Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Full av energi!

Nu drar det ihop sig inför min resa till Stockholm.

Jag jobbar som en galning med att komma till botten med allt som är eftersatt. Nu har trädgårdsjobbet fått vänta för det är viktigare att fixa inomhus just nu.

Det är otroligt vad lat jag varit det senaste året eller snarare, jag har inte haft ork.

Min tvättstuga har sett ut som ett bombnedslag. Nu är den fin igen och så ska den förbli.

Skafferiet har rensats och grundligt städats. Det var mycket mjöl, bulgur, ris, pasta och massor av  gamla burkar som har samlats under lång tid.

Nu är allt fräscht och ordning och reda och nu hoppas jag att alla kan hjälpa mig hålla ordning. Vi är ju ofta många personer här och efter ett tag är allt huller om buller. Får se hur länge den här ordningen kan hållas.

Ju mer jag gör, ju mer upptäcker jag behöver göras. Det är som med kunskap, ju mer man lär sig ju mer upptäcker man hur lite man vet.

I morgon ska jag mangla det sista, städa toaletter och fortsätta i köket. Sen ska jag bädda till grabbarna och min kusin så det är fint när de kommer.

Till kvällen kommer dottern över på middag och övernattning. Då ska jag bjuda på varmrökt lax, sauce verde och nypotatis. En dessert på rabarber och gotländska eko-jordgubbar. Jordgubbarna är dyra som fasiken men så är de inte besprutade. Men det är värt sitt pris att slippa massa miljögifter. Vet ni att det handlar om 8 olika gifter som sprutas in för att gubbarna ska vara rosenröda och fria från angrepp.

Gubbarna inhandlades i vår Eko-buss. Dessutom köpte jag en dryck som heter kombucha. Den är i princip framställd som syrade grönsaker, fast på en grund av en svamp. Jäsningsprocessen tar ett tag men den var himmelskt god. En riktig vitamin och antioxidantbomb. Nästa vecka ska jag köpa flera flaskor och boosta mina killar också. Ett bra alternativ till läsk eftersom den är lätt kolsyrad.

På lördag hoppas jag vara i stort klar med mina sysslor. Sen har jag en lång lista för min man att ta tag i när jag är borta. Så det blir ingen rast, ingen ro, men han har ju nästan haft semester när jag haft mycket energi.

Planet går vid fyratiden så jag är hemma i stan vid sex-tiden. Då ska jag ha handlat lite god mysmat och ta det lugnt by my self.

Söndag är än så länge oplanerad men jag kanske ska nappa på min sons inbjudan till Strandvägen. En restaurang där han är dj nån timme och därefter är det bluesmusik. Det blir kanske söndagsmiddag där med någon vän. 

På måndag skall det lämnas blodprov på Sös för att därefter få min första behandling. Jag bävar faktiskt lite för det. Nu har jag fått känna av hur det är att må riktigt bra så det är väl bara att minnas den här sista veckan utan gifter.


Idag är det på dagen ett år sedan jag lungröntgades. På kvällen var jag på stundentmiddag för mitt yngsta gudbarn.  Jag kunde inte hålla hela mitt tal eftersom jag var så andfådd.

Då var jag lyckligt ovetande om att min ena lunga var metastaserad. Fast ska jag vara ärlig förstod jag att något var riktigt galet.

Men jag har fått ett år till och det är jag tacksam för! Vi människor klarar mer än vi tror när det är skarpt läge. Nu hoppas jag på ytterligare ett år och om det bara hänger på min vilja så är det inga problem. Men så enkelt är det inte, cancer är en djävulsk sjukdom som tar sina egna vägar.


På  måndag eftermiddag åker jag tillbaka med Gotlandsbåten tillsammans med mina grabbar och firar midsommar med nära och kära.

Nu är det fotboll på gång, försnacket har börjat och det är väldigt mycket spekulerande. Jag ser nog en stund för jag är lite nyfiken på Kroatien. Sen blir det nog en tidig kväll för mig så jag orkar med morgondagens beting.

Ha det så mysigt alla följare!

Varma kramar

Rose Marie




Nästa måndag behandling i Stockholm.

Nu har jag äntligen fått klarhet i min fortsatta behandling.

