Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från augusti 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Härliga sensommarlördag!

Min hund i soffan!

Men jag har inte haft soffläge idag utan varit igång i princip hela dan! Jag mår så himla bra idag och är så oerhört tacksam för det!

I går somnade  jag vid TV´n och min man smög upp  och la sig vid midnatt. Då hade jag sovit en timme redan och vaknade först vid två-tiden. Jag laddade med en natt-macka och ett glas mjölk. Vid tre-snåret somnade jag igen och sov till framåt sjutiden.

Vaknar pigg och utvilad och har haft full energi så det har blivit både plommonpaj, plommonmarmelad och lite äppelmos.

Sen åkte vi till golfklubben och tog en fika för att avsluta dagen med mer plommonplockning på syrrans tomt.

Dottern och en kompis  kom på snabbvisit innan de åker vidare på party i Stenkyrka. I morgon kommer hon tillbaka och stannar några dar. Härligt att ha henne här igen för den här sommaren har vi knappt setts.

Kvällens middag blev lite extra med den fina oxfilén och friterad potatis. Sen fick jag ett ryck och gjorde en hemgjord bea-sås. Den skar sig förstås men jag lyckades rädda den med en skvätt uppvärmd grädde som jag hastigt vispade i. Den här middagen är en klassiker sen 70-talet. Inte så elegant kanske men väldigt gott när man som jag har matfrossa.

Ikväll blev det glas gott rött vin till så nu känner jag mig rätt normal igen.

Plommonpaj med glass som dessert blev en bra final! 

Nu ska vi ägna kvällen åt vårt favoritprogram "morden i midsommer". Det är en härlig verklighetsflykt i vardagen!

Men lite ledsna är vi att vi inte är i stan och kan delta i vårt gamla Alby-gäng som har kräftskiva i kväll. Vi saknar dem alla men tänker på dem och vet ungefär hur snacket går. Alla är politiskt engagerade och några har varit både landstingsråd och kommunalråd så det är initierade människor. Tongångarna brukar vara väldigt högljudda för vi tycker inte alltid lika. Det är just det som vitaliserar och trimmar argumenten.

Skål kära vänner vi ses så småningom och får svinga en bägare då! 

Önskar att ni alla har en fin lördagkväll ni också!

Sensommarkramar från en glad och nöjd medmänniska!

Rose Marie

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lite ris och mycket ros!

Nu är jag här igen!

Så här flitigt skrivande har jag inte haft på länge men det känns bra att hålla er uppdaterade. Trots bloggen så har jag flera samtal varje dag men då stökar vi över mitt mående ganska fort. Det är numera lite som med Astrid Lindgren. Hon började samtalen med döden, döden och sen var det ämnet klart.

Men lite om mitt läge måste ju vara med, annars är bloggen inte värd sitt namn.

Gårdagen hade jag som vanligt matfrossa, ständigt hungrig och det blev många kalorier. Sen var jag rätt pigg också och hade svårt att sova.

Då utnyttjade jag tiden med att fixa i köket men framförallt i tvättstugan. Jag har alltid massor att mangla och stryka och som sällan blir färdigt på en gång. Nu lyckades jag använda några timmar till det. Smart drag tycker jag att använda energin till något nyttigt också.

Framåt tre-tiden gick jag till sängs och vaknade två timmar senare av sura uppstötningar och en svidande halsbränna. Tack o lov köpte jag starka piller - omeprazol - förra helgen. En kapsel räcker ett dygn och det är väldigt effektivt.

Sen la jag mig på soffan, satte på tv och slumrade några timmar till. Så idag har jag varit seg i huvudet och lite trött i kroppen. Dessutom är jag rödblossig och lite svullen av cortisonet. Fläckarna på huden blir fler och rödare. Hur sjutton har det blivit så här, det känner jag inte igen sen tidigare resor.

Men det blev en utflykt med man och hundar till Fårö, trots segheten. Oturligt nog kom regnet i skurar under hela vår tripp till lill-ön. Så det blev lite ögonshopping på Ebbes och inköp av bröd på Sylvis döttrar.

Någon svampbonanza blev det inte denna dag men nya försök sker snart.

Sen när vi kom hem kom glädjebesked omkring vår kamp i Ojnareskogen. WWF utser svenska pärlor att bevara till varje län. På Gotland blev det Ojnareskogen som värdefull att bevara och inrättas till nationalpark. Jättehärligt och ett kvitto på att det lönar sig att kämpa för bra saker i livet! Vill du läsa mer www.wwf.se/svenskaparlor.

Nu blir det sanningens ögonblick för Länsstyrelsen och region Gotland att fullfölja detta arbete. För om inte det sker så blir det en skamfläck som kommer eka långt över våra nationsgränser. Det vore ytterst pinsamt! Men den optimist som jag är så tror jag faktiskt att de flesta beslutsfattare i själ och hjärta vill vara med och värna om fast mark och rent vatten.

