Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från januari 2015

Tillbaka till bloggens startsida

Hålligång!

Vilken härlig dag vi hade igår!

Dagen började med att jag bjöd min man på frukost på sängen på hans 74 årsdag! Sen blev det lunch och så småningom ut på stan för att gå på bio.

Vi hade flera filmer att välja på men Roland fick förstås välja och då blev det "The imitation game". Jag ska medge att den inte stod högst på min önskelista men det var Rolands dag.

Filmen var verkligen bra och bygger på en verklighetsgrund. Materialet har varit hemligstämplat i 50 år eftersom det utspelades under andra världskriget. Allan Turin blev postumt benådad och fick medalj av drottningen av England 2013. Riktigt spännande och kan rekommenderas.

Middagen intogs hemma och det blev fyra rätter med fördrink! Inte för mig förstås eftersom det var dagen efter behandlingen. Roland var nöjd och vi uppskattade att fira på tu man hand.

Men idag är det full rulle fram till midnatt! Efter att vi vilat ut lite ska vi hem till son och sambo på en fika. Därefter hem till goda vänner på middag. Värdinnan fyller år idag och hennes make fyllde år i går tillsammans med Roland. Så det blir nog mycket skålande och det kan ju ske med eller utan alkohol.

Jag ser fram emot att träffa detta gäng som består av politiskt aktiva personer. Det blir mycket intressanta diskussioner som spänner över många områden. Dessutom blir det som vanligt riktigt god mat!

I morgon blir också en fullspäckad dag som börjar rätt tidigt. Vi ska titta till vår lilla familj som var hos oss på nyåret. De äldsta barnen har börjat med klättring så det ska bli spännande att titta på.

På eftermiddagen ska vi besöka vår äldsta vän, 92 år som numera fått äldreboende. Det tog tid för henne men efter en artikel i DN om att hon hålls i husarrest i sitt hem så blev det fart på myndigheterna. Men det berodde nog mest på att hon är en känd gammal socialminister.

På kvällen blir det nog soffläge i vårt hem för då tror jag vi behöver det!

Nästa vecka är också full av aktiviteter och då får vi möjlighet att träffa barnbarnen. Kanske vi kan klämma in ett biobesök till annars får vi vänta tills filmerna släpps på DVD. Vi har ju en rätt bra filmanläggning på ön som känns som bio. Men vi måste klämma in fotografiska under veckan och det funkar nog.

Ja, så här håller vi igång och det känns riktigt bra. Jag är väldigt glad för att gårdagen funkade för mig, trots väldigt lite sömn. Men i natt har jag sovit betydligt mer och det känns verkligen i kroppen.

Så kära följare nu önskar jag er en riktigt trevlig helg!

Kram till er alla!

Rose-Marie

Årets första behandling i Stockholm!

Nu har jag haft min första behandling i den här cykeln på Sös! Nästa behandling den 5 febr. Sen en veckas paus och sen fortsätter det igen och igen! Om röntgenresultatet i mars är bra så har min doktor lovat lite längre pauser framöver. Måtte det vara så!

Mina blodvärden var fortsatt bra och det är ju skönt. Trots antibiotika och cytostatika har immunförsvaret återhämtat sig. Jag är själv förvånad att min kropp återhämtar sig så fort.

Min behandlingssköterska hade inte tid med mig idag men jag fick min tidigare. Hon känner mig också väl och behöver inte läsa in sig så mycket. Men numera har jag träffat många sköterskor och alla är lika omtänksamma, alltid vänliga och fokuserade på sin patient.

Vi pratade lite om min situation men kom snart in på sjukvårdsläget i Stockholm och det är minst sagt oroande. Enligt min sköterska så drabbas inte behandlingsavdelningarna på KS som består av Sås och KS Solna. Men frågan är hur länge det håller? Besparingskravet gäller hela övriga vårdkedjan i länet. Det mullrar inom alla personalkategorier men det är brist på pengar. När det är brist på pengar som innebär personalresurser så drabbas alla sjuka medborgare. Alla kan drabbas av sjukdom och alla kan förr eller senare behöva vårdresurser.

När det gäller cancer så får ca 5000 personer ett cancerbesked i månaden. Många har väntat länge på sin diagnos och några har redan en obotlig cancer när beskedet kommer. Hittills har väldigt många tillfrisknat eftersom vi har haft världens bästa cancervård. Forskningen går framåt hela tiden, men för att alla ska få del av den bästa vården behövs resurser. De resurserna krymper alltmer eftersom de styrande i Stockholms landsting inte kan tänka sig skattehöjningar! Stockholm ökar ständigt sin befolkning men resurserna hänger inte med.

Tänk er en framtid där bara de mest välbeställda får den bästa vården genom privata försäkringar eller ett fett bankkonto?  Så är det i USA även om Obama försöker förändra deras system.

I Stockholms kommun har skatten höjts med 50 öre vid årsskiftet. Det är nödvändigt för att barnomsorg, skola och äldrevård inte ska kapsejsa. Det tycks som invånarna förstår sambandet med skatt och välfärd

Nu har regeringen avsatt två miljarder de närmaste fyra åren till cancervården i syfte att snabba upp tidig diagnos. Tidig diagnos räddar liv men då får det inte finnas några flaskhalsar till behandlingen. Jag är minst sagt orolig för hur den ekvationen ska gå ihop!

