Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Ingen bra dag!

Den här dagen började inte bra! Jag ringde min kontaktsköterska för att få svar på ett antal frågor om behandlingen och planeringen framöver.

Det samtalet gjorde mig jätteledsen. Inte för att hon var otrevlig eller så utan för att hon tog ner mig på jorden. Jag trodde att jag skulle få en längre paus framöver om mina prover var fortsatt positiva. Men riktigt så är det inte.  Enligt sköterskan så kommer cellgiftsbehandlingen att fortgå for ever. 

OK, det läget gillar jag inte. Visserligen är jag införstådd med att aldrig bli botad men lite längre pauser hade jag sett framför mig. Det hoppet grusades med dagens samtal.

Det positiva med samtalet var ändå att jag fick en planering fram till 13 december.  Den 9 dec blir det ny datortomografi och den 13 dec får jag besked av en läkare. Min doktor är ledig men jag är nöjd med en annan läkare. Nu vet jag hur jag kan planera denna tid åtminstone.

Vid samtalet tog jag också upp frågan om Andosan, den hälsodryck jag fått av min son som ska stärka immunförsvaret. K skulle prata med doktorn om det går att kombinera med cellgifter.

Senare på dagen ringde K tillbaka och hon hade pratat med Anna min doktor som avrådde från att kombinera preparatet med cellgifterna. 

Det svaret var väntat. Ingen  svensk läkare kan godkänna ett alternativt medel som inte är godkänt av läkemedelsverket.

Jag frågade vad som händer om jag ändå prövar denna behandling. Blir jag avskriven från cellgifterna och sjukvårdsstödet? På den frågan fick jag svaret att så kommer inte att hända. Jag fick också information om att flera patienter prövar alternativa medel trots att de inte är godkända.

Min följdfråga blev då om de kunde följa upp mig med lite extra prover på levern. Jag uppfattade svaret som ja.

Jag förstår att min doktor inte kan säga ok till något som är förbjudet. De läkare som medverkar till detta kan få sin legitimation indragen. Valet står nu hos mig själv.

Jag har varit väldigt nedstämd under dagen och funderat mycket på hur jag ska göra framöver.

Men efter ett antal samtal med min man, dotter, son och några vänner så har jag återhämtat mig.

Min son kom över några timmar och vi pratade och planerade barnbarnets födelsedag och julen. Han skjutsade mig till butiken så jag kunde proviantera lite. Sen försökte han övertyga mig om att bo hos honom i stället för att vara ensam.

Men nu har jag fullt upp fram till på fredag så jag ville skjuta på det tills december då jag är i stan mycket längre tid.

Efter besöket av sonen så kände jag mig mycket gladare och ser nu fram emot nästa veckas paus.

Det gäller att mobilisera krafter för att orka med och att undvika långtidsplanering. Men det känns inte alldeles lätt just nu.

Idag orkade jag inte gå på yogan då det var totalt kaos i min hjärna.

I morgon ska jag stålsätta mig och gå med B till körsång. Vi har bestämt mötestid så nu gäller det.

Nu ska jag försöka sova lite eftersom jag varit igång hela dan utan egentlig vila.

Gonatt kära vänner!

Rose Marie

 

Snart stundar en ny vecka!

Snart är helgen slut och en ny vecka nalkas med spännande aktiviteter och möten!

I dag är den tröttaste dagen i min behandlingscykel. Jag tog mig samman och åkte på födelsekalas i Huddinge. Det tog först emot men jag övervann den känslan för jag vet att jag blivit ledsen om jag inte åkt iväg.

Motståndet låg nog mycket i den långa resvägen med flera byten. Men jag sitter ju mest på TB och buss och försökte undvika för långa gångsträckor.

När jag kom till Högdalen frågade jag spärrvakten om var bussarna går. Då svarade en ung man som visste och jag gick iväg.

Väl framme vid hållplatsen började den unge mannen och jag språka och han guidade mig till en tidigare buss. Han skulle samma väg så han kunde hjälpa mig.

Jag är helt galen numera som öppnar mitt innersta för en främling. Jag lyckades berätta mycket om mitt liv men missade att få veta något om hans liv. Självupptagen, ja det kan man verkligen säga.

Men den unge mannen var så otroligt hjälpsam och såg till att jag kom på rätt buss. Han fick en kram när vi skildes men det var synd att jag inte tog reda på mer om honom.

