Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Lite till om klantigt ledarskap!

Hej igen! Gårdagens blogg delade jag på FB och det rasade in följare! Tänk vilken spridningskraft de sociala medierna har.

Cirkusen fortsätter och futtigheter lyfts fram och i stället för förklaring så intas försvarsställning. Det är lågt tycker jag när det handlar om en människa som förnedrats offentligt i press och med förklenande uttalanden av den ansvariga.

Jag tycker att en personlig och offentlig ursäkt är på sin plats. Dessutom bör personen få lön tills han får ett nytt jobb. Det kan ju inte vara anständigt att en ansvarig politiker går helt fri och slipper konsekvenser för sitt handlande. Den här frågan handlar också om etik och moral som avslöjar frånvaron av en inre kompass.

Jag har själv varit involverad i ett antal svåra personalärenden som vi skött med största diskretion av hänsyn och respekt för individen. Sånt får man lära sig som chef/ledare i en offentlig organisation. Man får inte hantera människor som brickor i ett spel och sedan vända blad utan att ta personligt ansvar.

Det känns som något gått sönder på ön i och med detta agerande! Hade konflikten handlat om politiska sakfrågor vore det annorlunda. Men när det handlar om hanteringen av människor som berör de allra djupaste värderingar av vilken människosyn vi leds av så är det allvarligare. Förtroendet är förbrukat och kommer skvätta över på alla de som försvarar detta beteende. Det försvinner tyvärr inte så lätt och det skadar politiken.

Nånstans känner jag också medkänsla med den politiska ledaren. Han sover nog inte gott om natten och behöver nog stöd för att orka leva med detta misslyckande. Skammen känns nog lika hård för honom som för regiondirektören så nu finns det bara förlorare i denna tråkiga händelse.

Om jag vore ensam i min uppfattning som jag beskriver så vore det lätt att negligera mig. Så är det dessvärre inte! Nu går det inte att lägga locket på utan nu måste något radikalt hända. Det går att göra en pudel, det har större män än han gjort, men det har kostat de flesta sin position! Det priset är han nog inte beredd att ta även om det skulle rädda partiet.

Det kommer att skrivas spaltmeter framöver och det kommer bli ett hätskt politiskt spel framöver. Oppositionen tar chansen att göra politiskt utspel av detta. Det är också en konsekvens som borde vägts in före det drastiska beslutet.

Fortsättning följer.

Förresten mår jag bra idag också och har varit på julmarknad i Bläse. Öns finaste och bästa tycker jag. Jag köpte finfint bröd från Fårö och Kappelshamn. De förvaras i frysen till jul för det är så svårt att få just bröd på ön under vintertid.

Nu blir det "Så mycket bättre" från Gotland denna magiska ö. Spännande artister varav några som är nya bekantskaper för mig gamla dam.

Ha en trevlig advent och var rädda om varandra!

Kram Rose Marie

 

 

 

 

Fredagstankar om ledarskap!

 

Jag mår rätt bra nu med de vanliga biverkningarna som följer varje cellgiftsbehandling. Konstigt vore det ju om ingen reaktion kom efter starka gifter.

Jag lever med detta och inser att jag trots allt är priviligierad! Jag är glad för min grundstämning, dvs jag är för det mesta glad och optimistisk. När man befinner sig i gränslandet är det lätt att falla in i mörkret. Jag gör inte det  särskilt ofta för jag har ett fantastiskt team omkring mig. 

Tänk om det vore alla förunnat att få så mycket värme och support!

Med den känslan är det också lättare att engagera sig i omvärlden. Det finns verkligen massor av viktiga frågor som alla kan bidra till med sin lilla del.

Just nu händer otrevliga saker på ön som gör mig ledsen och bedrövad. Gotlands högsta chef, regiondirektören fick häromdagen sparken från sin tjänst efter 6 månader!!!! Rekryteringen pågick väldigt länge och urvalet granskades med lupp. Först undrade jag hur detta kunde gå till men när jag borrade djupare i frågan fick jag förklaringen. Dessvärre är han inte den första som fått lämna efter så kort tid. Sjukvårdsdirektören fick oxå gå för några år sedan.

Det finns naturligtvis två eller kanske flera versioner av händelseförloppet och att personkemin mellan den ledande politikern och tjänstemannen inte stämde. Först tänkte jag att det handlade om två hankatter, vilket de flesta av oss erfarit i olika sammanhang. Men nu har bilden av det politiska ledarskapet bekräftats.

Har man vistats länge på ön och följt olika debatter, press och inte minst pratat med många människor och deltar i olika nätverk så är bilden klar. Det finns en utpräglad svågerpolitik, ryggdunkningar, vackert formulerade dokument men framförallt en rädsla för att uttrycka en egen mening. Att stå med mössan i hand och bocka vittnar både gotlänningar och växelboende om. När journalisterna är i symbios och aldrig speglar skeenden med kritiska ögon så kan man inte vänta sig annat.

