Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från december 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Nu har KD kommit ut och ansluter sig till SD!

Hej alla därute i cyberrymnden!

Det var riktigt bra med lite lägre cortisondos även om jag inte kunde sova hela natten. Men 4 timmar är rätt ok om jag kan ta det lugnt dan efter.

Det gjorde jag förstås och ägnade dagen åt mycket vila och lite jobb.

Idag har jag haft mer energi och borde fått gjort mycket mer än det blev. Men det politiska läget med riksdagsdebatter och presskonferens av både KD och SD upptog mycket tid. Dessutom har jag haft ett par långa samtal med gamla vänner.

Nu har det blivit en otrolig röra i politiken men den röran var väntad. KD var först ut med sitt utspel. De krampar nog efter dåliga siffror som knappast klarar in dem i riksdagen. Då tar de till alla knep de tror ska bita på väljarna. Men väljarna är inte dumma utan genomskådar nog taktiken.

Men de som reflekterar undrar nog varför de inte drivit frågan tidigare. Efter 8 år i regeringen har de haft god tid att åstadkomma förändring. Nej då ägnade de sig åt att snabbt privatisera och sälja ut statliga företag. Marknadskrafterna ska ta över det mesta som är samhällsägt! Det är väl ok med marknadskrafter men då ska de bära sig av egen kraft, inte skattepengar tycker jag! Det är väl ingen konst att driva företag med statliga subventioner, men är det sund företagsamhet???

SD jublar och har vunnit ytterligare en seger i sin propaganda. Vad sägs om motpropagandan på FB idag? I Tyskland 1936 sa Hitler att Judar är inte tyskar. 2014 säger Björn Söder att judar är inte svenskar! Känner ni stöveltrampet???

Sen har frågan om förbifarten Stockholm avgjorts idag och nu kör de igång. Landstinget i Stockholms län håller på att köra ekonomin i botten  och vill inte förhandla om trängselskatten. De rödgröna ville att mer av de pengarna skulle gå till kollektivtrafiken. Så blir det inte nu och det blir nog svårt med nuvarande kollektivtrafik också. Sjukvården måste spara ordentligt inför kommande år och onkologen drabbas också hårt. Personalen minskar och går på knäna. Hur länge orkar de?

Så det är verkligen ett problemtasikt läge! Synd att det inte blir nyval för landstinget också. Jag hör av allt fler av mina Alliansvänner att de är trötta på det borgerliga styret som samverkar med SD. Några enstaka röster fattades. En förändring hade kunnat göra skillnad för framtiden.

Min mamma hade ett ordspråk som jag avskydde men som passar bra för landstingspolitiken idag. "Som man bäddar får man ligga". Men det är hårt för alla sjuka och det är hårt för alla som behöver transportera sig till jobbet och all annan service som medborgarna förväntar sig. En skattehöjning skulle vara på sin plats i detta läge!

Men det finns några glädjeämnen ändå. Det ena är att EU nu ansluter sig till Sveriges linje med att erkänna Palestina! Det andra är att Barack Obama nu öppnar upp för samarbete med Cuba och det tredje är att kulturutskottets ordf backat i frågan om att strypa anslaget till kulturtidskrifterna.  Så mitt i det dystra finns ändå en del ljusglimtar.

Det blev mycket politisk retorik eller propaganda om ni så vill idag! Men det är svårt att låta bli. Den dagen jag slutar engagera mig i min omvärld då skall ni vara oroliga för mig. Detta riktar sig främst till mina närstående.

Ha det så gott och fortsättning följer!

Rose Marie

Goda besked!

Nu är jag tillbaka på den magiska ön och känner mig både glad och hoppfull!

Gårdagen tog jag blodprov som vanligt och sen träffade jag en väninna på stan. Vi tog en enkel bit mat tillsammans och skildes åt rätt tidigt. Mysigt!

Jag åkte hem och packade färdigt och plockade undan så det är fint nästa gång vi kommer. På dagen fick jag ett städryck så jag var nöjd när jag gick till sängs.

Det var stört omöjligt att somna in så det blev lite natt-TV. Jag försökte hålla undan alla hjärnspöken men hjärnan ville inte lyssna på mig.

Jag hörde inte min väckning och tur var att maken ringde kl 07.00. Skönt att jag fixade allt kvällen innan.

Jag hann precis tio minuter före avtalad tid för att mötas av att dr Anna var försenad. Syrran kom också med andan i halsen rätt sen. Men det gjorde ingenting och vi hann lugna ner oss före besöket.

Jag var alldeles för ivrig för att orka med rundsnack så jag gick rakt på. Anna log lite och började direkt med att säga att hon är nöjd. När doktorn säger att hon är nöjd så måste jag också vara det. Sen gjorde hon som vanligt med sin pedagogiska förmåga och förklarade och ritade.

Tumörerna har inte minskat i storlek men däremot har de samlat ihop sig, vilket är bra enligt doktorn. Min lekmannafundering är att de klumpar ihop sig för de kan inte leva av egen kraft. Men de slipper inte undan när gifterna pumpas in framöver. Eftersom mina cellgifter är målstyrda så inbillar jag mig att det är lättare att bekämpa dem när de är tillsammans.

Ingen mer spridning och inga angripna lymfkörtlar så sammantaget ger cytostatikan verkan. Så enligt läkarteamet ger min nya medicin bra verkan vilket innebär att jag är lönsam. Medicinen är ju ruskigt dyr så därför görs nog strikta prioriteringar.

