Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från september 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Gotland visar sin allra bästa sida!


Gotland visar sig på sin allra bästa sida denna fredag! Kärleksörten blommar för fullt och hälsar mig välkommen!

Så känns det faktiskt nu att naturen är med mig och väntar på att pysslas om. Kanske inte idag men snart! Nu har jag fullt upp med att packa upp och förbereda mat o dryck inför helgen!

Ikväll kommer dottern på middag och då måste det bli lite extra, extra!

Gårdagen var nog lite euforisk och tog enormt på krafterna. Kanske resan och transporten med alltför mycket packning bidrog till att jag var helt slut när jag kom fram. Men både goda och dåliga energier tar krafter, allrahelst hos en dam som är årsrik.

Nu skall jag ta vara på tiden jag fått och vara rädd om min kropp på bästa sätt! Alla alternativbehandlingar jag grunnat på får vila lite. Det kollodiala silvret kan jag använda i små doser och hålla mig till allt ekologiskt som finns. Lite mer motion måste till och jag börjar nog med trädgårdsjobb.

Sen boostar jag mig med alla mina nära och kära.

Den kommande veckan är full av måbrahormon! På onsdag kommer en väninna några dar och det ser jag fram emot. Hon har timat tiden då min gubbe reser bort några dar så jag får sällskap med hundarna.

Till helgen kommer syrran och svågern och då blir det middag tillsammans och kanske en skogstur med svampletning.

Sen kommer nog sonen över snart också och så här håller det på. Var o varannan vecka får vi besök som piggar upp!

Det ser också ut som vädret blir toppen framöver och det lyfter ju humöret ytterligare!

Så nu önskar jag er en fantasstisk hösthelg och tackar för ALLA glada tillrop jag fått på olika sätt!

Det är helt otroligt hur engagerade vänner och bekanta jag har. Familjen tar jag för given men alla ni andra är bara helt fantastiska! Ni ska veta att det ger mig styrka och kanske att någon av mina läsare kan få hopp av mina erfarenheter. Ge inte upp och ta kraft av allt som finns runtomkring er!  Cancerforskningen går framåt och den kommer många att få glädje av!

Fortsättning följer!

 :-D

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Glädjebesked!

Så fantastiskt glad jag är idag!

Den känsla jag hade för några dar sen på behandlingen då sköterskan gav mig hintar om mitt tillstånd förverkligades idag!

"Tydlig regress av levermetastaser som generellt blivit mindre. Således har en metastas i vänster leverlob som var 19 mm blivit 10 mm och liknande minskning av övriga metastaser!"

"Thorax, ytterst små mängder vätska i pleurae. Inga nytillkomna förändringar. Inga metastasmisstänkta förändringar och inga förstorade körtlar i mediastinum."

Även om jag har kvar metastaser och mitt tillstånd inte går att bota så är jag så tacksam för den nya medicinen. Den är relativt ny "Halaven, eribulin" och det finns inte så lång erfarenhet att luta sig mot. Men den anses effektiv och sjukvården tror på dess effekter. Idag sätts den in först hos patienter som fått åtminstone två andra kemoterapibehandlingar innan den här behandlingsomgången.

Doktorn idag sa att de hoppas få sådana resultat så de kan sätta in den tidigare i behandlingskedjan. Den tillhör de absolut dyraste bröstcancerbehandlingarna men ger den effekt så bedöms kostnaderna rimliga.  

Så kära vänner, de biverkningar jag har är lätta att stå ut med när jag ser resultatet. De kunde vara mycket värre och nu blir de ännu lättare att bära.

Jag fick träffa en ny läkare idag för dr Anna hade forskningsvecka. Doktorn hälsade från Anna och hon sa att hon både pratat med min doktor och själv läst på. De vet att jag inte har något emot att byta läkare men tycker det är onödigt slöseri med resurser eftersom varje ny läkare måste läsa in sig.

Min syster var med mig och jag är verkligen glad för det. Fyra öron hör bättre och idag var det ju särskilt trevligt besked. Det känns bra att hon är delaktig för det är svårt att förmedla vad som sägs.

Nästa gång ska min man vara med och då hoppas jag förstås på att tumörerna har krympt ännu mer.

Hon gjorde en undersökning av mage, lever, lungor o hjärta. Allt verkar riktigt bra.