Nog med tankar om hur politiken kan göra skillnad på alla livsområden. Det är faktiskt alla vi medborgare som gör det valet när vi röstar vart fjärde år.

Efter behandlingen hämtade min man mig och sen blev det lite inhandling av lunch och morgondagens födelsedagsmiddag. Maken fyller år och då blir det lite extra, extra.

Sen delade vi en portion strömming, laxen fick vänta och blev till förrätt i stället. Kaffe och semla från Gunnarsson, den lilla varianten, för det var veckans tredje semla. Dagens samtalsämne var naturligtvis Hägglund avgång. Nu blir det intressant att följa vilken falang som KD väljer på sin stämma. Kvinnorna ligger nog bra till. Nästa avgång inom en snar framtid är nog Björklund inom FP. Där finns det några riktigt duktiga kvinnor som kan lyfta partiet

Efter det var det dags för tvättstugan, inte för att jag deltog så mycket, men jag manglade lakan och dukar.

Just när jag manglade ringde sonen och tyckte jag skulle lugna ta det lugnt. Det gör jag ju numera men för mycket soffläge är inte kul. Jag gillar att jobba med både kropp och knopp. Tids nog kanske jag inte orkar, men nu är nu och det tar jag vara på. Han gav mig några uppmuntrande ord och höll med mig om att det är bra att jag är igång.

Nu har vi passerat midnatt och jag är inte trött. Cortisonet spökar men dosen är inte så hög längre så det blir nog 3-4 timmars sömn. Jag har suttit emellanåt men inte legat och slumrat. Hoppas det hjälper när jag går till sängs.

Go natt och hoppas ni får skön sömn så ni är pigga inför helgen.

Kramar Rose-Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vardag i storstan!

Vardag och lite gråtrist väder!

Igår var jag på uppföljning av mina lungproblem på Sophiahemmet. Jag har turen att ha en egen specialistläkare som känner mig sen 6 år tillbaka.

Trots mina metastaser i lungorna så finns ingen helhetsbedömning på onkologen. Då är det toppen att ha tillgång till en specialist.

Jag visade doktorn mitt röntgenutlåtande eftersom hon inte kommer åt mina journaler. Det är ju dilemmat i Stockholm med så många privata sjukvårdsaktörer att de inte kan se andra journaler än sina egna. Jag tror inte så många förstår konsekvenserna av det. Som patient måste man själv berätta om sina problem, behandlingsplaner, mediciner ETC.

Det kan innebära att de som önskar speciella mediciner som är beroendeframkallande kan söka runt hos olika läkare och mörka sin historia. Sen skrivs nya recept ut och det kan leda till överdosering och i värsta fall ond, bråd död.

Det här har jag skrivit om tidigare men förtjänar att upprepas. Förstår ni nu varför jag är så kritisk mot privatiserandet av vård, skola och omsorg. Det är inte konkurrensen jag är kritisk mot, tvärtom är det bra och vässar aktörerna. Men när man genomför reformer utan analys och konsekvensbeskrivningar då blir det fel. Jag förstår inte hur politiker kan vara så korkade. Ursäkta uttrycket men jag står för min kritik! De allra flesta väljare är emot privatiseringarna som innebär att vinster på skattepengar förs ut från landet. Ja, då säger vän av ordningen att alla gör inte så.

Nä, så är det verkligen inte de allra flesta småföretagare dribblar inte med skattemedlen. De allra flesta gör ett bra arbete med god kvalite! Men när man genomför en reform utan att säkerställa just kvalitén och utan insyn för bidragsgivarna då blir det fel. Det är det jag kritiserar, inte själva privatiseringen. Att vi alla tvingas bevittna hur stora företag gör sitt yttersta för att undvika skatt i vårt land och laborerar med räntesnurror, då blir det fel.

Nu återgår jag till mitt läkarbesök som var positivt. Jag hade inga förändringar på min lungkapacitet jämfört med två år tillbaka. Min nivå på andningen ligger normalt för min ålder. Syreupptagningen ligger på 98 procent vilket är bra. Jag underhållsmedicinerar dagligen med Symbicort Forte och alternerar själv med styrkorna 160 mikrogram och 320. Sen har jag en akutmedicin Buventol vid behov när det piper i luftrören.

Det har fungerat bra! Visserligen blir jag andfådd vid ansträngning i många trappor eller om jag springer fort. Men vem behöver springa fort numera?

Ring om du behöver något annars ses vi om ett år avslutades samtalet med.

Nu blev jag ännu piggare och studsade ut till min väntande man!

Idag har vi "softat" eller rättare sagt jag. Min man jobbar med datorn med olika uppdrag han har. Men en liten tur blev det för att spana in en lägenhet i grannområdet!

Det är jag som vill förbereda en framtida försäljning av Gotland. Vi blir ju inte yngre precis och vår lilla gård på ön kräver väldigt mycket arbete. Bara städning av vårt hus på 300 kvm och trappor håller inte i längden.

Men vi får se hur det går?

I morgon är det dags för blodprover inför behandlingen på torsdag. Då blir det en del andra aktiviteter också när vi är på stan. Kanske vi hinner med att se Turist som står högst på vår önskelista. Efter alla guldbaggar igår så måste vi se den.

Nu får ni ha det bra och här kommer tisdagskramar till er!

Rose Marie

Äldre inlägg