Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från september 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Energin börjar återkomma!

Nu är det snart midnatt och jag känner mig inte trött!

Det är helt otroligt hur snabbt mitt tillstånd har förändrats. I förmiddags visste jag inte hur dagen skulle avlöpa. Men jag bestämde mig för att träffa en härlig liten familj på lunch.

Vi träffades på "Skatteskrapans galleria" som är barnvänlig och umgicks i några timmar. Jag blev allt piggare och kände att energin började återkomma. Det är klart jag blev pigg när två små telningar kom springande med utsträckta armar. Så mycket kärlek på en och samma gång!

Jag skulle också ha träffat mina barnbarn på kvällskvisten men jag var osäker på om jag skulle orka med det. Så vi har ändrat tiden till senare i veckan.

Det gäller att hushålla med krafterna och inte boka för många aktiviteter samma dag. Jag lär mig vartefter och det är ju bra.

Sen tog jag mig hem på lätta steg. Ja, det var verkligen lättare än i går. Jag handlade och bar en del och det gick också bra.

Nu är jag så glad att jag fått lite mer energi. Jag är inte samma trötta person idag. Alla jag pratat med i telefon hör det också på min röst. Då blir jag ännu piggare!

I morgon har jag ingenting bokat förutom en del samtal till min onkologsköterska och Visby lasarett. Det har nämligen strulat med min behandling i Stockholm. Den var inte förberedd så nu finns ingen tid på torsdag. Det blir på fredag i stället. Men hur det funkar för Visby  med fredagar vet jag inte. De har ju också en planering och mindre kapacitet.

Jag kanske försöker skjuta upp behandlingen till nästa vecka. Det måste ju funka oavsett hur mitt läge är? Dessutom kanske min kropp behöver lite mer paus från de starka gifterna inför nästa period.

Dessutom vill jag ha svar på hur mycket vätska jag har i lungorna. Om det behöver tappas så bör det ske snarast. Inte minst med tanke på den dåliga kombinationen lungmetastaser och astma. Det är väldigt tungt emellanåt med andningen.

Så jag har lite att pyssla med och allt bör ordnas nästa vecka.   

Nu ska jag nog ta en nattmacka och försöka knyta mig så är jag kanske ännu piggare i morgon.

Gonatt!

Rose Marie

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Oöverstiglig trötthet!

Den  förlamande tröttheten är näst intill oöverstiglig! Jag vilar, tar nya tag och är snart totalt utmattad igen! Mina lätta steg har blivit tunga och långsamma. Det här är inte jag som brukar röra mig så snabbt och smidigt!

Vad är det som händer med min kropp???

Igår mobiliserade jag alla mina krafter för att försöka göra något meningsfullt! Förutom att träffa mina nära och kära är det meningsfullt att delta och stödja den kamp som unga fältbiologer tagit initiativ till.

De hade tillsammans med en rad andra miljöengagerade anordnat en klimatdemonstration  från Norra Bantorget till Sergels torg.

Jag avstod promenaden eftersom jag insåg att jag inte skulle orka trava så långt. Men jag kunde ju ansluta till Sergels torg och lyssna och känna att det finns hopp för framtiden. Inte min framtid utan mina barnbarnsbarns framtid för de är just dom som kommer drabbas allra hårdast.

Så är det, ingen kan idag tveka på vad som händer med moder jord. Men det kan finnas hopp om alla goda krafter i världen förenas.

Det är underbart att så många ändå gör något men det borde varit betydligt fler. Men alltför många lever som om de vore svårt cancersjuka, dvs, de lever här och nu som om det inte finns någon morgondag.

Politikerna gör detsamma, väldigt få vågar lyfta fram de stora frågorna eftersom de tror att väljarna bara är intresserade av plånboksfrågorna. Men man KAN arbeta på flera plan.

Mp och V gör tappra försök så jag hoppas de väcker andra partier, framförallt S. Alliansen har jag inte längre något hopp om, de har varit övertydliga i sina budskap om att privatisering och skattesänkning är de stora frågorna. Vadå miljön, vi är så litet land och vi gör så bra ifrån oss mot övriga Europa och världen!!!!

