Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Dan före dan!

Idag har jag varit så trött efter gårdagens middag som blev ganska sen. Det blev mycket prat om det mesta som hänt i våra liv.

Men det var väldigt trevligt och en massa roliga minnen har dykt upp. Det är ju just minnen och upplevelser som är värt att spara på och som går att plocka fram närhelst man vill.

Men jag tror att jag måste ransonera mina krafter hur roligt det än är att ha socialt umgänge.

Nu har jag fattat ett oerhört svårt beslut som gör mig så ledsen. Våra chilenska "extrabarn" skulle komma i nästa vecka tillsammans med Patricio vår vän och barnens far. Efter mycket vånda och med stöd från min omgivning så måste jag undvika små barn. Jag har inte kraft att klara av några infektioner under behandlingsperioden.

Jag vet att det blir svårt att undvika närkontakt med barnen så beslutet är klokt men oerhört tråkigt.

Jag som längtat så till den här veckan. De senaste åren har de varit här just denna period då äldsta flickan fyller år. Men jag får plocka fram de fina minnena från de år de varit här och hoppas att det blir ett annat tillfälle framöver.

Kanhända att Patricio kommer själv. Han åker ju tillbaka till Chile och har inte varit här på flera år så det vore trist att inte ses något då. Men en vuxen man, utan närkontakt, som Roland kan umgås med kan jag nog klara av.

Jag kan hålla mig i viloläge och herrarna kan fixa maten. Patricio är en hejare på salsor och piroger så det får han laga.

I morgon ska vi upp med tuppen för att vara i tid på sjukhuset. Det kommer nog ta många timmar med förberedelser och behandling så Roland får åka tillbaka med hundarna. Jag hade tänkt köra själv men min man ställer inte upp på det.

Ja nu känns det lite nervöst inför hur jag reagerar på den här behandlingen. När jag tänker på hur det var för två år sedan och för 20 år sedan så blir jag illamående. Informationen finns där i min hjärna och känslan från då blir väldigt påtaglig.

Men det kommer vara annorlunda. Jag kommer inte att tappa håret om jag använder ismössa. Men jag vill inte ha någon ismösa för då fryser jag om huvudet. Det måste vara en obehaglig känsla att i flera timmar ha isbitar på huvet.

Men om jag hoppar över mössan så kommer håret att bli som tuggummi och då åker det av. Jag har fått remiss för ny peruk så det får det väl bli. Sen har jag kvar en hel del snygga huvudturbaner som jag köpte för två år sen. Jag har dessutom matchande örhängen till så det blir nog bra. 

Nu skall jag ägna mig åt lite TV-tittande och hoppas på vårt svenska tjejlag. Det blir bra avkoppling så här dan före dan!

Kramar till alla mina trogna läsare. Ni är så många så jag blir helt överväldigad.

På återhörande!

Rose Marie 

 

 

.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

SÖS följer upp att allt är OK!

Nu på morgonen ringde en onkologsköterska från Sös och ville stämma av att allt är ok. 

Hon meddelade att min doktor sänt en specialistremiss till Visby vilket innebär att de tar över min behandling. Detta innebär naturligtvis att Stockholm betalar alla kostnader och att samråd sker mellan enheterna.

Det är bra att det finns en cancerstrategi och att det finns regionala cancercenter. Det kommer sannolikt att ge en bättre och enhetlig cancervård i hela landet. När flera län slås samman och resurserna samverkar så skapas utveckling. De små enheterna kan aldrig ge samma vård och har små möjligheter att hänga med i utvecklingen.

Nu har centret mellan Gotland och Stockholm funnits i två år och det är inte riktigt uppbyggt. Remissförfarandet är något som åtminstone Stockholm tycker borde avvecklas. Stockholm kräver inte specialremisser för patienter från Gotland enligt min onkologsköterska. Snart är det kanske dags med det omvända förhållandet.

Det är ju så idag att hela journalföringen är on-line för de båda länen. Det underlättar informationen och det borde kanske räcka att läsa den daganteckning som görs med önskemål om behandlingsort.

