Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juni 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Ännu en helg med otålig väntan!

Nu har det stora vemodet rullat in!

Son och barnbarn har åkt hem efter tio härliga dagar. Trots min trötthet och oro så har jag kunnat vara i hygglig form för dem.

Men hela dagen har varit vemodig i första hand för att de åker hem men sen för att telefonen varit tyst hela dagen. Nu har jag hela helgen framför mig med ständiga funderingar över vilket besked jag får av läkaren.

Ska det behöva ta 14 dagar att analyser lite vätska från lungorna???

Funderar vården någonsin på hur det är med väntan på besked som känns som psykisk tortyr???

Min man tröstar mig med att det varit midsommarhelg och labben jobbar nog inte då. Sen sa faktiskt läkaren att om han inte fått besked denna vecka så ringer en kollega. Det uppfattade inte jag. Tur att han var med vid besöket. Mycket faller bort när man är i en stressad situation.

Nu är det bara att försöka kapsla in tankarna och leva i nuet även om det är svårt.

Jag har ju massor att göra för att återställa alla hus som använts för sovplatser och musikstudio. För att inte tala om hela trädgården som inte fått någon tillsyn de senaste 14 dagarna.

Men jag har det bra förspänt med en syster som erbjudit hjälp på söndag. Det tar jag tacksamt emot eftersom jag inte är lika snabb som tidigare.

På måndag kommer några vänner och Gerd brukar hjälpa till i trädgården och det känns också skönt.

Nu är lördagen här och solen strålar och vi är ensamma hela dagen. Lite tvätt och en del inköp står som prio ett.

Det är strålande sol så vi kan nog njuta av vår middag i kvällssolen.

Ha det gott alla läsare där ute i cybern!

Kram

Rose Marie

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Trist väntan med ändå i full aktivitet!

Torsdag kväll och inte ett ljud från sjukhuset!

Visserligen går tiden fort när huset är fullt med son, dotter, barnbarn och kompis. Men nu när jag slappar efter middagen kommer tankarna.

Det är lite obekvämt att vara fastnaglad vid telefonerna. Oftast glömmer jag mobilen när jag går ut en stund men så kommer jag på det och söker fram den.

Idag har jag varit lite engagerad i Ojnarediskussionerna på FB. Det är väl ett friskhetstecken när jag kan uppslukas i debatten.

Jag blir så otroligt arg på alla artiklar och ledarsidor som endast går ut på att misskreditera alla miljövänner. När lokalpressen går i spetsen och försvarar företaget Nordkalks brytning i det miljökänsliga området i Bunge då blir jag betänksam.

Det tycks som alla S och M-politiker samt gotlandsmedia ser kalkbrytningen på ön som den största konkurrensfaktorn för ön.

Jag försöker med alla mina sinnen att förstå hur de tänker. Jag försöker förstå varför ön står och faller med ett hundratal kalkjobb. Men jag förstår inte! Men det är väl så de också tänker om oss som är engagerade.

Jag tror de tänker och undrar hur vi kan försvara vatten, skog och naturvärden framför kalkjobben. 

Jag som jobbat med jobb i nästan hela mitt liv förstår vad det betyder att förlora jobbet!  Skillnaden är kanske att jag tror att jobb kan skapas på nya sätt, med nya tekniker och nytt tänkande. Vi lever på 2000-talet och många tänker som på 70-talet. Det håller inte i modern tid.

För mig är den tiden förbi och det borde IF-Metall också inse. Det kan skapas nya IF-metall jobb inom sektorer som skonar miljön och ger nästa generationer möjlighet till friskt vatten och fast mark. Men för att åstadkomma det krävs lateralt tänkande.

Ja, ja, det är nog tråkigt för många av er att läsa om detta men miljöfrågorna ingår numera i min vardag.

Jag skall medge att jag som de flesta varit måttligt miljömedveten. Men i takt med att jag trängt djupare in i frågorna omkring miljö och klimatfrågor så är jag inte längre oberörd. Det är min förbannade plikt att bidra med det lilla jag kan för mina barn och barnbarns skull.

Men nu ska jag titta på fotboll sista kvällen med gänget! Jag håller på Italien för jag tror de spelar från ett underläge. Jag håller alltid på de svagaste för de behöver mycket support!

Ha en trevlig sommarkväll och varma kramar till er alla! 

Rose Marie

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snart borde jag väl få besked!

Varför ska det va så svårt att vänta?

Jag väntar så febrilt på att få svar på varför jag haft vätska i min hö lunga! Varje gång telefonen ringer så hoppar hjärtat till.

Men jag har ändå haft lite framförhållning och kontaktat min onkologsköterska. Jag vill vara rustad för alla eventualiteter.

Kerstin som min fina sköterska heter blev lite förskräckt över vad som eventuellt kan vara orsaken. Men vi var överens om att jag ringer så snart jag får besked. Att få en tid hos min läkare - omgående - var inga problem.

Så nu är det onsdag och jag börjar bli lite otålig.

Mina barnbarn är fortfarande här och en kompis till minstingen har dykt upp. De två är fullt sysselsatta med att skapa musik. Den äldste har också musikintresse och ska debutera på sitt första riktiga DJ-jobb om några veckor. Han tränar också så musiken vibrerar verkligen här.

Det känns mysigt att sitta i solstolen och omges av moderna toner, rytmer. Tids nog blir det stilla här och pensionärstillvaron bjuder lugn och ro.

Nu har äldsta barnbarnet en paus från musiken och spelar golf med sin far och farfar. Ska bli spännande att höra hur det gått för dem.  Jag ser direkt vem som lyckats bra! ;-)

Nu ska jag duka undan frukosten för de två yngsta. Frukost vid lunchtid är sommarlovets bonus.

Ha det så bra och snart hoppas jag återkomma med besked även till er.

Sommarkramar

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg