Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Tillbaka i myllan!

Tillbaka i myllan! Vaknade tidigt, inte ens hundarna vaknade när jag gick ut i det daggvåta gräset. Vilken känsla att gå runt och spana in vad som hänt sen jag var här sist. Allt växer så de knakar. Allt är så välskött med vattnig av alla krukor så det mesta funkar utan mig.
 
Jag har också vandrat runt i huset nu när det är dagsljus och här är det nystädat och fint. Alla lådor i köket är rengjorda och allt är ordnat så fint. Så underbart att få uppleva lite mer struktur o ordning som varit eftersatt så länge.
 
Tack älskade syster och systerdotter för er kärlekshandling. Jag uppskattar den enormt!
 
Nu har dottern kommit och ätit middag med oss. Hon sover över här så vi får en helkväll tillsammans. Så underbart att få träffa henne efter så lång tid. Förra veckan fick jag umgås med min son och det var också så fint.
 
Nu tänker jag använda tiden fram till behandlingen att njuta av ett normalt liv. Jag bävar lite inför de starka gifterna och infektionskänsligheten som kommer prägla mitt liv framöver. Hur länge? Ingen aning men tre månader till att börja med.
 
Tills dess ska jag boosta mig med en massa antioxidanter. Jag har fått massor av tips och en del tar jag till mig.
 
Nu ska jag återvända till min lilla familj och ha det mysigt i kväll.
 
Ha det bra alla ni därute och ta vara på livet som faktiskt kan vara väldigt skört.
 
Varma kramar från
Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Nu kan jag pusta ut ett tag!

Nu har vi träffat Anna, min fina doktor som alltid är så rar och pedagogisk.  

Ja, det fanns lite små cancerceller i levern också, men de är så små så det inte ens går att ta prov på dem. Skelettröntgen hade inte kommit men oavsett vad så ska jag nu få behandling som ska bita på alla elaka cell.

Behandlingen blir annorlunda än tidigare och kommer ske varje vecka under ett antal månader. Cytostatikan heter Paclitaxel och ger inte samma svåra biverkningar som förra gången.

Anna försöker få behandlingen på Gotland och till 99.9 procents säkerhet blir det nog så. Så fantastiskt underbart om det blir av. Det ska vi tacka det regionala cancercentret för som knyter ihop Stockholm och Gotland.

Om en månad skall jag träffa Anna igen för uppföljning och om ytterligare någon månad blir det ny datortomografi som ska utvisa hur metastaserna i levern ser ut.

Så trots allt känner jag mig hoppfull nu om att jag kan få lite tidsfrist och förhoppningsvis få en hygglig livskvalité.

Den lungsvetsning som tidigare pratats om ville Anna avvakta med. Det är ett ganska stort ingrepp och om behandlingen kommer igång snart så kan den hjälpa till att torka ur vätskan.

Men blir det för tungt att andas så får jag åka in till Visby för tappning.

Nu är jag supertrött efter all anspänning och snart tar vi färjan till Gotland.

Det skall bli så härligt att komma till landet igen och jag skall verkligen njuta av tillvaron.

Så vill jag återigen tacka alla underbara människor som stöttat mig på den här resan. Det betyder oerhört mycket att känna att ni finns där för mig.

Kramar i massor och trevlig helg!

Rose Marie

Snart är det fredag!

Jag har sovit förvånansvärt bra i vår lilla lya i natt!  Även om det ar ensamt så kände jag att det bara var en enda natt.

Idag har min man kommit och det lättar på trycket. Det finns ingen annan jag kan vara så ärlig och uppriktig med. Han är min bästa vän som jag kan dela alla mina tankar med.

Visserligen behåller jag lite för mig själv, det kan vara nog så svårt att konfronteras med det oundvikliga. Man kan ta var sak för sig i små, små steg. Men vi vet båda att läget är allvarligt, men kanske inte hopplöst.

Jag har som en realistisk förberedelse googlat på de allra värsta scenarierna. För mig funkar det att vara förberedd så att allt som inte stämmer med mina tankar blir en positiv bonus.

Tvärtom fungerar som en chock och jag är ju trots allt en kontrollfreak så jag vill inte bli överraskad.

Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet till min kära syster som gjorde det möjligt för Roland att åka till mig. Hon och min systerdotter är de bästa hundvakter man kan önska sig. Hundarna är lite förvirrade men vänjer sig snart och de älskar Fanny.

Hoppas de får en bra natt. Äster, den gamla hunden som är vår dotters brukar sova lite här o där. Men Wynja vår hund är mer fysisk så det finns risk att hon lägger sig hos Fanny, väldigt nära så det kan bli tufft för henne. Nu när hennes älskling Roland inte är där så blir hon nog lite emlig.

Jag kommer sova ovaggad i natt och har mentalt preparerat mig med att inte ta ut någon oro i förväg.

I morgon packar vi ihop och är redo att dra till Nynäs för en tidigare färja om allt går snabbt hos min doktor. I annat fall blir det 18.30 så vi kommer ner sena kvällen. Men det funkar det också även om det vore skönt att komma ner tidigare.

Nu tänker jag på alla goda krafter som finns omkring mig och som sänder positiva energier. Tack alla ni som finns där för mig!

Gonattkramar!

Rose Marie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äldre inlägg

Nyare inlägg