Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Fullbokade dagar!

Natten till fredagen var det stört omöjligt att sova. Jag var i toppform och somnade till högst någon timme.

Min livspartner åkte med fakirfärjan kl 07.00 och jag var vaken så jag ringde honom före avgång. Sen försökte jag sova en stund och lyckades med det.

Men hela dagen var jag som en sömngångare men vi hade mycket att förbereda inför kvällens middag med goda vänner och lördagens middag med barnbarnen. Så det var bara att bita ihop och dra till Söderhallen för att handla.

Där kunde vi få tag i det mesta med vin, blommor och kött till barnbarnens middag. 

På eftermiddagen kunde jag vila kroppen någon timme innan vi åkte iväg till Ängby.

Vi fick en fantastisk middag med en härlig soppa, nybakat bröd, älgstek med goda tillbehör och en dessert med färska hallon och glass. Supergott!

Sen var det rafflande fotboll och dessförinnan hetsiga politiska samtal som piggade upp. Jag var i högform, speedad så det var svårt att bryta av mig. Men kul var det.

Vi var hemma vid midnatt och kom i säng strax efter det. Sen sov jag i stort sett hela natten. Så underbart skönt att återhämta hjärnan och kroppen.

Det är verkligen stor skillnad i dag. Jag mår så bra och hjärnan har lugnat ner sig och hungern har avtagit.

Idag har vi haft barnbarnen på middag och firat vårt äldsta barnbarns födelsedag.

I morgon ska vi se Rain Man på Rival och det har jag längtat efter. Sen droppar vi in till syrran på familjemiddag och sen är det dags för packning inför återresan till Gotland på måndag.

Det ska bli så skönt att komma ner till vårt hus och ha en paus från behandlingen en vecka. Då hinner kroppen återhämta sig för nästa behandling veckan därpå.

Så här håller det på framöver men den 13 december får jag veta hur vi går vidare. Får jag en paus eller ska vi köra vidare ytterligare tre månader???

Ja, ja det är bara att anpassa sig och en sån här dag när jag nu mår rätt ok så känns det som jag står ut ett tag till.

Men i mina bästa stunder kan jag ändå tycka att jag har det väldigt bra. Det känns inte som cancern har tagit överhand ännu. Då blir det lättare att kämpa vidare och tro på att cellgifterna gör verkan.

Jag försöker också hålla alla demoner borta och njuter av varje dag även om det går upp o ner med biverkningarna.

Jag är så glad att Roland är här med mig så vi kan göra trevliga saker tillsammans. Det är det svåraste att vistas ensam långa perioder.

Nä nu börjar jag bli för sentimental så det är dags att bryta för idag!

Gonatt till er alla där ute i cyberrymden!

Rose Marie

 

 

 

 

Behandling och en hjärna på högtryck!

Behandlingen avklarad igen med hjälp av en sköterska jag träffat flera gånger. Min gamla sköterska hade en patient i samma rum så vi fick också en pratstund.

När jag fick förbehandlingen så blev jag väldigt trött så i princip slumrade jag mig igenom hela behandlingen. Det gick bra utan komplikationer och tiden gick fort för mig. Jag lämnade sjukhuset med lätta steg och tänkte inte ens på hur trist och sliten suckarnas gång är.

På resan till sjukhuset denna fantastiskt vackra torsdagsmorgon så var jag i bra form. Jag somnade vid midnatt och vaknade vid sex-tiden. Då gick jag upp och bryggde kaffe och piggnade till. På bussen till sjukhuset ringde sonen och undrade hur jag mår och han ville att jag skulle sova hos dom.

Men Roland kommer i morgon förmiddag så jag vill vara hemma och fixa lite då.

Dessutom skulle jag äta lunch med en vän som kom o mötte mig och sen är jag tillräckligt socialt förfriskad. Men jag lovar att sova några dar hos dom vid nästa tillfälle så vi får umgås lite mer.

Min vän och jag promenerade ner på Ringvägen och åt på en Indisk restaurang. Idag var det inte så kaloristinn mat men currystark och det var gott. Sen fortsatte vi fram till Ringen med stopp i en del butiker förstås. Även denna dag köpte jag mig en bakelse till mitt kaffe hemma och gott nyttigt matbröd.

Vännen och jag skildes och när jag kom hem blev det fika. Sen intog jag ryggläge och somnade djupt en timme. Såååå skönt för jag tror natten blir rätt sömnlös med allt kortison i kroppen.

Gårdagen var också en händelserik dag. Blodprover på Sös och sen till NK där jag mötte tre härliga kvinnor. Den ena är min bästa vän och de andra två gamla kollegor som jag inte sett på över tio år. Så underbart att få en trevlig, nostalgisk pratstund.