Jag ringde själv till behandlingsavdelningen eftersom det är lite panik med tiden att komma från och till ön i midsommartider.

Jag fick en tid den 16 juni kl 11.30 och en tid den 23 juni k 15.00. Skönt med klarhet. Nu har jag dessutom bokat flyg och båtresor.

Jag avvaktar lite med resan till Visby den 23 juni. Jag vill känna efter hur jag mår och det vet jag på måndag. Vid varje ny cellgiftsbehandling har jag haft olika reaktioner.

Den 16 juni åker jag tillbaka till ön med min son och barnbarnen och då får jag skjuts och i värsta fall kan jag boka en hytt.

Det här är min sista vecka utan behandlingar och min energi har återkommit så nu jobbas det för fullt. Jag har massor att göra före midsommar. Allt som jag inte orkat med tidigare ska nu fixas. Det går bra om jag delar upp jobben och vilar emellanåt. Även om den psykiska energin är bra så orkar inte kroppen fullt ut.

Men jag njuter verkligen av varje dag som jag mår bra och gläds åt att jag både kan jobba och uppleva den härliga försommaren.

Sen har jag förstås skrivit en del och deltagit i diskussioner på nätet. Jag har dessutom levererat ett svar på en ledare i lördags som regionstyrelsens ordf skrev. Jag utmanar honom att omsätta sina ord i handlingar. Med handlingar menar jag att han och övriga politiker skall överklaga domarna om Ojnareskogen.  

Eftersom han är tydlig med att vattnet alltid varit det viktigaste på ön så har han nu chansen att visa det. Ord betyder ingenting om de inte omsätts i konkreta handlingar.

Nu vet jag inte om Gotlandsmedia tar in mitt inlägg. Det kanske är för kontroversiellt!

Jag har i alla fall gjort ett försök och om inlägget kommer in och han följer min utmaning så visar han verkligen vilken modig och ansvarsfull politiker han är.

Nu är det dags för kvällsvila och skön sömn. I morgon är en ny dag och då blir det ett nytt dagsverke både inne och ute.

Gonatt alla kära följare och stor kram till er!

Rose Marie



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snart är jag igång med ny behandling!

Äntligen har jag nästan fått klarhet i fortsättningen av min behandling.

Den 23 juni är datortomografi bokad på KS i Solna. Direkt efter midsommar, hur nu det ska gå till att komma från ön?

Sen går det inte att börja behandlingen i Visby. De vill att jag börjar i Stockholm och när jag är inställd och igång kan jag få fortsätta i Visby. Jag kan förstå det när de läst min journal. Förra sommaren började jag behandlingen på ön och fick en reaktion som påkallade ett helt akutteam. Det kan ju bli reaktion även med den nya behandlingen eftersom min kropp uppenbarligen inte gillar cellgifter.

Själv tycker jag det är lite tryggare att starta i Stockholm där det finns lite mer läkarresurser om något inträffar.

Efter helgen ringer behandlingsavdelningen på Sös för att diskutera tider med mig. Troligtvis blir det den 16 juni och den 23 som redan är bokad för röntgen.

Inte särskilt bra timing med hänsyn till midsommarfirandet. Men det får gå ändå. Vad som är positivt är att jag klara Almedahlsveckan då jag har paus.

Jag kan i bästa fall vara tillbaka redan samma kväll den 16 juni. Sen måste jag få tag i ett morgonflyg efter midsommar.

Nu vill jag komma igång så då finns ingen återvändo.


Nu måste jag berätta om den magiska upplevelsen jag haft i kväll. Min dotter och jag samt 4 härliga kvinnor var på Länsteatern i Visby. "Av kalk är du kommen" är ett ekologiskt requiem om vårt ursprung. Virpi Pahkinen, en fantastisk dansare tillsammans med en härlig kör.

En så vacker och känslosam föreställning har jag aldrig sett tidigare. Virpi är en enastående dansare. Känslan från denna kväll bär jag med mig länge. Känslan förstärktes också av den 1000 år gamla ruinen som en fantastisk inramning.

Ja, nu kommer jag sova gott i natt!

Hoppas ni också gör det! Fortsättning följer och varma kramar till er!

Rose Marie


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg