Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från oktober 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Livsandarna återkommer i stora steg!

Nu börjar livsandarna återkomma efter gårdagens trötthet. Jag trodde att jag skulle somna vid midnatt men där gick jag bet. För att inte störa min partner så blev det soffläge några timmar. Men vid tretiden somnade jag och har fått ett antal timmars sömn så kroppen känns piggare idag.

På förmiddagen fick vi spontanbesök av min mans gamla kollegor som var på en roadtripp på ön. Det blev ett snabbt möte men väldigt trevligt och framförallt stimulerande samtal om vatten och miljöfrågor. Två kunniga yngre män som jobbar med industrin och har en miljömedvetenhet som är föredömlig.

Vi har mycket att lära och fick en del ingångar som vi skall borra närmare i. Det behövs människor som har tid att lobba i många frågor. Nu är rätt tidpunkt då vi har en massa nya riksdagsledamöter med miljöfokus. De behöver profilera sig och få lite input så de här kemikaliefrågorna det handlar om kommer till allmänhetens vetskap. Miljömålen ska ju uppnås så då gäller det att åtgärder inte motverkar varandra i olika politiska beslut.

På fredag träffar vi några miljöengagerade personer som har kommunpolitiska uppdrag och ingångar direkt till moderorganisationen. Det blir spännande diskussioner att se fram emot. Jag fortsätter att bearbeta mina MP och sossekompisar på ön och i Stockholm varav några är tunga politiker. Det är kloka framtidsinriktade politiker som vågar ta tuffa diskussioner.

Nu blir det en tur till syrrans hus för att sätta på värmen och leverera lite grejer inför lördagens aktiviteter. Lasse, min svåger är grym på att göra lasagne så han har det uppdraget.

Sen blir det nog Slite och Gothemsgården för inköp av mat inför helgen.

I morgon är det Visby igen för blodprover och hårklippning för min gubbe. När vi lullar på landet så blir inte hårklippning högsta prioritet.

Dagens glädjeämne förutom det jag beskrivit här är att regeringen nu beslutat att erkänna Palestina som suverän stat med målet till en tvåstatslösning. Äntligen är det några som vågar sätta ner foten. Den här frågan har förhalats under årtionden och de länder som har engagemang av ekonomisk karaktär hittar olika anledningar att skjuta på frågan. Det är aldrig rätt tidpunkt, det är alltid för tidigt att agera. Nu skylls det mesta på Hamas och det är inte fruktbart i längden. Det är bara ett sätt att förhala och aldrig nå fram till en lösning.

Jag tror på Margot W som en länk in i EU och FN så om något kan hända framöver så är det rätt tidpunkt nu. Världen har varit alldeles för passivt och argumenten och hatet mellan grupperna bara ökar. Nu krävs försoning på riktigt med starkt diplomatiskt stöd från hela världen.

Det var väl knappast den här utvecklingen som önskades när Israel efter kriget tilldelades ett område. Idag med facit i hand är vi många som är starkt kritiska till hur den här utvecklingen har kunnat tillåtas. Israel självt med dess befolkning som utsattes så ohyggligt i förintelsen måste väl också känna skuld och skam över det som sker nu. Vi är ju alla i grunden goda människor där vi borde kunna leva sida vid sida utan att förtrycka varandra.

En utopi? Nej det behöver inte vara det om det finns starka människor som engagerar sig utan egen ekonomisk vinning. Alla fredsälskare borde gå samman och då blir det en stor majoritet som på demokratisk grund når en lösning. Jag tror på det!

Ja kära vänner nu är det dags att återgå till vardagen och visa lite resultat i vår vardag.

Solen skiner och hjärtat värms upp igen. Jag känner mig på ett strålande humör nu.

Fortsättning följer och stor kram!

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Behandling igen på den magiska ön!

Vilket fantastiskt väder vi har på ön, varmt och soligt och lite vind! Sensommaren dröjer sig kvar och värmer hela hjärtat!   8-)

 

I det vackra vädret drog vi till Visby vid lunchtid och min behandling. Ny sköterska idag som var supertrevlig som alla andra. På en halvtimme var jag klar och sen blev det raka vägen till Lärbro där det blev lite komplettering av mat.

På drygt två timmar blev allt klart och då ingick 10 mils bilresa. Superbehändigt så jag är väldigt nöjd med min nya behandling. Numera är den inte så ny eftersom jag hållit på i en följd sen mitten av juni. För två-tre år sedan fanns inte den här behandlingen och den bedöms som framgångsrik för de allra flesta. Jag hoppas förstås att tillhöra de flesta!

Så jag och alla mina medsystrar och bröder ska skatta Cancerfonden högt för alla pengar som samlas in och bidrar till forskningen. De flesta av oss bidrar nog också med olika gåvor, stödköp och insättningar. Ju mer pengar ju mer forskning och mer resultat för alla cancersjuka.

