Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från augusti 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Bröllop och fina upplevelser!

Oj vad jag har haft trevligt de här dagarna i stan!

I fredags åkte jag med ut till Kårsta och träffade gamla skiffelkompisar från slutet av 50-talet. Det blev ett härligt möte med trevliga upplevelser. Det var en god middag som kunde ätas ute i trädgården. Sen drog vi oss in i huset och där blev det musicerande.

Värdpartet hade en kravmärkt lammgård med odlingar av bl a spelt. Jag ska köpa dinkelmjöl vid nästa tillfälle.

Jag kom hem sent på småtimmarna men fick skjuts till porten och det var skönt. En del av sällskapet övernattade men det var inte aktuellt för mig som skulle på bröllop.

Jag fick sova ut så jag var pigg på lördagen.

Min man och dotter kom med morgonbåten. Efter en lätt lunch och dusch och fix tog vi en taxi till Högalidskyrkan.

Eftersom det var ett bröllop mellan två kulturer Sverige/Shetland så var det en mix av olika seder.

Säckpåsblåsare inledde och avslutade ceremonin.


Det blev mycket tårar för alla känslor kom på en och samma gång. Bara att se min guddotter tåga in med sin älskade gjorde mig rörd. Sen lästes dikter och härlig skönsång av minsta gudbarnet och en kompis till Elin. En präst som också tårades av hela arrangemanget spädde förstås på känslorna. Hela vigseln hölls på engelska förstås eftersom hälften av gästerna kom från Shetland.

Sen färdades brudparet i vår sons vita fina bil prydd med ballonger i silver och vitt fram till Långholmens värdshus. Där väntade champagne och tilltugg och på det följde en riktig gorme´middag.

Jag kan inte minnas hur många tal det var men det var många. Normalt brukar det bli tröttsamt men inte här. Alla tal var bra och med stor variation och fängslade oss alla. Toastmastern var suverän och införde några pauser mellan dukningarna. Det gjorde att minglet kunde fortsätta och rökarna blev tillfredsställda. Det var mycket uppskattat av alla. Ofta är det svårt att sitta still under en tre-timmarsmiddag.

Efter middagen blev det dans med musik som var medryckande. Min son var DJ under kvällen och det var jätteroligt att se honom i sin hemtama roll. Utan att skryta så var vi väldigt stolta över hans engagemang. Dansgolvet var nästan packat hela tiden och det är ett gott betyg förstår jag. Men det allra roligaste var Shetlandsdanserna där alla kunde vara med.

Så småningom serverades traditionsenlig bröllopstårta från Shetland. Massor av frukt indränkt i rom och glaserad och dekorerad. Det var en riktig kaloribomb så det blev bara en liten bit men supergod.

Jag hade så enormt trevligt och träffade så många trevliga människor och tiden bara rann iväg. Vi var kvar nästan till slutet men då hade jag vilat benen i en soffa för att orka med. Benen svullnade och värkte, trots piller. Men efter en stunds vila funkade benen igen. Kanske felet var att jag hade klackskor alldeles för länge. När jag bytte skor fick jag knappt på mig dom för mina svullna fötter. Men ska man vara fin så får man lida pin!

Det var ett oförglömligt bröllop som jag kan plocka fram ur min minnesbank när jag behöver. Härligt!

Nu har min man o dotter dragit tillbaka till Gotland. Jag åker tillbaka i morgon men först ska jag ha behandling på Sös. Sen har jag en frivecka så nästa behandling är inte förrän 15 september. Då är jag tillbaka i Stockholm och stannar två veckor. Först den 7 oktober har jag behandling på Gotland.

Nu ska jag lyssna på stefan Löfvén och höra hur hans utfrågning går. Det har ju varierat markant med hur tuffa frågorna är. Fridolin är den som varit mest utsatt enligt min uppfattning.

Så nu avslutar jag detta långa inlägg och vilar i den härliga känslan med alla upplevelser jag haft under veckan.

Må så gott, fortsättning följer!

Rose Marie

Livet i storstan!

Efter en supertrevlig dag/kväll med "Nisse-gänget" var jag både glad och trött! Det blev många timmars engagemang med god mat, dryck och samtal. Vid 22-tiden lämnade vi ett bäckmörkt Granby. 