När jag kom hem gick jag in på FB och möts av en het debatt om läget på Gotland och Miljö o hälsoskyddsnämndens agerande. Nämnden hade ett yttrande ang Stucks kalkbrott som gränsar till Ojnareskogen. Yttrandet gick ut på att säkerställa vattenförsörjningen på norra Gotland och att försiktighetsprincipen skall råda.

S, M och C röstade ner yttrandet som Mp och V ville leverera. S representant som för övrigt jobbar på Nordkalk var den tongivande i debatten och yttrade sig i radion om att jobben går före vattnet. Riktigt så uttryckte han sig inte men det uttalande han gjorde i media var under all kritik.

Jag är bedrövad över hur politikerna på ön agerar i kalkfrågan och sitter i knät på de tre företag som finns här.

Det finns ett utbildningsförakt och miljöförakt på denna ö som bekymrar mig för framtididen. Vad skall det bli av utvecklingen när de tongivande partierna vill backa in i framtiden?

Efter mitt engagemang i debatten pratade jag med en väninna som är engagerade i politiken i Stockholm, Vi pratade naturligtvis om detta och jämförde politiken i Stockholm där det just nu pågår hetsiga, öppna debatter om kandidater till riksdag, landsting och kommun. Vi pratade o också om  Moderateras utspel om tunnebaneutbyggnaden. Det är jättebra men borde skett för femton år sedan då S föreslog utbyggnad men inte fick med Allianspartierna. Det budskapet har inte nått fram till Stockholmarna fullt ut.

Det krävs väldigt mycket för att gå igenom det nålsöga som kandidaterna utsätts för.

Jag hoppas och önskar att samma öppna, kritiskt granskande debatt föregår nomineringarna till öns kandidatlistor. Men efter det jag upplevt på ön så har jag inte något gott hopp.

Människorna formar partierna och ledarskapet måste präglas av öppenhet och respekt för individerna. Oliktänkande får inte straffas utan snarare uppmuntras för att skapa dynamik i organisationen.

Den debatt som nu pågår och den feghet de politiska företrädarna för kalkindustrin visar känns bara pinsam. Jag är varken stolt eller nöjd för den här ön förtjänar bättre.

Jag skulle aldrig kunna se mina vänner, barn och barnbarn i ögonen om jag avstår från att yttra mig om försiktighetsprincipen i den nämnd jag är vald att värna om miljöfrågorna. Hur f...n tänker dom och hur nöjda och stolta kan de vara?

Nej nu måste jag varva ner min hjärna som är under högtryck och ägna mig åt att läsa en trevlig bok.

Gonatt och kramar till er alla!

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En härlig dag!

Vilken härlig dag jag haft trots att jag sovit så illa i natt. Mitt undermedvetna spelar mig nog ett spratt. Men jag använde de vakna timmarna till lite konstruktiv planering i vår lilla lägenhet.

Jag är inte riktigt bekväm med hur vi har möblerat lägenheten men nu har jag en plan.

Hoppas att den planen passar min man också och faktum är att jag tror det. Han brukar lita på min smak i inredningssammanhang.

Det tog emot lite i morse men jag stålsatte mig för jag ville så gärna pröva på att sjunga i kör.

Körsången äger rum i Andreaskyrkan på Södermalm och kören leds av Yvonne af Ugglas. Carolines mamma. En otroligt livsbejakande och generös person som tror alla om att kunna sjunga med lite träning.

Jag pratade lite med henne om min heshet och mina lungproblem. Då har du kommit rätt sa hon. "Jag är också logoped så jag vet att sång är bra lungträning".

Vi fick börja med att öppna upp stämbanden med olika övningar och det gick förvånansvärt bra. Jag är faktiskt rätt tonsäker om jag får säga det själv så jag var jättenöjd. Så här roligt har jag inte haft på länge och det här vill jag fortsätta med.

Men jag ska pröva lite andra körer innan jag väljer var jag ska engagera  mig. Carolin af Ugglas har en liknande kör men lite poppigare sägs det. Gunnar Fors har också en populär kör och har en inriktning mot gospel.

Efter körsången gick vi och fikade på Södergården och det var också en ny trevlig upplevelse.

Någon timme senare skildes jag från B och B-M och  blev upphämtad av några vänner som bjöd på jättegod mat, ett glas vin och trevliga samtal. 

4 timmar senare började jag tuffa hem med buss och TB. Det var skönt att röra på mig i den svala kvällsluften. Min son ringde och var mån om att jag skulle ta taxi hem. Förlåt käre son men jag tycker om att åka kommunalt så länge det är tidig kväll. 

Nu är det snart dags att gå till sängs. Det har varit en lång dag och jag har haft väldigt trevlig. Med dessa minnen på näthinnan måste jag bara kunna sova hela natten.

Gonatt!

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg