Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från november 2013

Tillbaka till bloggens startsida

50-årig förlovningsmiddag!

Första natten på ön efter behandlingen i går har jag sovit flera timmar. Så underbart att jag kunde varva ner och få lite vila.

Känselbortfallet i fingrarna har klingat av. Nu sticker det bara lite och känns som de sovit och ska väckas till liv. Men greppförmågan är bra. Den lägre dosen cytostatika måste ha gjort verkan och besvären kan alltså klinga av. Så förbaskat hoppfullt och skönt.

Jag har varit lite rödmosig som vanligt efter cortisonet men pigg och alert. Helt otroligt hur snällt min kropp samverkar med mig.

Idag har vi varit i Visby och inhandlat helgmat men framförallt mat till kvällens förlovningsmiddag.

Jag dukade lite extra fint i kväll och ägnade drygt en timme till matlagningen.

Förrätten blev en halv färsk hummer med majonnäs och champagne.

Varmrätten var Hjortinnerfilé som serverades med kantarellstuvning, smörslungade haricourvert och cocktailtomater och en potatisterrin. Rött ekologiskt supergott vin till detta.

Som dessert tog jag fram färskfrysta ekologiska hallon från en gårdsbutik med vaniljglass och en skvätt champagne.

Vi åt i två timmar och gick igenom vårt fantastiska liv tillsammans under 50 år. Vi avslutade med att detaljplanera vår hädanfärd som sker någon gång i framtiden. Jag älskar galghumor och socialrealism.

Det känns skönt att kunna prata om både liv och död som är varandras motpoler men som hör ihop för oss alla.

I vår ålder har vi förlorat många nära och kära så det finns många erfarenheter att ösa ur. Vi vill ha det på vårt vis och nu vet  båda hur vi vill ha det i det stora hela. Men det finns utrymme för våra barn att utforma innehållet.

Det kan tyckas makabert att ha detta samtalsämne när vi skall fira vårt långa liv tillsammans. Men det är just det som utmärker ett långt liv tillsammans att vi utan sentimentalitet kan diskutera så svåra ämnen. Vi kunde både skratta och vara allvarliga under vårt fina samtal som utmynnade i ett kärleksfullt samförstånd.

Nu har min man dragit sig tillbaka och min hjärna är i full gång. Det är nog en fördröjningseffekt av cortisonet, men jag ska erkänna att jag slumrade till under Skavlan. Det straffar sig nu men jag har en ny trevlig bok att läsa och underhålla mig med.

Boken hittade jag på flygplatsen och den har titeln "Kaffe med rån". Den handlar om ett gäng pensionärer som bor på ett äldreboende som privatiserats. Maten är trist, de får för lite motion, bemötandet är dåligt och allt handlar om besparingar. 

De  tror att de får det bättre om de sitter i fängelse så de startar pensionärsligan. Här nånstans är jag i berättelsen och den är väldigt underhållande och delvis fullt realistisk.

Författare är Catharina Ingelman-Sundberg och boken är omnämnd som "årets roligaste bok".

Så nu ska jag göra ett försök att knyta mig med denna roliga bok.

I morgon ska vi på julmarknad i Bläse och det ser jag fram emot.

God natt alla kära följare.

Fortsättning följer!

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

12 behandlingar avklarade på drygt 4,5 mån!

Så var det behandling igen då på Sös av min fina sköterska. Idag fick jag eget rum med TV,men jag var supertrött så det blev mycket slummer mellan de olika droppen.

Mina blodvärden, framför allt de vita blodkropparna, låg precis på gränsen. Jag har hela tiden legat på 6.0 och är idag nere på 3.1 och gränsen för behandling ligger på 3.0.

När vi går igenom detta och pratar om mina biverkningar så vill sköterskan konsultera en läkare innan hon sätter in cytostatikan. Det var inte de vita blodkropparna som oroade utan det känselbortfall jag har i mina fingrar på högra hand.

Läkaren kom ganska fort och hon lyssnade engagerat på mig och då lyfte jag fram en del annat som jag bagatelliserat.

Samtalet utmynnade i att vi kör behandlingen i dag men reducerar dosen. Men det lutar åt att vi måste byta cellgiftet framöver.

Om inte besvären klingar av så kan de bara bli värre och min högerhand blir svår att använda. Risken finns att det aldrig går tillbaka eftersom det blivit en neurologisk skada.

Förutom känselbortfallet så plågas jag av våldsam halsbränna. I början var det bara de första dagarna som var besvärliga men nu kommer det när jag minst anar det. Vissa nätter vaknar jag av våldsam sveda. Men efter en omeprazol så dämpas besvären och gör så ett dygn.

