Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Tredjedagen känns bra!

Söndag förmiddag, tredje dagen efter cellgifterna. Jag känner att de snurrar runt i systemet och försöker ta sig in i alla celler, både friska och sjuka. Biverkningarna är överkomliga men jag vill inte förminska besvären helt.

Däremot är jag glad om jag får vara på den här nivån vilket innebär att jag har en del energi emellanåt. Jag kan dessutom äta det mesta utan att jag får den otäcka metallsmaken.

Jag börjar anpassa mig till ett liv som är mer begränsat än tidigare och det funkar också. Vi människor tål och orkar mer än vi tror när vi ställs inför livsavgörande frågor.

Igår var en verkligt trevlig dag då syster med familj kom över. Vår dotter tog sig också tid att komma så vi kunde tillbringa ett antal timmar tillsammans.

Syrran och svågern greppade fönsterputsning i vårt vardagsrum med panoramafönstren. Nu åker persiennerna upp och det känns som vi sitter mitt i naturen. Så härlig känsla!

Sen fixade systerdottern middagen som hon förberett hemma. Superfräsch potatissallad, tzatsiki, sallad och grillade kalkonspett. Kvällen var ljum och skön och temperaturen höll sig runt 22 grader vid 22-tiden då de åkte hem.

Tack för all hjälp och tack för att ni finns för oss!

Den här dagen är också så ljum och skön och inspirerar till lite lätt trädgårdsskötsel. Min man har inspirerats av hur fint det blir med fönsterputs så övervåningens panorama blir nog fina till kvällen.

Det är en behaglig känsla att ha rent och snyggt omkring sig och just fönster betyder mycket. Övrig städning har min man bra träning på nuförtiden. Förr var det jag som vårdade frisk man i hemmet och nu vårdar han sjuk fru i hemmet.

Ombytta roller som inte känns helt bekväma för mig som lidit av prestationsångest och kan själv-syndromet hela livet. Men jag tränar mig och ska jag vara helt ärlig så uppskattar jag all den omsorg och hjälp jag får och försöker visa att jag verkligen är glad för hjälpen.

Nu ska jag vila i den sköna känslan efter gårdagen och njuta av att jag kan fixa i trädgården.

Hoppas ni alla har det skönt varhelst ni befinner er! 

Glada sommarhälsningar

Rose Marie

 

 

 

Lite biverkningar att tampas med!

Nu har ett dygn passerat sen behandlingen och jag mådde förvånansvärt bra när jag kom hem.

Men jag var väldigt speedad av cortisonet så det blev väldigt lite nattsömn. Den reaktionen kände jag igen för två år sedan och det pågick i flera dagar eftersom jag fyllde på med tabletter två dagar efter behandlingen.

Nu har jag inget cortison att fylla på med så det blir nog bättre framöver.

På förmiddagen fick jag en hettande känsla i kroppen och blev röd i ansiktet och på bröstet. Blodtrycket var relativt lågt men pulsen mycket hög. Huvudvärk plågade mig men avhjälptes med Alvedon. Slemhinnorna i kroppen är också påverkade men jag har ju lite vana att hantera det.

Nu pågår striden i min kropp och det är klart det blir reaktioner. Det är starka doningar som ska bekämpa de elaka cellerna.

Men jag är inte illamående och det tackar jag särskilt för. I stället har jag varit vrålhungrig och stoppat i mig det mesta som jag normalt inte får i mig.

Under dagen har det blivit lite bättre med hungerkänslorna men jag småäter och får i mig yougert, bär, hårt bröd med riktigt smör och lite nyttiga saker som frukt i alla dess former som mellanmål.

Jag har haft koll på blodtrycket och pulsen och för statistik. Tyvärr går inte pulsen ner men kroppen jobbar väl på högtryck så det är nog naturligt. Så länge jag inte har tryck över bröstet så hanterar jag problemet själv. Men min omgivning är mer bekymrad.

Sent på eftermiddagen ringer min sköterska för att höra hur jag mår. Jag berättar och hon bekräftar att det är helt normala reaktioner. Hon var snarare lite förvånad över att jag trots allt klarade av biverkningarna så bra.

Jag frågade om det blir värre reaktioner de kommande dagarna men det trodde hon inte. Så skönt om hon har rätt så jag kan få lite återhämtning mellan behandlingarna.