Nu går tiden fort tills på torsdag och jag känner mig i bra form för att starta upp krigföringen.

Den här dagen har ägnats åt lite finstädning, bakning och förberedelse av middagen då vi väntar gäster.

Sen har jag fått ett trevligt telefonsamtal från en gammal skidveteran och vi har uppdaterat varandra.

Nu ser jag fram emot att träffa gamla kompisar och utbyta livserfarenheter. Vi har mycket att prata om eftersom vi inte setts på sådär 20 år.

Dagen har varit gråmulen och det har varit rätt skönt att vara inomhus. I morgon blir det säkert soligt igen.

Varma hälsningar till er alla trogna bloggläsare!

Rose Marie

 

 

Ja, nu får jag behandlingen på ön!

Måndag, första arbetsdagen denna vecka kl 11.30 får jag ett samtal från en onkologsköterska i Visby.

Efter en inledning om att de fått och läst in remissen från Sös så säger hon att du är välkommen för behandling hos oss. Åh så underbart glad jag blir.

Jag får instruktioner om hur det går till med första behandlingen som föreslås på torsdag denna vecka. Nya blodprover behöver nog inte tas eftersom jag är ordentligt genomgången i Stockholm.

Jag har ett bra ingångsvärde med vita blodkroppar och blodplättar. Så skönt, det innebär att jag inte är nedgången innan behandlingen påbörjas, utan snarare i god form.

Vi hann inte prata så mycket om biverkningar utan mer om jag behöver pick-line eller en port som opereras in. Helst vill jag undvika båda dessa men får väl stå ut om det är ett måste. För två år sedan var det nödvändigt  eftersom gifterna var så starka att de kunde skada blodkärlen om det blev läckage.

Den här gången sker behandlingen varje vecka och jag inbillar mig att gifterna inte är fullt så starka. Det lär jag väl få svar på så småningom.

Hoppas också att jag slipper tappa mer vätska i lungsäcken nu när behandlingen kommer igång så snart. Tanken är att cellgifterna ska torka ut vätskan och strypa de elaka cellerna som retar lungbladen.

Jag är inte fullt så andfådd ännu även om min lungkapacitet fortfarande är rätt svag. Min Pef mätare visar ett utandningsvärde på 250 och bör vara på 350 för min ålder. Men det fixar sig säkert så småningom.

Jag behöver ju inte springa eller gå för fort i uppförsbackar. Jag behöver inte heller bära omkring tunga saker eftersom jag har en stark man vid min sida.

Nu får denne fantastiske man vara mina ben och armar framöver. Något han har god träning i sedan förra gången. Men det blir lite trög start eftersom rollerna ombyttes när jag upplevde mig som frisk.  

I första hand får jag nu fyra behandlingar och därefter ska jag träffas min doktor för kontroll. Sen blir det ytterligare 8 behandlingar innan ny datortomografi ska göras.

Det känns så skönt att komma igång och det känns väldigt bra att de har kapacitet att ta emot mig på ön. Jag vet att det är ett antal andra kvinnor från fastlandet som får behandling nu så jag var lite orolig att de inte hade plats för mig.

Nu har vi ombokat ett planerat besök hos oss på torsdag. Gamla ungdomsvänner från vår skidklubb är på ön och vill besöka oss. Nu kommer de i morgon i stället och det ska bli jättetrevligt.

Det verkar som vinden mojnar nu så då återvänder jag till min sköna hammock. Maken är och handlar entrecote på Gothemsgården till morgondagens middag och så lite eko-vin. Om jag ska dricka vin så ska det vara så lite gifter som möjligt.

Visste ni att just druvor besprutas med ohyggligt starka gifter? Så är det och de gifterna lagras i våra kroppar, låter lite läskigt va!!! Så om vi blir många som efterfrågar eko-vin så kommer det att finnas ett större utbud. Då förstår producenterna att det kan bli lönsamt och då blir det kanske billigare också.

Ha det bra därute i sommarvärmen! Jag fortsätter min mentala förberedelse inför de närmaste månaderna.

Sommarsoliga kramar från

Rose Marie

 

 

 

 

Äldre inlägg

Nyare inlägg