Nästa uppföljning kommer ske i mitten av december med datortomografi och läkarbesök. Behandlingarna sköter jag själv med sköterskorna med tider på Gotland och i Sthlm. Så nu är mina planer att vara på ön till mitten av november då äldsta barnbarnet fyller 18 år, det ska vi fira ordentligt förstås.

Efter läkarbesöket åkte vi till Hornstulls nya galleria och åt en god lunch och eftersnackade. Sen åkte syrran till jobbet. Hon är 14 år yngre så hon är aktiv och engagerad i sitt jobb. Av egen erfarenhet så tycker jag hon ska varva ner lite grand men fattar att det är svårt när jobbet engagerar.

Nu är jag hemma och pustar ut efter alla samtal och FB-ande. Jag var så engagerad att jag missade min hållplats, men vad gör väl det.

I morgon åker jag tillbaka till min käre man, hundar och dotter som kommer på middag.  Jag har bokat färjan för jag tycker det ska bli skönt med lite ställtid när jag varit här så länge. Ibland blir flyget lite stressigt! Jag har bokat hytt så jag undviker folksamlingar och jag kan köpa med mig lite bättre mat än vad båten erbjuder.

Det känns jättetrevligt att förmedla så glada besked! Delad glädje är dubbel glädje!

Må så gott och ta vara på era liv.

Kramar

Rose Marie

 


 

Behandling igen på Sös!

Nu är den här behandlingscykeln avklarad och nästa vecka är jag friiiii!

Ny sköterska idag och denna person har jag aldrig träffat men även hon superfin! Vi pratade förstås och hon var lite mer grundlig med att ge svar på mina blodvärden. De är väldigt bra och en stor fördel i min behandling. Mitt kalium värde som varit lågt visade sig inte vara alarmerande. Det bör öka med alla bananer jag äter. Jag ligger långt ifrån att behöva piller.

Sen sa hon att jag svarar bra mot den nya behandlingen! De hade pratat om mig och "min" syrra hade nämnt det! Nja sa jag det har jag inte fått svar på ännu. Ojdå så hon men det kanske var just dina värden som var bra.

Nu tror jag de fått se mina resultatet från röntgen eftersom de har möte omkring sina patienter varje vecka.

Jag tar ut lite glädje i förskott och hoppas glädjen håller i sig på onsdag!

Vi pratade också om var jag helst vill ha min behandling. Hon menade att om jag vill ha den på ön så är det så det ska vara. Patienten i fokus och samarbetet mellan Gotland/Sthlm ger mig den möjligheten, allrahelst som jag ingår i den palliativa gruppen.

För mig vill jag förstås vara så mycket som möjligt på ön med naturen inpå knuten och mitt härliga hus. Allt som skapar god livskvalité är vägledande för en god vård.

Dessutom är trycket inte lika hårt på ön. Inom onkologin i Stockholm är nyckeltalet 6 patienter/sköterska/dag. På Gotland har de 5 patienter/sjuksköterska/dag. Det är kanske därför vikarierna tycker att belastningen inte är så stor där.  Men 5 är nog en lagom nivå för både personal och patient.

De behandlar ju alla typer av cancer och många kräver minitiös uppsikt. Risken att något går fel vid en stressad situation är stor. Så jag tycker Stockholm ska arbeta för samma nivå som Gotland. Men den möjligheten är nog långt borta, nu när samma politiska styre blir kvar i fyra år till. Hur kunde det bli så???

Nästa behandling är den 7 oktober på ön och då ska jag försöka få de fortsatta behandlingarna där tills nästa röntgen och läkarbesök. Vi får se om jag lyckas med det.

Det har varit ett riktigt ruskväder idag men jag höll mig kvar i stan länge ändå. Det blev lunch på Teaterbaren på Kulturhuset och sen ut och in i butiker. Ingen shopping idag men det är kul att bara flanera runt och le mot alla människor.

Nu har jag allt hemma för ett dygn med mycket soffläge utan sömn. Men jag är van vid det och jag får se om jag orkar äta middag med sonen. Han reser bort ett dygn men är hemma till i morgon kväll.

Idag ska jag inte använda bloggen som en woodo-docka där jag kräker ur mig min irritation över SD eller det politiska läget. Jag gör som de flesta andra, anpassar mig till läget, åtminstone några dar i alla fall.

Snart blir det fint väder igen så misströsta inte.

Kramar

Rose Marie

Äldre inlägg