Jag såg en timme på Cancergalan igår och följde flera tragiska personer men också flera som fått livshoppet tillbaka. Jag blir så oerhört berörd av alla unga småbarnsföräldrar som drabbas. Jag möter dem också på sjukhuset och vet hur svårt det är att trösta och inge hopp.

För en del kan kanske min erfarenhet 23 år tillbaka ändå inger lite hopp. På den tiden var inte utvecklingen av cancermediciner så långt kommen. Trots det fick jag hälsan tillbaka från min agressiva bröstcancer där den ena tumören var som en valnöt och den andra som en ärta. 14 lymfkörtlar var också angripna. Med med operation av hela bröstet, 5 mån cellgifter och 25  strålbehandlingar och därefter tre års tamoxifen fick jag 20 friska år.

Så min högsta önskan nu är att ALLA människor med cancer ska få den absolut mest effektiva vården. Alla får inte det idag eftersom landstingen agerar lite olika och medger inte alltid de dyraste varianterna. Där hoppas jag på att det blir en tuffare cancerstrategi som styrs av staten och tvingar fram samsyn och likabehandling. Då kan överlevnaden öka för många fler!

Jag är optimist och tror att politikerna driver på en sådan utveckling.

Nu ska jag ladda inför min sömnfattiga natt. Jag har lovat min man att inte repa på min tvättbräda. Han behöver sova så det blir lite lugnare aktiviteter. Jag tvättade lite gästlakan i går som kan manglas. Jag har lite svamp kvar sen i söndags som ska rensas så jag har att göra. Sen kommer jag att äta också förstås och kanske det finns nån bra film att se på.

Undrar någon varför jag ska repa? Jo, halva tuttans skiffelgroup ska spela med ett gäng manliga skifflare på Summit på Grev Turegatan den 17 november.

Jag kan inte delta i alla repningar och får lita på att takterna finns kvar. Jag testar på min man och förhoppningsvis min son och dotter oxå. De är väldigt kritiska och ärliga så då måste det bli bra.

Nu är det dags för första kvällsmaten!

Ha det gott och kramar till er alla!

Rose Marie

 

Ny behandlingsvecka!

Måndag och ny obruten vecka framför mig! Fast obruten är väl att överdriva för den här veckan är full av aktiviteter.

Nu har kusin Curt åkt hem och det känns lite vemodigt. Jag har blivit van vid honom och har blivit bortskämd med två män som jobbar och står i. Curt är ju dessutom gammal krögare så han är riktigt användbar i köket. Men han kommer tillbaka och det sker kanske till Nyår.

I morse fick jag svar på mina blodprover och de var bra. Men de vita ligger precis på gränsen så nu gäller det att undvika förkylda människor. Närkontakt undanbedes men oj vad tråkigt att inte få krama alla jag möter. Jag gillar att kramas så hundarna får väl lite extra nu då!

Vad som är otroligt positivt är att mitt kaliumvärde nu ligger helt normalt. Alla bananer jag ätit har gjort nytta!  :-D  Så mitt tips till alla är att äta minst en banan om dagen. De innehåller mycket kalium och hen slipper piller. Kalium får inte vara för högt eller för lågt för då tar hjärtat stryk.

I morgon är det dags för behandling igen och sen har jag några dagar med full speed som utmynnar i total utmattning. Men så är det och jag är oerhört tacksam så länge gifterna gör nytta. Som jag sagt tidigare så är det inte så svårt att anpassa sig fast det är väldigt tråkigt i vissa lägen.

Framförallt när jag tänker på min brorssons begravning. Ett av skälen till att jag avstår är just att jag inte kan krama människor. Är det någon gång som det är naturligt och viktigt så är det vid såna tillfällen. Då behövs kramarna mer än väl. Men i mitt fall så måste jag hindra all närkontakt mitt i influensatider. Det är en begränsning som inte känns kul.

Dessutom kan jag inte ta vaccin för det gör ingen nytta i kombination med cellgifterna. Fast jag ska nog fråga min doktor, det kanske inte är alla typer av cellgifter. Förra hösten hoppade jag över på läkarens inrådan.

Mot slutet av veckan kommer min syster med nästan hela familjen. Det är då vi ska ha vår minnesstund. Jag har en del förberedelser inför den så nu kanske jag äntligen kan få ordning på alla fotografier som bara samlats utan ordning och reda.

Men idag har jag mycket energi som jag använder till städning, tvätt och mangling. Några fönster har jag hunnit med och fler blir det innan dagen är slut. Det är jätteskönt att jobba med kroppen och se resultat av sitt arbete.

Nä, nu måste jag sätta fart!

Fortsättning följer och massor av höstkramar till er!

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg