Det blir svårt att sammanfatta de här tre veckorna som passerat i mitt liv!

Men jag var och lyssnade på Carl Shlyter och blev väldigt inspirerad av hans syn på miljöfrågorna. Miljöpartiet är ju ett ungt parti, utan en massa ryggsäckar, vilket gör att de kan ta ut svängarna. De känns fräscha, även om de flöjlar lite mellan partierna. Men jag har funderat på om inte det är en väl genomtänkt strategi. De gör lite kohandel mellan partierna för att få gehör för huvudfrågan - miljön. Ändamålet helgar medlen skulle man kunna sammanfatta med.

Sen var jag med på rättegången där Daniel Heilbom, vår unga hjälte i Ojnare, var åtalad för ohörsamhet mot polis. Daniel hade klättrat upp i ett träd för att förhindra mer avverkning av skogen. Han försökte få poliserna att ta reda på om Nordkalk verkligen hade tillstånd att avverka hela den yta som nu skövlades. Poliserna blev konfunderade och sökte efter information som så smångingom utmynnade i att Daniel hade rätt.

Domen är nu avkunnad och han är frikänd. Domstolen kom fram till att Daniel handlat i nödvärn. Han förhindrade faktiskt ett större brott än det han själv orsakade. Underbart!

Två veckor senare var det rättegång för en av de yngre miljöaktivisterna, Lisa 19 år. Hennes brott rubricerades för våldsamt motstånd mot polisman. Hon höll fast sig i en maskin och fick bändas loss och bäras bort. Hon var inte våldsam utan snarare lealös när de bar bort henne.

Hennes dom blev 40 dagsböter. Det var samma domare och samma åklagare men nya nämndemän. Lisa hade ingen försvarare och kanske var det hennes misstag.

Ja det är verkligen ett trist efterspel från sommarens protestaktion. Det är dessvärre inte slut ännu. HD jobbar fortfarande med frågan och ingen vet riktigt vilket utfall det blir.

På ön har nu politikerna vaknat upp efter att ha varit tysta och osynliga. Nu har både Moderater och Socialdemokrater med facket i spetsen levererat ett antal inlägg i Gotlandstidningarna. Alla går ut på att vattenfrågan är inga problem och i övrigt så lovordar de företaget Nordkalk. Mikael Nilsson, metallbas på ön, uttrycker sig att "Gotland utan Nordkalk finns inte".

Vän av ordning undrar då om de andra två företagen, Cementa och SMA, är obetydliga? Cementa har betydligt fler anställda än Nordkalk och SMA har färre än Nordkalk. Samtliga tre företag borde vara lika betydelsefulla för en fackföreningsbas! Just detta uttalande visar att reptilhjärnan tagit överhand. All sans och logik är som bortblåst.

Nu lämnar jag Ojnarefrågan och kommenterar den senaste veckans nyhetshändelser som handlar om jakten på illegala flyktingar och försäkringskassans beteende i kontakt med cancersjuka.

Jakten på flyktingar i tunnelbanan är riktigt ruggig. Att begära id-handlingar av personer med utländskt ursprung strider mot alla mänskliga och demokratiska rättigheter. Hur kan detta få ske?  Om dessa personer som blivit kontrollerade hade vägrat visa sina handlingar så kunde frågan prövas juridiskt. Men de flesta, oavsett utsprung, är rädda och har respekt för polisen. Nu vill inte jag rikta kritiken mot polisen utan till politikerna. Det är politikerna som ger direktiv om vilka mål myndigheten har. De myndigheter som vägrar leva upp till målen kan förvänta sig olika pekpinnar.

När det gäller försäkringskassans omilda behandling av en 23-årig cancersjuk person så tror allmänheten inte att det är sant. Jo, det är sant. Tyvärr upplevde jag detta under min cancerbehandling för framförallt min vän Georg som jag skrivit om för drygt ett år sen. Nu är Georg död och han och hans familj var utsatt för liknande hantering. Georgs sista år präglades av en ständig kamp mot myndigheten om fortsatt sjukpenning.

Jag skrev till ministern och fick vänligt svar. Jag skrev till hans handläggare och jag skrev till den då nytillträdde chefen.  Av de senare fick jag inga svar. Däremot avgjordes frågan om sjukbidrag veckan innan Georg dog. Då var han så sjuk så han kunde inte uppskatta beskedet.

Det har blivit alldeles för kallt i Sverige! Numera har vi medborgare reducerats till obetydliga brickor i ett spel som styrs av marknadskrafter och cyniska politiker.

Vill vi verkligen ha det så här? Nej, de flesta vill inte det men få orkar engagera sig. Det förstår jag mer än väl därför att all tid går åt för att få livspusslet att gå ihop. Tiden har blivit en bristvara och kraven på individen har blivit tuffare med åren.

Men i all denna dysterhet så greppar vi de ljusglimtar som finns. Om vi skall orka igenom alla svårigheter som finns omkring oss så måste vi nog stänga av emellanåt. Hjärnan orkar inte ta in allt så det blir en naturlig överlevnadsstrategi.

Idag skall jag försöka vila i den vackra dagen som breder ut sig med gnistrande snö och en sol som försöker bryta igenom molntäcket.

Var rädda om er och varma hälsningar till er alla!

Rose Marie