Jag var väldigt tacksam för att hon hörde av sig och tog sig tid sen fredagseftermiddag att ringa. Men hon sa att det var deras rutiner att följa upp behandlingen på detta sätt. Hon säger också att det är bara att ringa om jag behöver råd och stöd.

Det känns tryggt att veta men jag hoppas jag slipper det och att den värsta plågan är över nu.

Nu ska jag försöka få lite nattsömn för jag tror kroppen behöver det nu. Även om jag vilat mycket så har jag inte sovit och vilat hjärnan.

Ja så har jag fått erfara att de olika behandlingarna fungerar olika i min kropp. Jag är en erfarenhet rikare men faktiskt något som jag kunde vara utan.

Men nu är det så här eländigt och det gäller bara att ta sig igenom det på bästa sätt.

Gonatt till er alla och hoppas ni får en bra helg!   

Rose Marie 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Så är behandlingen igång!

 

Visby sjukhus ligger vackert precis vid havet och arkitekturen är tilltalande. Miljön, småskaligheten och känslan ger en så lugn och skön harmoni.

Jag bli väl mottagen av Ann Britt min onkologsköterska  som med lugn stämma förklarar vad som ska ske.

Först får jag en del olika förebyggande dropp, som cortison, allergimedel mm och det tar sådär en halvtimme.

Därefter sätts cellgiftet, cytostatikan eller kemoterapin igång, många namn för samma sak.

Normalt ska hela proceduren ta 2 timmar inklusive förbehandlingen.

Jag blir övervakad hela tiden eftersom just denna behandling "Paclitaxel Hospira" kan ge kraftiga reaktioner.

Efter mindre än fem minuter kommer reaktionen. Jag känner direkt att något händer. Jag blir varm,  blossande röd i ansiktet och får tryck över bröstet och värk i ryggtrakten.

Sköterskan avbryter behandlingen direkt och kallar på förstärkning. 2 läkare och ett antal sköterskor stormar in. Blodtrycket mäts och de bevakar mig en bra stund samtidigt som de förklarar att just denna reaktion är mer regel än undantag.

Det var skönt at höra att jag inte är unik. Men eftersom det är vanligt så finns en rad säkerhetsrutiner som bl a ständig övervakning.

Sen återfår jag min normala rytm och ansiktsfärgen blir normal.

Vi gör ett uppehåll på en timme och när blodtryck o puls är normalt startas behandlingen igen. Nu sker det i ett lugnare tempo med 25 procents inmatning i en kvart. Därefter 50 procent och 75 procent i vardera en kvart för att slutligen övergå till 100 procent. 

Det gick bra!  Nästa behandling sker på torsdag den 1 augusti. Då kommer behandlingen ta lite längre tid eftersom det inte går att starta upp med 100 procent direkt.

Nu sex timmar sen behandlingen mår jag bra. Trött förstås men det kommer vara ett normalläge och avhjälps med lite extra vila.

Jag har lagat middag som maken förberett med potatisskalning och rivning av densamma. Jag längtar efter kaloristinn husmanskost som raggmunk, rökt sidfläsk och kall mjölk.

Samma beteende som förra gången. Sugen på mat som jag vanligtvis inte äter så ofta.

Nu blir det spännande att se hur min kropp reagerar i morgon för idag mår jag väldigt bra efter de starka gifterna.

Men en sak som tilltalar mig är att mina cellgifter är utvunna ur idegranens bark och barr. Idegranen är oerhört giftig men den är förstås bearbetad med lite annan jox som alkohol, cremifor etc för att bli löslig för injektionsform. Ett filter sätts också in i kanylen så inga partiklar kommer in i blodet.

Men det känns bra att naturen ska hjälpa mig, inte bara den underbara upplevelsen att bo i naturen utan också att få in den i min kropp. Fantastiskt! Men många läkemedel sen urminnes tider har utvunnits och gör så än i dag av våra viktiga naturtillgång.

Så alla naturälskare, vi ska vara rädda om naturen och inte förstöra den viktiga tillgången som hjälper oss människor att leva med fast mark och rent vatten. Så fick jag in den lilla fliken om vår unika natur i Ojnareskogen.

Jag återkommer i morgon med ny statusrapport om idegranens påverkan.

Kramar

Rose Marie

 

Äldre inlägg

Nyare inlägg