Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från april 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Manifestation för miljön och en möjlig framtid för nästa generation!

Stockholm är en fantastisk stad och det blir allt tydligare ju mer tiden går! Det är stökigt i trafiken, betydligt värre än för fem-sex år sedan men man vänjer sig. Så länge man inte behöver stressa till jobbet vid rusningstrafik så är det ok. Men jag undrar hur det känns för alla dem som måste trängas i överfulla T-banor och bussar.

Det är i såna här lägen jag funderar på varför inte beslutsfattarna snabbar på kommunikationerna inom hela Mälardalen. Jag minns för ett 10-tal år sedan att den frågan var het. Det var långt innan den stora inflyttningen med, typ en busslast per dag var verklighet. Men det är långt ifrån målet och snart blir det en riktig kollaps i storstaden. Tänk om många kunde pendla till stan på en  dryg timma och ändå ha en bra boendemiljö kvar, ungefär som Uppsalaborna som är många som dagligen reser till stan för jobbet. Men det är tyvärr ingen nåbar verklighet idag!

Sen har den senaste veckan mest handlat om Omar Mustafa och Socialdemokratin. Tongångarna har varit höga och delvis ovederhäftiga. Jag är ändå glad för att han inte får ingå i den högsta ledningen för partiet. Även om partiet nu får utstå mycket spott o spe så vinner de i långa loppet. Det går inte att kompromissa med så olika värdegrunder.

Alla har vi väl också bevittnat det ohyggliga dådet i Boston som nu fått sin upplösning. Jag är glad för att den ena misstänkta personen är vid livet. Det kan ge svar på frågan om varför detta kunde hända? Jag tror jag tidigare har nämnt att det handlar om utanförskap och dessvärre finns det nog en sådan ingrediens i detta. En amerikan som intervjuades i TV sa att "vi måste skapa förutsättningar att våra invandrare känner sig välkomna"! Det tolkar jag som att det finns ett utanförskap i USA som många vanliga medborgare är medvetna om och vill förändra.

Sen har jag idag deltagit i den största miljödemonstrationen i Sverige. De allra flesta miljöorganisationer samlades i en manifestation för att visa sitt missnöje med Sveriges miljöstrategi. I grunden finns en  minerallag som är väldigt gammal och som går ut på att vi skall säkra våra mineraltillgångar i landet. Alliansregeringen har nu tagit fram en strategi som går ut på att vi skall vara Europas främsta mineralbrytningsland. Riksdagen har inte fått uttala sig om strategin utan den har tagits fram enbart i regeringen.

Inom denna strategi ryms även uranbrytning, bland det farligaste ämne som kan brytas och med enorma konsekvenser för mark, luft och vatten. Några partier har tagit avstånd från detta men frågan är vilket inflytande de har?

Just nu pågår provborrningstillstånd i hela Sveriges känsligast områden. Som exempel så kommer det borras på Kebnekaise, Västgötaberget, på Öland, Storsjön i Gävle, Västerviks skärgård, Jokkmokk, Tärnaby och i Vättern som är en stor vattenreservoar och sådär 100 områden i vårt land . Alla dessa områden berör stora miljövärden med friskt vatten och en oerhörd risk för förgiftade vattendrag och utarmad miljö.

Om den normala medelsvensson som älskar natur, fiske, hajk, skidåkning och vandring i fjällen förstod vad som riskeras så skulle hela landet storma.

Men de allra flesta fattar inte vad som händer runtomkring oss. Det är först när älvarna är förorenade, när företagen konkursat och drar, som vanliga människor blir varse vad som hänt. Avståndet är stort i Sverige och inblicken i andra delar än den egna är tyvärr inte så stor. I storstaden finns andra problem som upptar vardagen. Men om utsatta områden i Sverige drabbas så drabbas även storstaden i förlängningen. Det är ju inte så att storstan är självförsörjande med mat och förnödenheter utan behöver hela landet. Vi är ett kollektiv som behöver varandra.

Det är därför som det är så viktigt att agera innan det ofattbara hänt. Innan vi sitter med förorenat grundvatten och innan hela vår miljö är förstörd och är oreparabel. Men då är det för sent och våra politiker får stå för alla kostnader. Som nu i Svartnäsgruvan i Storuman där kommunen får en fet saneringskostnad när företaget gått i konkurs. Vem får betala den notan? Inte företaget som konkursat, utan kommunen, skattebetalarna som förlorat både jobb och natur. Är det någon som tror att Annie Lööf tar ansvar? Vad säger oppositionspartierna, vidhåller de tillväxt till varje pris?

Hur många är medvetna om detta och alla 100-tals brytningstillstånd som internationella företag har fått? Dessutom får de i princip bryta utan kostnad. Förstår ni  nu varför Sverige är världens Mecka för gruvbrytning? Vi är det enda land i världen där det knappast kostar något att få provborrningstillstånd.