Hur kul är det att bli omnämnd som  miljömarodör i historieskrivningen. Hur kul är det när barn och barnbarn frågar sina gamla föräldrar hur de kunde låta bli att värna den unika miljön i Ojnare med all kunskap om riskerna som fanns? 

Men jag tror inte att brottet blir av. Allt för mycket talar för att det är ett riskprojekt som ingen domstol kan medverka till. Därvidlag finns allt för mycket kunskap idag som ingen kan negligera hur viktiga de 100 jobben än är i närtid.

Det är dags att tänka om nu och satsa på eko-jobb och turistnäringen.  Det är dags att värna om alla entreprenörer som vill satsa på förädling av jordbruksprodukter, nytänkande inom turism etc, etc. Det är bara fantasin som sätter gränserna. Bort med alla surgubbar (för det är mest gubbar) som fungerar som bevarande av det gamla och som bromsar alla som sticker ut!

Tack till alla fältbiologer som blev en fantastisk kraft på ön och som har gjort ett fantastiskt folkbildningsarbete. Men den här kampen har pågått i många år utan fältbiologer med Sofia Botorp, Lisa Wannerby, Margareta Nobell,  Olof Söderdahl och Kristina, två veteraner, som tillsammans startade föreningen Ojnareskogen. Jag nämner inte alla andra viktiga personer som dragit lasset.

Fast kanske att vår hjälte arkitekten Daniel Heilborn förtjänar extra uppskattning för sin kamp och som friades i domstol. Men åklagaren har överklagat så det blir en ny dom framöver. Men jag tror den också blir friande eftersom han bidrog till att inte hela skogen skövlats och det hade varit ett mycket större brott. Daniel har tagit en stor risk med sitt engagemang. Många beslutsfattare är ju emot kampen och på den här ön finns kotterier som kan bromsa personer på olika sätt.

Nu stannar jag i den härliga känslan av att det finns hopp när människor går samman och skapar opinion. Tillsammans är vi starka.

Hoppas ni har en mysig fredagkväll var än ni befinner er.

Jag mår bra och kan säkert sova många sköna timmar i natt!

Kramar

Rose Marie

 

 

 

Snart halvtid!

Den femte behandlingen har avlöpt väldigt bra. Min gotländska sköterska är så rar och erfaren. Hon följde tidigare rutiner med långsamt dropp och satt hos mig den mesta tiden.

Då fick vi tid för många samtal och jag är ju vetgirig om min egen behandling och hennes erfarenhet. Hon ger mig också hopp som har sett många lyckade resultat. Men jag har nu en kronisk cancer och då handlar det om att lära sig leva med detta. Många människor har kroniska sjukdomar som man måste lära sig leva med. Cancer är en av dem.

Hon gav lite olika exempel på hur det kan utvecklas. Om metastaserna inte har rört sig progressivt så är det ett bra resultat och kan ge lite andrum. Oftast blir det då uppehåll under kontrollerade former under en tid. Om metastaserna har dragit sig tillbaka då är det ett lyckat resultat och ger kanske ännu längre uppehåll.

Jag började tidigt i morse och var klar vid halvett. Vi åkte rakt över ön till Gothemsgården och köpte rimmad oxbringa, köttfärs och oxfile´. Oxfilén kostade 299 kr. Otroligt billigt för kött från en namngiven gård, varlig transport och slakt. Det blev en mindre bit som bara är till mig och min man. Lite extra fest måste vi ha ibland.

Färden gick vidare till vår handelsträdgård  i Lärbro för färska grönsaker och lite höstblommor. Färska obesprutade trädgårdshallon blev det från en annan  liten gårdsbutik.

Sen har vi ätit lite enklare lunch för att frossa till middan med isterband, stuvad potatis och rödbetor. Det är energirikt och bra för mig just nu. Min kropp behöver mycket energi för att jobba med gifterna. Men innan kvällen blir det dessert för hallonen måste ätas och så småningom nattmacka med mjölk.

Ikväll skall jag titta på debatt i TV 1 kl 22.00 "En våldtäkt på Jokkmokk". I studion möts samer, politiker och aktivister. Vill ni få en bättre bild av vad som pågår i norr så passa på att lyssna på de olika åsikterna.  Utan spaning, ingen aning!

Sen orkar jag inte kommentera Lundsberg på annat sätt än att jag är ledsen för alla elever som inte fått något rådrum. Det kanske hade varit bra att ge dem en till två veckor att planera sin situation.  Skolinspektionen är inte känd för att överreagera så det finns säkert synnerliga skäl till detta beslut.

Nu ser jag fram emot en mysig kväll och en morgondag som blir hyggligt normal. Jag vill så gärna åka över till Fårö och hoppas det blir verklighet. Jag har inte varit där på väldigt länge och den ön fattas mig nu.

Kramar i massor!

Rose Marie

 

 

Äldre inlägg