Det kändes verkligen höstlikt med regn under dagen och mörkret på kvällen.

Det var första gången vi åt inomhus och det var ju också en trevlig upplevelse. Det blir lite mer intimt i ett litet utrymme.

 Igår ägnade jag en stor del av dagen till shopping på stan.  Det var lite väl optimistiskt för jag  fick betala med svullna ben och en enorm trötthet.

Jag hade ett minne av att jag fått vätskedrivande medicin så jag gick in på apoteket. Där fanns inget recept för det hade jag löst ut i juli. Hoppsan! Det var ju inte så smart. Men det säger en sak om mig att jag inte har katastroftänkande. Jag räknar inte med att få problem!!!!!

Men problemen var stora, benen helt stumma och jag var rätt andfådd. Så i morse ringde jag vårdcentralen för rådgivning. De har ju öppna tider så det var bara att gå dit. Jag tyckte det var både pinsamt och onödigt att belasta onkologen med min glömska.

Jag fick träffa dr Micke och förklarade mitt dilemma. Han skrev ut samma medicin som jag har på Gotland. Jag gick genast och hämtade den och tog en tablett. Tabletterna får stanna i stan så har jag på båda ställena, det är väl smart?

Det blev snabbt skillnad, men jag fick ju springa på toan hela tiden. Jag gick ner 1,5 kg på kuppen så det var skönt att få ut vätskan. Det är ju inte så lyckat för hjärtat heller.

Så tvättstugetiden avbokades inte vilket jag är nöjd med. Nu är allt rent i både sängen och linneskåpet.

Sen vilade jag några timmar och pratade med en gammal ungdomsvän i Tuttans skiffelgrupp. Jag är inbjuden till en musikkväll på fredag. Då kommer ett gäng gamla skiffelgrabbar (woodpeckers) också från slutet av 50-talet. En av herrarna bor i USA och är bara i stan en vecka till. Jag är jättesugen men vet inte om jag orkar dan före bröllopet. Jag får ju skjuts både dit och hem så det blir inte så tröttsamma resor. Jag ska sova på saken.

På förmiddagen ringde också perukmakaren som hade fått hem den peruk jag beställde i går. Så jag åkte dit och provade. Men den såg inte bra ut. Allldeles rak och lite stripig. Det krävs mycket fix och don för att få den bra. Så jag bestämde mig för att välja en i syntet. Efter att ha provat nästan hela lagret hittade vi en som satt som en smäck. Kort, blond och inte alltför mycket hår. Lite tuff och inte så tantig. Det är bara att trycka på den och fixa med fingrarna.

Nöjd och glad åkte jag hem till sonen som bjöd på middag. Vi pratade nån timme och sen åkte vi hem till mig och fortsatte vårt umgänge.

Nu är jag solo och ska snart gå till sängs och hoppas på att vara pigg i morgon.

Ha det gott så hörs vi snart!

Rose Marie

                                          

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Åter i Stockholm!

Det har varit en lång transportdag idag och väldigt jobbig!

Med lite packning och nästan en halv kilometer att gå från terminalen till båten så blir det jobbigt. Särskilt om man är både gammal och sjuk!

Det är nog sista gången jag åker utan bil eller i alla fall den lilla färjan. Jag var helt slut när jag kom på båten och det upptäckte båtvärden som bad mig sitta ner och hämtade ett glas vatten. Det var rart och omtänksamt.

Sen blev det stillasittande i nästan tre timmar och det var skönt.

Transporten från färjan gick bättre med korta transportsträckor till båtbussen.

Nu har jag installerat mig och både vilat, handlat och ätit. Dessutom har jag pratat med många i telefon så nu är det snart läggdags.

I morgon åker vi ut till några vänninors koloni för sensommarträff. Det blir toppenkul att träffas och nu i valtider blir det högljutt det kan jag lova. Trots att vi är alla är röda i själen så är vi inte överens om medlen för att nå målen i många frågor. Men det är just det som är så spännande  att vrida och vända på åsikter och argument.

Mer än så här blir det inte i kväll! Fortsättning följer om läget under den här Stockholmsveckan!

Kram till er alla kära följare!

Rose Marie

 

Äldre inlägg