Norge har åtminstone vett att ta betalt för brytningen av olja. Den finansierar mycket av landets välfärd och gör dom till ett av världens rikaste nationer. Tror ni att Norge betalar all infrastruktur som behövs för brytning, nej de delfinansierar med oljebolagen. Skoja inte med norrmännen för de är smartare än vad svenskarna är.

Det är likadant på Gotland. Frågan om Ojnareskogen är inte avgjord ännu men om de får bryta och om det misslyckas. Då är det väldigt lätt att knoppa av delar av företaget på Gotland och lämna resterna till regionen. En region som redan idag är hårt pressad av ekonomiska problem. Vem ska betala reningen av vattnet som måste tas från havet? Vem ska betala alla sinade och förorenade brunnar?  Allt detta för ett 100-tal jobb! Sanslöst, kortsiktigt och ansvarslös! Hur tänker våra politiker på Ön?

Ibland undrar jag om alla beslutsfattare fått hjärnsläpp! Om alla är så förblindade av kortsiktiga lösningar för tillväxten att de inte ser skogen för alla trän. Är det någon av alla dessa människor som är beredda att ta långsiktigt ansvar? Nej tyvärr, så kommer de att hitta förklaringar och undanflykter för deras agerande. Som S som säger att grundvattnet är det viktigaste. Javisst, men när de nu kan konstatera att t o m det nuvarande brottet i Klinthagen har föroreningar i våtmarkerna. Något som SGU också påtalat. I det läget skulle jag som ansvarsfull lokalpolitiker dra öronen åt mig. Kanske göra en pudel och stå upp för opinionen, inte bara för IF Metall och kalkarbetarna som är ett 100-tal. Alla andra näringar då? Är de verkligen beredda att offra dessa? Ja, uppenbarligen. Men jag kan försäkra er att domen från eftervärlden blir hård.

Nej nu måste jag nog ta en paus och landa för alla känslor som kommer på en och samma gång.

Jag är så trött på alla kortsiktiga, karriärister som inte vågar blicka in i framtiden och ta ansvar för en hållbar utveckling på riktigt. Jag är så trött på all retorik om tillväxt och allt snack som egentligen inte har någon grund. Hur ska vi med trovärdighet kunna prata om ett jämlikt samhälle, där alla är tillsammans, om vi inte förstår oss på framtiden och vad dagens beslut får för konsekvenser. För mig blir det snömos utan djup och insikt!

Sorry, kära vänner, det behövs mer för att övertyga mig om den verkliga viljan till utveckling och förändring för kommande generationer.

Ha en bra kväll!

Rose Marie

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Reflektion omkring det politiska läget!

De senaste veckorna har verkligen varit fyllda av intressant information som kräver mycket reflektion och eftertanke.

Den Socialdemokratiska partikongressen var spännande att följa och jag väntade otåligt på Miljöavsnittet. Tyvärr låg det sist på dagordningen, efter den stora partifesten, sista dagen. Jag är inte nöjd med de svepande skrivningarna och jag är inte nöjd när det gäller kärnkraftens avveckling. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Människor börjar bli alltmer medvetna om vad miljö och klimatfrågor betyder för en framtid och för nästa generation. Det duger inte att konstatera detta faktum. Det fordras en klar strategi om hur vi skall åstadkomma en reell förändring. Det kanske handlar om uppoffringar som vi alla måste vara en del av. Om detta sägs inte ett ord.

När det gäller övriga skrivningar så känner jag mig mer bekväm. Jag är nöjd med att det uttalades så tydligt att vinster i välfärden ska begränsas när det gäller storföretagen. Det betyder inte att all privat verksamhet skall förbjudas och det betyder inte att valfriheten kommer att inskränkas. Det är det här som nu debatteras med olika tolkningar och vanföreställningar.

Jag är inte nöjd med att erfarna politiker som bl a Ylva Johansson petas från partistyrelsen. De har ersatts av blåbär, varav den ena är ute i riktigt blåsväder om sin beröring med det islamiska brödraskapet..  Där har partiet en lång väg att vandra för att återta förtroendet. Varför blir det så här, när partiet befinner sig i ett känsligt läge? Det finns inte plats för några diskussioner som ifrågasätter trovärdigheten i partiets värderingar.

För mig är det självklart att man inte kan förena ett ordförandeskap i Islamiska förbundet med dess värderingar och att ingå i det socialdemokratiska partiets högsta ledning. Budskapen kolliderar! För mig handlar det inte om islamofobi. Det handlar om ett islamiskt förbund som har varit tydliga i sina värderingar och som samverkar med det muslimska brödraskapet. Det finns massor av muslimer i vårt land som inte har islamiska förbundet som sin idé eller förebild. Många känner sig inte bekväma med att ha en sådan företrädare för muslimer generellt!