Jag fick rådet att använda tabletten lite mer frekvent framöver. Det är ju onödigt att dra på mig ett magsår var hennes kommentar. Sen bejakade hon att kroppen blir väldigt sliten i takt med tiden. Nu har jag gått igenom 12 behandlingar på drygt fyra månader och det är starka doningar som härjar i min kropp.

Eftersom det blev en del avbrott och väntan i dag så drog behandlingen ut på tiden, trots minskad dos.

Det gjorde att jag fick väldigt lite tid före flyget. Jag måste ju prioritera lunchen för jag var våldsamt hungrig som alltid denna dag.

Så det blev ingen rådjurssadel så nu får jag förlita mig på de stora matvarubutikerna i Visby. Funkar det inte så får det väl bli nåt annat gott till vår förlovningsmiddag.

Så jag följer med in till Visby i morgon för en shoppingrunda.

Nu måste jag försöka komma till ro och få lite sömn. Får se hur det går eftersom jag slumrat en del under behandlingen idag.

Men jag är så nöjd med att vara på Gotland igen. Dottern hämtade mig vid flyget och maken ordnade pizzor till middag. Det finns en bra bit kvar till min nattamacka. Doktorn sa idag att jag skall bejaka mitt matsug de här dagarna även om det är skräpmat jag stoppar i mig.

Gonatt på er och fortsättning följer.

Rose Marie

Snabbtur för behandling i Stockholm!

Nu är jag i Stockholm igen men i morgon åker jag tillbaka till Gotland.

Jag har haft en lugn dag och en intensiv dag. Idag var det först blodprover på Sös, sen lunch hemma hos sonen och J, därefter tandläkaren och som avslutning träffat en vän som följde med mig hem på middag.

Tandläkaren var ingen rolig historia.  Efter röntgen visar det sig att en pelare på en krona har lossnat. Den måste åtgärdes snarast. Förbaskat att alla friska celler tar stryk av de starka cellgifterna. 

Mina fingertoppar har tappat känseln och mina naglar börjar bli riktigt sköra och vågiga. Förfallet går fort när kroppen utsätts för onaturliga gifter. Nu har jag inga ögonbryn heller men jag har köpt en bra penna att måla nya med. Det finns även lösa bryn att klistra på men de är jättefula så det är inte många som använder sig av såna.

Kanske tatuering är en bra idé. Jag ska fundera på det framöver.

Ja, ja men annars mår jag bra!

I morgon blir det behandling och på eftermiddagen går mitt plan till ön. Min dotter hämtar mig på flygplatsen och min man hämtar hem pizzor som jag beställt. Jag är ju så våldsamt hungrig denna dag och pigg och speedad så dom lär inte få en syl i vädret.

På fredag ska jag laga en supermiddag har jag tänkt. Vi firar vår 50-åriga förlovningsdag.

Då var vi på lokal och åt råddjurssadel så det är väl självklart att vi måste äta det nu också. Sen avslutade vi kvällen med hummer o champagne. Den här gången blir det som förrätt för vi nattsuddar inte längre, som vi gjorde på den tiden.

Nu gäller det för mig att hitta en sadel så jag tar en sväng om Söderhallen och hoppas på tur i morgon. Det är inte så höga odds att hitta detta på Gotland, trots alla goda mattraditioner.

Råddjur finns det gott om på ön numera men de som skjuts är ju för privat bruk. Det är just av den anledningen som det finns så gott om råddjur som tagits till ön av glada jägare.

Men jägarna tar inte ansvar för alla bilolyckor som sker. Likadant är det med vildsvinen. Det förekommer nu skyddsjakt på dem för de förökar sig så vanvettigt.

Jägare i all ära men de kan väl ta sig till lite mer avlägsna naturliga miljöer för sin jakt. Men nu är det för sent, skadan är redan skedd.  Undrar när det kommer älgar till ön? Det är nog bara en tidsfråga innan de tar hit några i en hästtransport.

Nog om jaktmarker och vilda djur!

Det är dags att packa ner lite grejer inför morgondagen och försöka sova lite mer än vanligt för att kompensera morgondagen. Å andra sidan kan jag faktiskt sova under behandlingen. Nu när jag inte har en venport så är jag mer orörlig så om jag inte har nån att prata med kan jag lika gärna slumra några timmar.

God natt kära följare och fortsättning följer!

Rose Marie




Äldre inlägg