På födelsedagskalaset blev jag mottagen med stora famnen av mina bonusbarnbarn. Det är så härligt att träffa dem men tyvärr har det blivit lite glest numera. Sommarens vistelse på Gotland ställdes in när jag blev sjuk. Men jag hoppas innerligt att det blir en ny sommar där vi får umgås lite längre tid.

Resan hem gick lite snabbare eftersom A skjutsade mig till TB så jag slapp så många byten.

Jag köpte med mig en krabba till middag för nu är det dags att trappa ner frosseriet med fet mat. Jag har gått upp 2,5 kilo på 3 dagar. Otroligt hur snabbt det går att lägga på sig. Men jag tror det är mycket vätska också som uppstår av kortisonet. Normalt brukar jag gå ner allt jag går upp de här dagarna så det är ingen ko på isen.

I morgon skall jag försöka gå på hata-yoga för att träna upp min andning. Det var länge sen jag yogade och saknar det så nu måste det bli av.

På tisdag skall jag följa med B och sjunga i kör. Alla kan sjunga sägs det och jag vet att jag kunnat sjunga tidigare. Frågan är hur det låter idag med några tonarter lägre och andtäppa. Men jag vill pröva i alla fall!

Nu blir det soffläge och nyheter för att avsluta kvällen med Bron.

Hoppas ni haft en bra helg och mår så gott framöver också!

Kram

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Naturkatastrof i Asien igen!

Nu börjar kroppen neutraliseras från kortisonet som speedar hjärnan och matfrosseriet!

Det känns skönt att kroppen lugnat ner sig och jag återfår lite normal trötthet med hygglig nattsömn.

I natt har jag sovit rätt bra men blev väckt tidigt av ett SMS från min son som är i Thailand. Där råder storm som en efterdyning av den fruktansvärda tropiska orkanen som drabbat Filippinerna.

Så otroligt sorgligt för den hårt drabbade befolkningen som inte hunnit återhämta sig från tidigare orkaner och jordbävning för en månad sedan.

Vi får alldeles för knapphändiga rapporter om utvecklingen för de verkar avstängda från de flesta kommunikationer.

Men vissa delar av världen, oftast den fattigaste, drabbas oerhört av naturens våldsamma krafter som är totalt kompromisslösa. Men de flesta människor har nog evakuerats eftersom det numera finns varningssystem.

Utöver denna hemska nyhet så präglas nyheterna i Sverige av Sossarnas besked inför valrörelsen.

Stefan L meddelar tydligt att de inte vill gå till val på blockpolitik. Partiet går fram med sitt eget valmanifest så väljarna vet vilken politik som kommer drivas. Sen kommer naturligtvis partiet att få kompromissa med andra partier såvida de inte får egen majoritet, vilket är en utopi!

Men den viktiga markeringen är att de söker sina samarbetspartner när väljarna avgjort sitt val. Men ett besked var tydligt om att Miljöpartiet står S närmast som samarbetspartner. Den markeringen gillar jag därför att miljöfrågorna måste få större inflytande inför framtiden.

Numera finns många sympatisörer för MP, både unga men alltfler pensionärer. Pensionärerna är en viktig kraft som ingen kan negligera längre.

Jag tycker det är bra om det går att bryta blockpolitiken som cementerar Moderaternas inflytande och förgör småpartiernas möjligheter att få gehör för sina hjärtefrågor.

Efter de år vi nu genomlevt så är det dags att samarbeta mer över blockgränserna och därigenom isolera det främlingsfientliga partiet SD.

Sen skummade jag gotlandsmedia också och blir bedrövad över hur färjefrågan har gått i stå. Nu sätter Destination Gotland käppar i hjulet för samarbete om färjeterminalen. De vill inte konkurrensutsättas utan vill behålla sitt monopol!

Min fråga blir då om det är bra för Gotland och riket som helhet att omförhandla avtalet med Destinationgotland efter 2017?????

Jag hejar på Pigge Werkelin som bidrar till utveckling av ön oavsett hans motiv.

Utan Pigge hade vi aldrig haft ett fungerande flyg med priser som t o m är billigare än färjan. Sen att  utsläppsrätterna är alldeles för låga kan vi inte lasta honom för utan våra politiker.

Nu skall jag fixa till mig för att dra till tandläkaren. Cellgifterna är stygga mot allt i min kropp, inte minst tänderna.

Sen ska jag träffa två väninnor och äta lunch på Urban Deli. Toppentrevlig dag att se fram emot.

Ha det så bra ni kan därute!

Kram

Rose Marie

 

 

Äldre inlägg

Nyare inlägg