Tidigare var vi långt fram i de flesta frågor i Sverige. Idag jämförs vi med de sämsta och i den måttstocken är vi fortfarande bra.

Nog om detta!

När jag kom hem igår var jag totalt utmattad igen. Jag hade inte orkat träffa någon och ännu mindre äta middag ute med nån kompis.

Så det blev en enkel middag och TV-soffan och samtal med min familj. Jag känner mig ensam men ändå inte eftersom det är så skönt att få vara trött i  sin ensamhet.

Jag får se vad jag orkar med idag?  Nånting måste det bli, jag vill inte vara fängslad i min trötta kropp och i min lilla lya.

Vädret ser ju bra ut fast lite kallt, tur att jag tog med min ullkappa!

Ha en bra dag kära följare!

Kram

Rose Marie

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Datortomografi!

Nu har jag varit ett dygn i Stockholm.

Igår blev jag hämtad vid flyget och fick en trevlig pratstund med Gerd. Det var isande kallt väder, flera grader kallare än på ön.

Väl hemma kastade jag mig på soffan och slumrade nån timme innan jag gick ut för att proviantera mat.

Jag lagade en enkel middag och fortsatte att vila. Jag var helt utmattad och fattar inte varför! Jag har ju uppehåll med behandlingen och borde vara pigg!

Eftersom jag vilade så många timmar så var det svårt att somna. Till slut tog jag kudde o täcke och la mig på soffan. Så småningom somnade jag och vaknade med ett ryck 06.30.

Strax efter åtta var jag på Sös och fick veta att det var två undersökningar som skulle göras.

Den första var datortomografi över bröst och buk. Tidigare har jag fått dricka en vätska före undersökningen men idag behövdes inte det. Däremot injicerades en kontrastvätska i en ven. Sen ligger man på en brits och ett rör går sakta igenom varje liten del av kroppen.

Jag tycker inte det är särskilt obehagligt men jag vet att många får en klaustrofobisk känsla. Men den rörliga delen är ju knappt en meter och om man blundar så känns det bra.

Nästa undersökning var en vanlig lungröntgen. Jag försökte få svar på om de såg någon vätska men de kunde inte avslöja det.

Hela proceduren tog knappt en timme så jag hade gott om tid framför mig. Syrran jobbade hemma idag så jag skulle titta över till henne.

Jag tog bussen och gick sedan till Urban Deli och köpte gott bröd. Sen hade jag svårt att ta mig in till syrran för det var strömavbrott. Men det löste sig så småningom.

Vi fick några timmar som innehöll både gråt och skratt. Jag känner mig alltid lite extra skör när jag står inför ovisshet.

Sen fortsatte jag ner till Gunnarssons fik och träffade A min bästa vän. Vi fick också några timmar med både gråt o skratt. Sen kom hennes man som jag fick krama om och de ville skjutsa hem mig men jag hade ju lite ogjorda ärenden.

Jag har fått ny telefon som jag hade svårt att få igång så det blev Telia som kom till undsättning. Nu får jag träna så jag fixar alla finesser framöver.

När jag väl kom hem så var jag helt utmattad. Det blev en lång dag med en del traskande på stan. Mina fötter värkte som de aldrig gjort förut. Visserligen hade jag klackskor men inte särskilt höga.

Ve och fasa om fötterna också ska ta stryk av de jäkla gifterna. Jag följer en bloggare med samma problem som jag och hon har förskräckligt ont i sina fötter. Det är en biverkan av de gifter hon fått. Är det nu dags för mig tro???

I morgon ska jag försöka att bara ta det lugnt och hoppas att jag återhämtar mig nu när jag inte fått behandling. Jag har ju sett fram emot att ha mer energi så efter en natts sömn borde det vara bättre.

Vi får se hur det utvecklar sig!

Gonatt på er alla och hoppas ni haft en fin kväll.

Rose Marie

 

 

 

 

Äldre inlägg