Jag ville ju förstås att tumörerna skulle krympt men enligt min erfarna doktor så är resultatet bra. Tumörerna är ju trots allt inte allt för många och den största 1 cm.

Sen pratar vi om planeringen framöver och dr Anna konstaterar att jag avbokat nästa behandling före nyårsafton. Det tyckte hon var ett bra initiativ. Vi pratade också om att jag kan få lite mer viloperioder framöver eftersom vissa biverkningar är besvärliga och jag är rätt sliten. Det jag pratar om är min högra hand som numera är känslolös med svårigheter att skriva, knäppa knappar etc, etc.

Doktorn erbjöd mig lite längre uppehåll nu men det ville inte jag. Nu kör vi och så siktar jag på viloperiod under våren.

Nästa datortomografi är i mars och remissen går iväg redan nu så jag kan planera lite bättre.

Jag känner mig lättad och ser verkligen fram emot uppehåll fram till 8 januari.

Sen fikade syrran och jag och hade en glad mysig stund tillsammans. Så fick jag också välja en julblomma från alla flickorna. Jag valde julrosor i vitt, det blev två fint arrangerade i zinkkrukor! Lagom stora att transportera i handbagaget. Tack fina syrran och Söderbergsflickorna!

Därefter behandling och idag bestämde min sjuksyrra och jag att ta halv dos cortison. Att vara helt utan var inge bra för illamåendet plågade mig mer än tidigare.

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd och så innerligt tacksam för att ha så bra läkare och systrar som tar så väl hand om mig. Min behandlingssköterska är bara så underbar. Vi har så trevliga samtal och hon delar med sig av sitt liv också.  Dr Anna är nog i 50-årsåldern och har lång erfarenhet av onkologi och dessutom forskar hon. Hon har alla de egenskaper som en patient behöver. Lyssnar, förklarar pedagogiskt, uppmuntrar och är empatisk. Hon är också så otroligt vänlig, behaglig och jätterar med en varm humor.

Nu är timmen rätt sen, jag är inte särskilt speedad men ändå pigg. Jag har inget illamående alls och jag är inte vrålhungrig så det här verkar bra.

Jag skulle vilja kommentera allt hemskt som hänt under dagen i Pakistan men är alldeles för skakad av händelsen just nu.

Det galna som händer med SD och Björn Söder avstår jag också just nu. Konstaterar bara att det är utom allt vett och sans. Om inte väljarna vaknar efter de senaste uttalandena så kommer de aldrig att vakna.

Kära följare nu önskar jag er en god natts sömn!

Fortsättning följer och varma kramar!

Rose Marie

Livet är som bäst med både allvar och fest!

  

Oj, oj vilken julgala det var i går! Det var verkligen stjärnspäckat och fullpackat! Artisten på bilden är Ebbot som är en trevlig ny bekantskap. Men Bo Kasper, Magnus Uggla, Lena Ph, Lasse Berghagen, Ace Wilder, Petra Marklund och min favorit Timbakto mfl höll igång i ca 2 timmar med en kort paus.

Årets programledare David Hellenius och Peter Settman var strålande. De minglade bland publiken och det blev en del dråpliga inslag. Supertrevligt!

Julbordet var bra även i år. Numera är jag veteran vid julbord så det blir inga kolhydrater som bukfylla utan bara det godaste jag vi ha. En del godis blev det också så nu är jag nöjd fram till jul.

Efter showen blev det en ny show med en rockgrupp som höll på i en och halvtimme. På tok för länge tycker jag. Arrangörerna gjorde samma misstag förra året men då var det riktig hårdrock.

Men vi väntade tålmodigt på att sonen skulle få igång dansandet och så blev det efter 1,5 timmar.

Vid halvtvå tiden gav vi upp. Jag var inte trött men sällskapet som hållit igång sen tidig morgon med flyttning var trötta. Min äldsta guddotter är också höggravid så hon behövde vila. Men hon hade inte haft så roligt på länge.

Jag förstår henne! När det är trevligt så orkar man mer än man tror. Mitt motto är att leva tills jag dör. Det gör väl alla säger vän av ordningen. Javisst, men jag menar att lägga liv till mina år i stället för att lägga år till livet. Fast i mitt fall blickar jag inga år framåt utan räknar snarare livet i kvartal och då blir det nog livet intensivare. Åtminstone för mig!

Min son höll koll på mig och var framme när Uggla fått igång oss och jag stod upp och dansade. Då sa han att du kan sitta också, mamma! Jag gjorde det en stund för att lugna honom.

Äldsta barnbarnet kom också till showen och kom och kramade om mig. Vilken lycka! Sen hade han spelat med sin pappa senare men då hade vi gett upp. Synd, men förhoppningsvis blir det fler tillfällen att se och lyssna på honom.

Idag är jag väldigt trött men också väldigt nöjd. Det är skönt att kunna varva livet med både allvar och glädje! Musik är ju så glädjespridande om än lite flärdfull emellanåt. Vi har ju en så fantastisk bredd på artister och musikstilar i vårt land. Det är unikt och det som är glädjande är att det är en sån etnisk mångfald!

Ja det här var ett litet smakprov på gårdagens festande!

Idag blir det lugna gatan för den här damen. Jag måste ju inse mina gränser även om det är svårt!

Glad 3:e advent på er och må så gott!

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg