Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juni 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Midsommarhelgen över!

Oj vad tiden runit iväg för mig. Midsommarhelgen är snart till ända och i morgon drar jag till Stockholm för datortomografi och behandling.

Det är fakirfärjan som gäller på ditresan men flyget hem. så det blir en lång dag men det fixar jag med cortisonet. Jag kommer hem till ön som en duracelkanin med hjärnan på högtryck och kroppen trött.

Men nu vet jag hur den nya behandlingen hittills funkar och det är bra för den fortsatta aktivitetsplaneringen.

Senast jag skrev berättade jag om illamåendet. Det avtog då men återkom på midsommarafton. Min syster som har problem med att läsa när hon åker tåg hade köpt akupressurarmband som funkade på henne.

Dessa armband fick jag och faktum är att det hjälpte bra. Under lördagen mådde jag helt ok men i morse hade jag samma illamående igen. Då åkte armbanden på och de sitter fortfarande på.

Tröttheten hanterar jag med viloläge emellan mina arbetspass så om jag ska sammanfatta veckan så har den varit rätt ok. Blir det inte värre än så här så ska jag vara nöjd.

Hela midsommarhelgen har varit jättetrevlig. Tyvärr valde vi att äta inomhus då vindarna var för kalla, trots solen. Det är första gången det hänt på 12 år men det var mysigt ändå. Sen varvades dagen, kvällen med fotboll och kubbspel.

Lördagen blev en enda slappardag för oss alla och det var skönt. Idag har det varit bra väder så då utfördes en del jobb i trädgården. Sen kom syrran med delar av familjen över och vi har haft en urtrevlig sista kväll med gänget för den här gången.

Nu blev det en snabbuppdatering av läget men fortsättning följer.

Ha det så bra och hoppas det blir en toppensommar för er alla!

Kramar

Rose Marie

 

Dag två, speedad!

Sov sådär tre timmar i natt och vaknade med illamående! Det var illa, jag gillar inte illamående. Upp och stoppa något i magen och det hjälpte faktiskt. Så höll jag på hela förmiddagen och sen dess har jag mått bra.
 
Jag är ordentligt speedad och plågar min familj med ett tempo som de inte gillar. Det skapar lite vibrationer men för tusan det får de väl stå ut med. Rödmosig om kinderna och trött i kroppen men en väldig fart på knoppen.
 
Idag ringe min kontaktsköterska och undrade hur jag mår. Fantastiskt vilken koll de har på mig. Jag berättade och sen pratade vi om behandlingen på Gotland. Efter Almedahlsveckan kan de ta emot mig. Dock ej på måndan utan torsdag i den veckan. Anna min doktor tyckte det var ok med denna förskjutning.
 
Sen upptäckte Kerstin att jag var bokad till doktorn den 8 juli så nu blir det säkert så att det blir Sthlm den veckan och veckan därpå på ön.
 
Jag står stand by men bokar nog ändå flyg till Stockholm så jag är garderad.
 
Nu är det dags att försöka knoppa och hoppas p¨å att hjärnan också vill koppla av.
 
Men en fantastisk katastrof har hänt mig idag. Min rosa lilla lap-top har lagt av. Den har funkat i 3,5 år och det får jag väl vara nöjd med. Men att få tag på en lika smidig liten dator blir kanske inte så lätt. Jag vill inte ha surfplatta utan en riktig dator som jag kan skriva på och lagra.
 
Ja, ja sånt är livet.
 
Fortsättning följer om nästa spännande dag i denna första behandlingsvecka.
 
Gonatt!
Rose Marie

Första dosen Eribulin!

Nu är jag tillbaka på den magiska ön och det var en riktigt trevlig båtresa med mina tre killar.

Helgen var också riktigt skön i min ensamhet. Fast det var inte länge jag var ensam.

Jag kom hem vid sex-tiden och hade en skön kväll med god take away. Jag valde tre olika smörrebröd med lax, rostbiff och chevre, det är mat som passar mig en lördagkväll.

Söndagen träffade jag Berit. Hon hämtade mig med bil för att åka till henne och ta en bubbeldrink. Sen promenerade vi ner till Saltsjöqvarn och tog färjan till Nybroplan i härligt sommarväder.

Där gick vi vidare till Strandvägen 1, en jättefräsch restaurang med DJ (Rob Wåtz) och sen spelade ett bluesband. Väldigt blandad publik med unga och gamla, musik- och kulturfolk och politiker.

Vi åt en god middag och stannade några timmar för att senare vandra hemåt mot buss och TB den sköna sommarkvällen. 


Så till min behandling i dag!

Jag var på Sös vid tiotiden och lämnade blodprov som visade sig vara bra. Sen träffade jag en ny sköterska som är lika rar som alla andra.

Hon gick igenom proceduren och vi pratade om eventuella biverkningar och när jag ska larma sjukhuset. Normalt blir det sällan reaktioner om dosen är rätt inställd och det ska den vara.

Först sprutades vätska i min venport så att det är fri passage. Jag var lite orolig eftersom den inte använts på flera månader. Men det gick alldeles utmärkt, så skönt.

Sen fick jag en dos cortison, dock bara hälften av vad jag tidigare fått så jag bör inte bli så speedad.

Därefter sprutades cellgifterna in under övervakning de minuter som det pågick. Det tog max fem minuter och det ska vara effektivt!

Jag kände ingenting och har mått jättebra hela dagen. Nu börjar jag bli trött i kroppen men är fortfarande pigg i knoppen. Så cortisonet gör verkan! Det ska bli intressant att se om jag kan somna in. Så småningom gör jag väl det och om inte så är det inte hela världen.

Jag kan se fotboll som pågår i ett i ett om jag har lust. Killarna är uppe tills det är slut. Annars kan jag mangla lite eftersom jag stoppade i en maskin som min man kört när jag var borta.

Så nu vet jag att jag kan transportera mig själv nästa måndag. Då vill jag tillbaka så fort som möjligt till min familj och förbereda för de första Almedalsvännerna som anländer fredag.

I morgon kommer kusin Curt och det ser vi fram emot. Då ska jag laga middag och det blir sedvanlig plankstek som grabbarna alltid vill ha som första middag. Så det blir att åka till Gothemsgården och inhandla entrecot. Senare finns det möjlighet att få fantastisk back up i köket med en krögare och några glada amatörer.

Nu får det räcka med lägesrapportering för i dag. Fortsättning följer och tills dess ha det så himla bra i midsommarveckan.

Sommarkramar till er alla!

Rose Marie


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg