Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juli 2013

Tillbaka till bloggens startsida

En tand fattas mig!

Vilken dag, jag är helt slut efter allt fokus på min förbaskade tandinfektion.

Det är helt klart så att man måste va frisk för att klara av sin sjukdom och alla kontakter som krävs.

Dagen började med ett samtal från folktandvården på Gotland. Jag gjorde ju ett försök att boka tid men telefonen strulade men de hade registrerat mitt telefonnummer.

Jag avböjde vänligt att jag redan har en tid bokad under dagen.

Men vid närmare eftertanke och resonemang med min gubbe så ringde jag upp och undrade om de hade en snar tid. Det hade dom så jag avbokade besöket i Klintehamn.

Jag tyckte det var smart att få svar så snabbt som möjligt och dessutom sparade vi 6 mils extra bilkörning.

Blir vänligt bemött och röntgad av en snygging som praktiserade som tandläkare. Han var märkbart berörd av min historia och mitt behov av snabb hjälp för att fortsätta min cellgiftsbehandling. Men vi väntade på den riktiga jour-doktorn som ska ge besked om resultatet.

Så småningom kommer en äldre man (tror jag) med gråvitt bockskägg och en mustasch som var vaxad. Han såg rätt komisk ut faktiskt. Däremot upplevde jag honom som rätt humorlös.

Jag hade ju haft så trevligt samtal med snyggingen och nu skulle jag göra en sammanfattning av mitt behov.

Nånstans gick det fel då jag önskade antibiotika för att häva infektionen eller inflammationen. Vilket visste jag inte då förstås. Men han visade mig röntgenplåten och sa att den tanden är kass. Den måste bort!

Vadå bort säger jag? Tanden sitter ihop med tre andra tänder som en brygga, guldöverdragen. Så gjorde man för sådär 30 år sedan. Jag såg framför mig att hela min behandling nu förskjuts långt fram i tiden.

Det snurrade runt i mitt huvud och kände att det här funkar inte. Jag vill inte att han ska börja montera bort en tand på en brygga utan att min tandläkare Peter får ha synpunkter. Men Peter har semester, annars hade jag flugit hem till honom.

Snyggingen la huvudet på sned och log lite generat. Den äldre mannen var sammanbiten och beslutsam om att ingen antibiotika skrivs ut pga resistensrisken. Det är våra rutiner på ön!

Då försöker jag argumentera om att alla fall inte är lika. Om Rose Marie, en 71 årig frisk dam kommer med en tandinfektion så bör hon kunna läka ut den själv. Men om samma person kommer med multisjukdom som behöver behandlas så kanske en annan bedömning är lämplig?

Jag tackar för mig och lämnar kliniken efter att jag betalt. Jag förväntade mig en kraftig slant men blev glatt överraskad av att bara behöva betala 500 kr.

Nu var goda råd dyra. Efter att jag sansat mig åkte vi till vår dotter och där ringer jag min onkologsköterska. Vi är överens om att det inte kan bli några cellgifter i morgon. Jag ska ringa min läkare dr Anna som får avgöra hur vi går vidare.

Jag ringer dr Anna och hon var förvånad över beskedet om att inte sätta in antibiotika. Hon menade att infektionen måste vara utläkt innan fortsatta cellgifter. Helt plötsligt har jag hamnat i moment 22.

Men jag föreslog en ny bedömning av en annan tandläkare. Hon ville att tandläkaren konfererar med henne.

Då ringer jag till kliniken i Klintehamn och får komma omgående. Hon skulle informera tandläkaren om hela min situation.

Så kommer vi till Dental Human i Klintehamn och får träffa tandläkare Olga som kommer från Ryssland. Hon lyssnar noga på mig och sen blir det ny röntgen.

Hennes bedömning är densamma som folktandvårdens men skillnaden är hur hon kommunicerar med mig. Hon förklarar att det blir svårt få rätsida på tanden utan att den tas bort. Men hon kan lossa på bryggan, skära av den del av guldet som täcker den onda tanden och plocka bort den. Sen kan hon göra en provisorisk uppbyggnad om det inte lyckas.

Hon var lugn och saklig och hade väldigt mjuka händer. OK vi kör säger jag som ser framför mig att jag kan vara bra till nästa torsdag. Dr Anna var ju angelägen om att inte förskjuta mina cellgifter så långt fram.

Sen fick jag antibiotika som ska läka ut inflammationen. Enda kruxet med Flagyl är att de kan påverka de vita blodkropparna.

Men om jag börjar omedelbart och kör dosen i fem dagar i stället för sju så kanske jag hinner återhämta mig.

Det sista här har jag googlat fram på Fass för läkare. Jag ska checka av det med dr Anna i morgon förstås.

Priset för allt detta blev 870 kr. Jag måste nog vara fartblind men jag tycker det var helt överkomligt. Jag såg framför mig en nota på 3-4000 kr.

Nu känns det faktiskt helt ok. Jag har ingen värk fast timmen är sen så det bådar gott. När jag kollade mitt blodtryck o puls när jag kom hem så hade pulsen gått ner rejält. Det måste finnas ett samband med tanden.

Men jag åker i alla fall till Visby i morgon och tar ett Ekg eftersom vilopulsen ändå ligger på 90. Det är ju rätt onödigt att åka in akut om jag får en känsla av att hjärtat har tagit stryk. Jag säger känsla för jag tror nämligen att det finns ett samband mellan psyket och kroppen.

Så trots den jobbiga dagen så känner jag mig rätt nöjd nu. En veckas vila från cellgifterna kan vara skönt så jag får börja om med lite nya förutsättningar.

Snart är det dags att knoppa in. Gonatt alla följare

Kram Rose Marie

Ingen spridning i skelettet!

Efter en seg förmiddag drog jag motvilligt in till Visby för provtagning. Det gick fort utan väntetid med bara en person före mig.

Sen åkte vi för att lämna lite grejer till vår dotter och där kunde jag vila en stund.

Då ringer min fina doktor Anna från Sös och vill ge svar på skelettröntgen och höra hur behandlingen går. Jag har inga metastaser i skelettet!!! Skönt, för det räcker med lungsäcken och de små mikroskopiska elaka cellerna i levern.

Jag berättar om alla mina biverkningar och min besvikelse över hur tufft det är. Så ska det inte vara menar Anna utan hon vill att vi går vidare med om jag har en infektion som spökar. Jag har inte nämnt min ömma tand för det blir lite väl tjatigt att berätta alla detaljer.

Men eftersom jag vet att tänderna och slemhinnorna tar stryk av cellgifterna så sköter jag min munhygien extra bra. Jag använder små borstar för att komma emellan. Troligtvis har jag nog stuckit ett litet hål i det sköra tandköttet som har blivit infekterat. Dessutom går inte pulsen ner i normalläge vid vila och det är inte bra. Båda dessa  faktorer behöver utredas.

Jag får uppdraget av Anna att ringa min sköterska och se till att en tandläkare blir inkopplad och att en läkare kollar mitt hjärta.

Anna ringer mig i morgon för att få veta hur det gått.

Jag lyckas få tag på min sköterska på onkologen och berättar för henne om mina problem. Hon har precis fått svaret på blodproverna och mina vita och röda blodkroppar är helt normala. Skumt tycker jag som trodde att de var i bottenläge.

Men hon föreslår att jag försöker få en tandläkarbedömning snarast. Dessutom ska jag gå och ta ett Ekg som jag tar med till behandlingen. Får jag besvär av hjärtat skall jag givetvis åka in akut.

Då sätter jag igång med att försöka hitta en akuttandläkare vilket visar sig inte vara alltför lätt. Jag kom visserligen fram på ett nummer där jag kunde boka tid och de bekräftar så småningom. Jag förstod nog inte systemet riktigt och dessutom blev jag upptagen av annat samtal.

När vi kommer hem ringer jag sjukvårdsupplysningen och får veta att folktandvården öppnar i morgon 07.30 för telefonbokning.

Samtidigt fick jag ett nummer till den enda privatkliniken som tar emot akut. Jag ringer det numret och får kontakt med en sköterska kl 19.30. De ger mig en tid i morgon för röntgen och undersökning och jag förvissar mig om att de kan skriva ut antibiotika om det är en inflammation. De upplyser mig om att de har samma taxa som folktandvården.

Visserligen får jag resa några mil extra men det är det värt att jag redan nu vet att allt ordnar sig.

Visar det sig att jag behöver antibiotika så skjuts behandlingen upp. Nåt galet är det och det vore skönt att få svar på vad.

Det känns faktiskt lite bättre nu när både min läkare och sköterska inte förväntade sig så starka biverkningar. Trots allt kanske denna veckobehandling blir uthärdlig och att de besvär jag nu haft beror på andra orsaker.

Allvarligt talat har jag ingenting emot att få en liten paus inför nästa behandling.

Morgondagen blir spännande både för mig och våra hundar. De gillar utflykter och att bli rastade på mer bebodda områden. Det finns så mycket smaskigt att sniffa på. Hos oss är de tämligen ensamma med sina dofter.

Ha en trevlig kväll och må så gott!

Kram

Rose Marie

 

 

 

Ingen bra dag!

Måndag och fjärde dagen efter cellgifterna! Trodde att det värsta var över, men nej då. Den här dagen har varit för jäklig.

Svettningar och infektionskänsla i hela kroppen. ALLA slemhinnor brinner och det är svårt att äta. Värkande leder, huvudvärk och en puls som inte vill lugna sig. En svag förnimmelse av illamående kan jag också känna. Men det är nog mer s k betingelser. Min hjärna minns de ruskiga biverkningarna för två år se.

Nu är det bara tre dagar kvar till nästa behandling och det bävar jag för.

I morgon ska jag ta blodprover inför behandlingen. Som det känns nu så är nog både vita och röda blodkroppar utslagna.

Hur f....n ska jag orka i 12 veckor om det fortsätter så här????

Min kära dotter peppade mig ändå och påminde om de dagar som varit rätt bra. Hon har rätt, det har ju varit rätt ok de flesta dagar hittills, förutom tröttheten. Tröttheten går att bemästra men det andra som tillstött är riktigt,riktigt jobbigt.

Men när man är mitt i eländet är det svårt att se ljuspunkterna. Helst skulle jag vilja låsa in mig nånstans och dra nåt gammalt över mig. I det här läget är inte jag något trevligt sällskap.

Jag känner mig arg och ledsen och funderar på hur det kommer vara framöver.

Ingen trevlig läsning för alla er kära följare men det känns ändå bra att förmedla detta. Jag har så svårt att prata och upprepa hur jag mår för alla mina närstående. 

Jag ser dessutom för trist ut i mitt hår. Håret vill inte forma sig längre som jag vill så snart rakar jag väl av allt.

Ismössan som skulle förhindra att håret påverkas har jag inte velat använda. Bra är väl det att jag bestämt mig eftersom de inte har någon på Visby lasarett. Enligt min sköterska så är det för dyrt att köpa in. Jag kan tycka att det är synd för de som vill behålla sitt hår.

Nu är det soffläge, citronvatten och Alvedon som gäller. I morgon är en annan dag och den måste vara bättre!

Kram till alla trogna läsare!

Rose Marie

 

 

Äldre inlägg