Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Totalt sömnlös natt! Grrr!

Vilken jäkla dag jag haft!

Inte en enda blund lyckades jag få på hela natten! Jag försökte verkligen att komma till ro men det var stört omöjligt!

Det har straffat sig hela dagen. Supertrött, grinig och irriterad och försök att komma i sömnkoma. Frampå eftermiddagen lyckades jag somna in en timme. Det behövde jag verkligen.

Jag känner mig febrig, yr och jag är verkligen rödmosig och ögonen svider och tåras hela tiden. Musklerna värker och i tårna har jag känselbortfall.  

Den här dagen brukar alltid vara svår då jag är cortisonstinn. Jag pratade med min sköterska om detta och hon skulle fundera på om det går att minska dosen något framöver.

Jag får cortisonet intravenöst och dosen motsvarar 16 tabletter eller var det kanske 32. Minns inte riktigt, men stor är dosen enligt sköterskan.

Men så här illa har det inte varit någon gång. Jag har ju alltid kunna sova några timmar frampå morgonkvisten och det gör skillnad.

Jag har ju inte haft sällskap på länge under de första dagarna av behandlingen. Kanske det är en del av orsaken till sömnlösheten. Jag försökte ta hänsyn till min man när jag vandrade mellan sängen, köket för att stilla hungern och vardagsrummet med TV´n.

Hundarna behövde ju också nattro så jag var verkligen försiktig för att inte störa.

Nu funderar jag osökt över hur det kommer gå när jag ska göra den årliga litteraturresan med Vi-båten.

Jag delar hytt med Berit och hon är verkligen inte svår, men vad ska jag göra när jag blir hungrig och inte kan sova och behöver röra på kroppen som värker och bråkar och hjärnan går för högtryck?

Nu inser jag att det blir omöjligt att få någon behållning av seminarierna dag två. Jag blir så trött och ledsen om jag ska missa hela arrangemanget.

Jag ska träffa min doktor på måndag och ta upp frågan med henne. Den enda lösning jag ser med problemet är att INTE få behandling samma dag som jag ska resa.

Det kanske går att få behandling på fredagar dessa två veckor. Då blir det visserligen nästan två veckors paus men doktorn får avgöra om det är möjligt!

Nu har jag börjat kvickna till som ni märker eftersom jag orkar skriva detta inlägg!

Nu hoppas jag innerligt att natten blir bra så jag kan vakna i morgon med en skön känsla efter åtminstone 4-5 timmars sammanhållande sömn.

Vi har ju en del trevligheter planerade för helgen men det där med planering av mitt liv går ju inte alltid som jag tänkt.

Men jag har gårdagens middag på näthinnan och den glädjen med att träffa min lilla familj i stan hjälper upp mina positiva tankar.

Dagens alla samtal med dottern lyfter mig också och min tålmodiga stackars man som fått parera mellan min ilska och irritation utan att tappa sitt eget humör gör mig tacksam.

Men det blir pay-back-time i morgon hoppas jag med lite extra god middag och varm vänlighet från mig.

Så till alla mina följare, nu hoppas jag ni får trevligt fredagsmys varhelst ni befinner er.

Jag ska försöka hänga med i favoritprogrammet "På spåret" och "Skavlan" och sen förhoppnings en tidig kväll.

Kramar

Rose Marie Wåtz




Behandling och födelsedagsmiddag!

Nu är vi installerade i vår lilla lägenhet och plötsligt är det väldigt trångt. Men det innebär också att vi lever väldigt nära varandra. Det är ovant men känns ändå bra.

Var sak på sin plats är ett måste och det fungerar sisådär. Hundarna tycker det är väldigt konstigt. Nu får de många promenader med koppel i stället för några långa utan koppel.

I dag har jag lagt om mitt sår på benet och det är nästan läkt.  Nu blev jag lindad igen så det är svårt att få mig skorna. Men nästa vecka är det nog helt bra.

Därefter har jag varit på min cellgiftsbehandling igen och träffat samma fina sköterska.

Vi pratade förstås om debatten om de långa cancerköerna till behandling. Vi var överens om att när väl omkologen är inkopplad så går det fort, åtminstone i Stockholm och på Gotland. I Stockholm handlar det om de många privata klinikerna med mammografi som förlänger tiderna från diagnos till behandling.  I detta avseende var det bättre förr när cancervården var mer sammahållen. De privata klinikerna är inte alla anslutna till lanstingets datasystem, därav problemen.

Sen slumrade jag mig igenom hela behandlingen och det var väldigt skönt.  Idag blev jag skjutsad till o från sjukhuset och det var faktiskt riktigt bekvämt då det är gråkallt i stan.

Idag är det min mans 73-års dag och vi började fira honom i går kväll. Dagens födelsedagsmiddag åt vi hos son och sambo.

Sonen hade lagat maten och det var torskrygg med goda klassiska tillbehör. Torsken var helt perfekt, så där ni vet så den skivade sig. Sen blev det bakelser och espresso! Som present fick han en ny skrivare som var efterlängtad.

Efter middagen tog vi alla en promenad i Vasaparken med hundarna. Det är mina hemtrakter så här trivs jag. Numera spelas det hockey på skridskobanan. På min tid var det mest friåkning och detta var mötesplatsen för svärmande ungdomar.    :-D

Nu är vi hemma och jag funderar på vad jag kan göra under natten. Vi har ju inte så många TV-kanaler men jag får väl läsa o lösa korsord!

I morgon blir en återhämtningsdag med lite hemarbete. Det finns en del att göra nu när jag har bärhjälp.

Fortsättning följer från storstadens brus!

Kram

Rose Marie



I morgon blir det fastlandet!

Yes, det blev en bra sammanfattning av gårdagens radioreportage i dagens Gotlandstidning.

Jag blir så glad att tidningarna på ön tog upp frågan och speglade den på ett objektivt sätt.

Sen var det radiointervju med regionrådet Isabel, Mp och Ola en aktiv gotlänning som kämpar för fast mark och rent vatten. Mycket bra även det så nu känner jag mig nöjd.

Ikväll har vi haft ett styrelsemöte hos oss, inte med mig utan med min man som är engagerad i det lokala arbetet för Valleviken och i Vattenrådet på norra Gotland.

Jag hade  bakat min "farmorskaka" som blev uppskattad och sen höll jag mig i bakgrunden med hundarna.

Jag är så glad för alla som engagerar sig i det lokala miljöarbetet. Regionen och länsstyrelsen ska också vara glada för att enskilda initiativ tas där mycket arbete läggs ner.

Spännande människor med olika bakgrund som tillsammans bildar en bra enhet. Avsikten är att förbättra vattenkvalitén i den igenväxta Valleviksbukten. Om några år skall fiskbeståndet ha återhämtat sig och badvattnet vara tjänligt.

I morgon bär det av till Stockholm och det ska bli riktigt skönt att lämna ön ett tag. Jag kommer sakna min dotter men hon har fullt upp så det känns bra. Å andra sidan får jag träffa min son som jag längtar efter.

Men tiden går fort och snart är jag tillbaka under min pausvecka om inget oförutsett inträffar.

Idag blir det en kort uppdatering men vi hörs snart igen.

Gonatt!

Rose Marie





0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg