten är för brottet men jag vågar påstå att så är det inte. Problemet är att ingen vågar öppet tillstå att de är emot. Det sociala trycket med risk för utfrysning gör att många inte vågar träda fram. Även inom partierna finns motståndare till denna brytning och jag känner bara en som vågar gå emot partilinjen. Men denna person är högt utbildad och förstår vad experterna skriver och menar. Hen är kvar på höga uppdrag inom sitt parti, kunskap är makt.

Jag önskar att vår nya regering har mod och kraft att fatta det enda rätta beslutet i frågan och besluta om Bästeträsk som Nationalpark. För att det ska vara möjligt så måste näringsministern övertygas om det detta. Jag förstår mer än väl att jobben är viktiga men när två så viktiga riksintressen står mot varandra så måste miljöintresset väga tyngst i just det här fallet.

Men om de aktiva politikerna på ön vore lösningsfokuserade så skulle de förorda det andra området - Buttle - längre ner på ön som inte har lika känslig miljö. Jag tror inte företaget Nordkalk lägger alla ägg i samma korg utan planerar för en öppning tidigare där. Efter alla nederlag i domstolarna under så många år så måste de ha en plan B. I annat fall ifrågasätter jag verkligen företagets strategi.

 Dessutom finns en stor potential med försvaret på ön. Alla är nog medvetna om Gotlands känsliga läge och en utveckling eller återuppbyggnad på Gotland är inte otänkbar. Visserligen är Mp säkert emot detta men om Bästeträsk blir Nationalpark så är det ett utmärkt förhandlingsläge. Detta förslag skulle ge betydligt fler jobb än vad kalkindustrin kan erbjuda. Det kan bli bingo för öns utveckling. Men jag säger INTE att kalkindustrin ska avvecklas. Jag säger att Ojnareskogen inom Bästeträsk område är olämpligt.

Det här blev ett långt inlägg om den hjärtefråga som står mig närmast just nu.

Jag mår bättre som ni förstår eftersom jag är igång med mitt miljöengagemang.

Nästa steg blir att använda mitt nätverk i Stockholm för kunskapsöverföring till de nya ministrarna. Så många kloka, ansvarsfulla människor som Löfven omger sig med så borde vi känna hopp. Om de tar sig tid att läsa på i frågan så måste de förstå vidden och inse att det handlar om modern tids största miljöfråga. Om brytning är möjligt här så är allt möjligt i en framtid.

 Jag tror ingen vill medverka till att riskera vattnet på denna känsliga ö. Men då måste de sätta sig in i frågan och lyssna på experter. Vare sig fack eller politiker på ön är experter utan de styrs av kortsiktiga mål utan ansvar för kommande generationer.

 Hallandsåsen borde vara en väckarklocka och de misslyckade gruvprojekten i norr.

Nu är det snart dags att gå till sängs för jag måste upp tidigt och ringa sjukhuset om mina blodvärden. På torsdag är det dags igen för min intravenösa cocktail. Sen är jag fri till den 12 mars. Härligt!

Kram till er kära följare och ni är så många så jag är överväldigad. Hoppas jag inte skrämmer iväg er för mitt miljöengagemang.

Rose Marie 

Äldre inlägg