Nu kom det in en katt bland hermelinerna i regionen. En modig, kreativ, erfaren, välutbildad man som brinner för utveckling av ön och som har satt Umeå kommun på kartan. En sådan person väcker känslor vet vi alla som varit chefer. Det funkar naturligtvis inte i en stel organisation där alla nya idéer blir ett hot. Sen gick det nog alldeles för fort med idéerna för den politiska ledningen och en del underhuggare.

Samarbetsproblem mellan "hankatterna" anförs som orsaken samt felprioriteringar mellan möten. Full mailbox tar man också upp. My good, hur mossigt tänkande kan man föra fram. Argumenten är pinsamma! Ville man ha en förvaltare av det gamla, ja du skulle man valt en sådan person.

Chefsbyten skapar ofta problem, allrahelst om man väljer någon som är dynamisk. Det ska man som högsta ledning ta med i beslutet och våga stå upp för och det kallar jag ledarskap!

Sen har det gjorts en enkät där alla förvaltningschefer fått frågor. Förtroendet för regiondirektören var stort men även förtroendet för den politiska ledningen. Det säger något om klimatet i regionen och öppenhet i åsikter. Svaren präglas av rädslor! Vem sjutton skulle öppet våga säga att de inte har förtroende för den politiska ledningen?

Vem vill i dagens läge arbeta i en organisation som styrs av rädslor för att göra fel eller säga fel? Inga idéer är så dåliga så de inte är värda att pröva i tanken sa en av mina chefer. I den organisationen blommade tusen blommor. Ja då styrdes organisationen av den bästa av dem alla, Allan Larsson som senare blev finansminister.

En organisation som styrs av rädslor för att uttrycka sin mening är farlig! Rädslor präglar de anställda på alla nivåer och det får större konsekvenser på en liten ort än på större. Här finns ingen möjlighet att byta jobb. Många känner sig livegna. Det är ett stort problem som alla borde fokusera mer på. Svaret på varför ön ligger så lågt på de flesta socioekonomiska faktorerna finns nog att finna här.

Därför behövs det enligt min mening människor som brinner för att lösa alla dessa frågor. Politiker som har mod och kurage att utveckla ett samhälle för alla! Ett inkluderande samhälle skapas av politikernas vilja!

Det finns en mängd idéer som borde tas tag i. Den höga andelen självmord t ex berörs inte nämnvärt. Föreningen MIND som är en frivilligorganisation borde engageras här! Känner man inte till att de finns, eller? Var ska förtvivlade unga och gamla vända sig när mörkret tränger på och ingen har tid att prata?

Just nu känner jag mig ledsen och bedrövad och konstaterar återigen att det är människorna som formar politiken. Vem som företräder de politiska idéerna spelar roll. Tyvärr är inte alla trovärdiga dessa idéer utan använder politiken som språngbräda eller maktutövning. Men det finns tusentals goda, ansvarsfulla politiker och jag känner många sådana och de inger hopp och de är trots allt i majoritet. Jag beundrar alla er som orkar kämpa för ett bättre samhälle och gör stora uppoffringar på det personliga planet.

Men när en av profilerna på ön skriver att "det är inte synd om personen som sparkats" bekräftas en cynism som jag sällan skådat. Om avskedet sker på ett så förnedrande sätt som i detta fall och inga kritiska frågor ställs då känner inte jag sympati!

Men jag känner en enorm medkänsla för den sparkade regiondirektören. Ingen förtjänar att bli behandlad på detta sätt!

Fortsättning följer!

Nu ska jag gå in i min lilla bubbla i min egen lilla trygghet och njuta av det lilla och koncentrera mig på det jag kan påverka.

Trevlig fredag till er alla både med och motsympatisörer!

Kram Rose Marie

 

 

 

 

 

På vårdcentralen

På Vårdcentralen för odling av urin. På  plats 7.45, lång kö redan med 33 före. Incheckningen tog 20 min. Bra! Jag fick en läkare med endast en före. Kom in 9.40. Besöket tog 7 min. Jag fick en remiss till labbet. Väntar på min tur och det är 7 före.  Nu är jag rejält stressad för att hinna med färjan till Gotland.   

Jag mår rätt ok trots 2 timmars sömn. Det grämer mig att jag inte var här tidigare. Men jag försöker lugna ner mig.    

Jag pratade med läkaren om rutinerna. Han förklarade att de måste följas annars får VC läggas ner. Fast riktigt så behöver det inte vara. Men det är politik sa han.

Nu är jag klar 9.16. Toppen!

Fortsättning följer.

Kram Rose Marie

Äldre inlägg