Nu har Omar Mustafa avsagt sig alla uppdrag inom partiet. Detta då Stockholms arbetarkommun uppmanat honom att lämna. Samma distrikt har nominerat honom i stället för Ylva Johansson som är en erfaren kunnig politiker. Hur tänkte dom då?

Så finns det mycket att säga om regeringens budget också som bekymrar mig otroligt. Mitt i en massarbetslöshet så finns inga kraftfulla åtgärder att ta till! Hur tänker dom nu?

Sen den förskräckliga händelsen i Boston som gastkramat de flesta. Hur kan illdåden fortgå i världen? Jag har en liten teori, högst personlig, som går ut på att fattigdom och utanförskap föder våld. Jag tror att våldet och brottsligheten kommer eskalera i takt med att allt fler känner vanmakt. Så, min slutsats är, att jämlika samhällen är bra för alla. Tänk om alla politiker kunde tänka i de banorna. Det finns numera forskning som stödjer denna slutsats och alla borde läsa "Jämlikhetsanden".

Det finns mycket mer att reflektera omkring men jag stannar här.

I morgon drar jag till stan igen och har fullt program som vanligt. Städning, tandläkare, läkarbesök, födelsedagsfirande för yngsta barnbarnet, brorsbarn och gudbarn. Damträff på Diplomat och på lördag demonstration mot gruvdriften och mineralstrategin. Vi medborgare har inte så många sätt att göra oss hörda på än via opinion. Att rösta vart fjärde år räcker inte riktigt. Nu hoppas jag på ett jättestort deltagande.

Hoppas nu att alla får möta våren och att den stannar kvar. Jag är så trött på vårvinter och längtar till att få börja vårbruka på riktigt!

Kramar till er alla!

Rose Marie

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lägesuppdatering!

Nu har jag återvänt till Gotland efter att stått öga mot öga med inbrottsdemonen.

Det gick faktiskt rätt bra återvända till vår lägenhet och nu har jag bestämt mig för att inte låta demonen ta överhanden. Inbrottet var ju inget personligt angrepp även om det drabbat mig personligen.

Jag förstår att det är oerhört traumatiskt, kanske särskilt i min ålder. Vi har blivit kontaktade av brottsofferjouren i Stockholm och även från Gotland. Det känns fint att veta att det finns någon form av skyddsnät. Människor som vill stödja genom samtal.

Vi avböjde vänligt men uttryckte vår tacksamhet för deras engagemang.

Det är mycket efterspel av den här händelsen. För några dar sen ringde en polis från Söderort och meddelade att de hittat en säck i Bagarmossen där det fanns ett gammalt kort från destination Gotland med Rolands namn. Roland berättade om inbrottet så nu får vi avvakta om några fler prylar gömmer sig där. I såna här sammanhang är det bra att ha ett ovanligt namn.

Dessutom har vi fått skriva till guldsmeden och göra anspråk på ringen och örhängena som en person försökt sälja. Om vi inte gör det så kan mannen som försökte sälja dem göra anspråk. Märklig lagstiftning men så är det.

Sen följde två båtkryssningar varav den ena var med "damerna i Nisse"  på den årliga litterära båtsalongen som tidningen VI ordnar.

Trött o nöjd återvände jag till vårt smultronställe på Gotland. Det är så skönt att vara tillbaka även om det varit väldigt trevligt att bo hos våra vänner emellan aktiviteterna.

Nu har också  påsken avverkats med ett antal middagar med syster, svåger och en dotter. Vår dotter var också med men sonen kom från Miami igår så det blev inget påskbesök av honom eller barnbarnen i år. Men det kommer fler tillfällen under våren som jag kan se fram emot.

Nu är vi ensamma med hundarna och känner oss lite vemodiga.  Så är det varje gång våra nära och kära lämnar oss.

Vi har en hel del praktiskt att ta tag i så vi lider ingen brist på sysselsättning. Det handlar snarare om att mobilisera lite energi.

Men vi tar nog några dagar för återhämtning från den sociala förfriskningen.

Sen måste jag ta tag i mig själv med uppföljning av mina hudförändringar som trots behandling inte blivit bra. Det tar emot att ringa för nytt läkarbesök men det känns nödvändigt.

Det här var lite lägesinformation av personlig karaktär. Snart kommer lite mer uppdateringar av vad som sker i vår omvärld omkring kalkbrottet. Dessutom blir det nog en del kommentarer efter Socialdemokraternas partikongress som börjar i morgon.

Ha det så gott och god fortsättning på den begynnande våren som kommer. Härlig tid att se fram emot.

Kramar

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar