Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från januari 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Trist och grått men full aktivitet!

Den här veckan började med grått, grått, grått väder! Jag brukar inte påverkas av väder och vind men numera är det mer påtagligt. Det beror nog på att jag befinner mig mer i nuet och inte far runt som tidigare när jag jobbade.

De mysiga promenaderna jag såg fram emot har blivit korta, snabba för att få luft och rasta hundarna. Men det blir bättre och det bir faktiskt ljusare för var dag som går.

Det här vädret inbjuder till stugsittande och allt annat än städning. Jag som brukar gilla att städa har nu blivit rätt trött på det. Det hänger nog också ihop med det gråa, mörka vädret. Det syns ju knappt vad man gör när dagsljuset inte kan tränga fram.

Men jag har presterat en del skriverier. Ett brev har leverats till SGU, den myndighet som bl a är ansvarig för Mark och vattenfrågor. Brevet inehåller ett antal frågor som handlar om myndihetens riskbedömning av vattenförsörjningen på norra Gotland. Frågorna känns viktiga att ställa för framtiden. Om inte myndigheten kan ge svar så levererar jag dem till HD. Då kanske domstolen kan ta upp dem under förhandlingarna. Ja, jag är en obotlig optimist. Jag tror ju att det finns möjlighet att påverka skeenden i beslutsprocesser.

För en sak har jag lärt mig under mitt engagemang i miljöfrågan att det tar en otrolig tid att skaffa sig insikt i en fråga. Jag tror jag nämnt det tidigare att det är många timmar jag använt att läsa in material och värdera innehållet. Det har inte alla beslutsfattare tid med, tyvärr, för det är med kunskap, insikt som framtida beslut bör grundas.

 

Sen har jag ägnat tid åt att få iväg lite synpunkter till Stockholms landsting ang cancervården.

Det är roligt att de vill ta del av mina synpunkter över hur jag uppfattar dagens cancervård. Men eftersom jag har erfarenhet av cancervården också för 20 år sedan så kan jag i viss mån förstå att det kan vara intressant när de nu ska fundera över framtiden.

De mest märkbara skillnaderna jag upplevt är:

- Att numera opereras en cellgiftsport in för att undvika läckage i venen. För 20 år sedan fick jag en ny kanyl varje gång i armen. Dagens metod förhindrar säkert en del infektioner och problem som kan uppstå.

- Att ledtider ökat mellan diagnos/operation/efterbehandling. Skillnaden i dag är ca 2 mån längre från diagnos till efterbehandling.

- Att personaltätheten har minskat i alla led. Det är en påtaglig skillnad i stressnivån nu och då.

- Att besöksfrekvensen hos läkare under och efter behandlingen har glesats ut betydligt.

- Att en del av uppgifterna tidigare har i dag lagts ut på patienten. T ex inför operation då patienten själv får förbereda sig inför operation med att tvätta sig med särskilda medel. Dessutom sker de flesta operationer polikliniskt, snabbt in och snabbt ut. För 20 år sen var sjukhusvistelsen ca 1 vecka.  

- Att mediciner skrivs ut inför behandlingen som täcker alla eventuella biverkningar som kan uppstå. (Personligen använde jag 10 % av alla mediciner jag bar hem). Vad kostar inte det samhället?

- Att en blandning av olika aktörer, privata och offentliga, ingår i vårdkedjan i Stockholm. Detta är nog en förklaring till att tiderna förlängs från diagnos till operation/behandling. (Det är inte givit att hög produktion leder till hög effektivitet).

Men sammantaget är jag personligen väldigt nöjd med vården och bemötandet generellt. Personalen, alla kategorier, är hjältar i mina ögon som orkar och kan verka i en så stressad miljö.

Men det finns utvecklingsområden, allrahelst när det gäller personaltätheten. Även om avanacerad teknisk utveckling och medicinsk utveckling skett under de här 20 åren så har inte personaltätheten hängt med. 

Utöver mina att-satser ovan så har jag skrivit en del förklaringar förstås. Det ska jag inte plåga er med här.

I morgon skall jag på ett möte i Visby och lyssna på Carl Schlyter, Mp. Eu-parlamentariker. Han kommer att prata om Ojnareskogen och hur EU kommer att agera i frågan. Spännande och så trevligt att min dotter också ska med. Min man får vara hemma och vara hundvakt.

Nu ska jag fortsätta att fira min man som idag fyller 72 år!!! Otroligt att vi är så gamla. Men nu är jag två år yngre än min man fram till maj månad. Jag har förstås bjudit på en tre-rätters och gott vin därtill och så lyssnar vi på "Infruset" av Mandio Diao (present till min man).  Vi skulle ha sett gruppen i Visby i morgon, men mötet med Schlyter har kommit emellan. Men Cd´n kan vi njuta av många gånger.

Må så gott och ha det bra. Vi hörs snart igen!

Kram

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kampen om Ojnareskogen fortsätter!

Äntligen har förkylningen klingat av men det tog lång tid. Jag tror att det är sviter efter min cancerbehandling. Det tar nog tid att bygga upp ett naturligt immunförsvar.

Men idag tog jag min första riktiga skogspromenad i år i strålande sol . Det blev inte så långt, bara drygt en kilometer. Men den dosen kommer jag öka för var dag som går.

Däremot har jag motionerat intellektuellt under dessa veckor. Jag har skrivit en insändare till GT, skrivit till ett antal S-politiker ang deras medverkan i lobbyverksamhet med Nordkalk. Skrivit en massa inlägg på FB. Formulerat ett brev till SGU, deras expert och HD.

Dessutom har jag varit på två seminarier ang kalkbrytningen i Ojnareskogen. Det ena och första seminariet var i måndags. Till detta seminarie måste man anmäla sig med personliga uppgifter i god tid för att få närvara. De vill ha koll på auditoriet förstås. Det var nog första gången jag möttes av två väktare i entren. Vad väntade de sig?  Sen blev vi ordentligt registrerade med närvarolistor innan vi fick tillgång till hörsalen.

Hela kvällen var ett långt propagandamöte för företaget Nordkalk. All information var tillrättalagd med siffror från en enkät som minst sagt var tolkningsbar beroende på hur man redovisade svaren.

Vi lyssnade tålmodigt i 2,5 timmar och sen blev det frågestund. Massor av välformulerade frågor som besvarades med att det i princip  är riskfritt att bryta kalk i denna unika skog. Ingen kunde garantera att det inte blir några problem med grundvattnet. Det svaret levererade VD´n för Swemin som är en förening som samlar alla gruvföretag.

Huvuddelen av deltagarna var emot en kalkbrytning i just detta känsliga område.

Sen var det ett möte som Högskolan och Region Gotland arrangerade med ett bredare perspektiv och som inte var en partsinlaga i debatten. Tyvärr så fick jag stanna hemma och vara hundvakt. Men till min glädje var det en direkt webbutsändning så jag kunde sitta hemma och delta. Alla inslag utom Metallombudsmannen och Naturvårdsverket sändes direkt.

Jag är glad för att jag slapp metallombudsmannen för det var enligt flera utsagor ett katastrofalt inlägg. Naturvårdsverket som pratade om mijölagstiftningen hade varit intressant men det fick jag återgivet av min man.

Debatten fortsätter i frågan och röstläget har höjts på ön. Flera moderatpolitiker har givit sig in i debatten och ger sitt stöd till Nordkalk. Ordf i Tillväxt Gotland har också skrivit ett debattinlägg som går ut på att Gotland inte har vattenbrist.  Trots alla experter som tillkommit och efterlyser betydligt djupare analyser och mer utredning i frågan. Ingen expert med vetenskaplig grund, förutom Nordkalk och dess expert, uttalar sig för ett brott i detta känsliga område.

Det är modigt av moderatena att gå ut så kategoriskt för ett så  storskaligt kalkbrott i Ojnareskogen. Miljöpartiet är lika tydliga i sin ställning men de är emot ett kalkbrott och förordar försiktighetsprincipen. Övriga partier är tysta!!!!  Den här frågan kommer att vara modern tids största miljöfråga och beskrivas i historieböckerna. Redan idag skrivs ett antal uppsatser på högskolorna om skeendet i Ojnareskogen. Frågan är väldigt intressant för många inom den akademiska världen och frågan om demokrati och civil olydnad har fått ny aktualitet. Alla partier kommer att värderas efter hur de agerat i frågan och eftervärldens dom kan bli hård.

Det är väldigt intressant att följa alla diskussioner men det är också väldigt sorgligt med den konflikt som blivit så stark att den t o m splittrar familjer. En man berättade för mig att han inte kunde komma till mötet i måndags eftersom hans måg  som arbetar på Nordkalk var med och de tål inte varandra längre. Det är ju fruktansvärt och väldigt primitivt tycker jag att han inte kan umgås med sin dotters familj längre. Vilka sår och vilken smärta ger inte det?

Här nånstans undrar jag hur det kan utvecklas till en sån sandlådenivå. Det är nog skillnaden med storstad och landsbygd. I Storstaden tolererar man oliktänkande på ett annat sätt och om inte så finns möjlgheter att söka andra vägar, andra umgängesformer utan att det splittrar hela ens liv. Här på en ö blir oliktänkande till livsavgörande frågor. Min frissa berättade i fredags att hon kände människor som kom i konflikt om en struntsak och numera är dödsfiender.

Vi som är s k gäster på ön kommer aldrig att bli riktigt accepterade. Det är ok för oss som har våra liv på två ställen och inte är helt livegna på den här platsen. Men jag skulle önska att det fanns en större generositet, en större öppenhet och förståelse för att många kan bidra till utvecklingen av ön. Vi är många som marknadsför den magiska ön och drar hit många vänner, familj och släkt.

Nu väntar en ny vecka som jag hoppas ger milt o skönt väder och ger tillfälle till långa promenader. Höjdpunkten blir min mans födelsedag då jag ska överraska med en supergod middag! Men under veckan kommer många uppdateringar om förintelsen som vi alla måste prata om och aldrig glömma. Betänk alla de mörka krafter som ligger allvarligt nära det vi upplevde under 30-40-talet. Här kan vi alla agera och våga ifrågasätta fördomsfulla tankar och uttryck. Våga sticka ut och ifrågasätta för det kan göra skillnad i förlängningen.

Jag återkommer snart med nya uppdateringar om stort o smått i mitt liv!

Varma kramar till er alla!

Rose Marie

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ömsom vin ömsom vatten på årets början!

Så är vi tillbaka på öjn efter snart tre veckor i storstan! Första veckorna blev vi något socialt överförfriskade även om det var helt underbart att träffa alla nära o kära.

Sista veckan blev jag helt däckad av en ilsken förkylning. Jag hade visserligen känt av en obalans i kroppen men det är lätt att negligera den känslan när så mycket trevligheter pågår.

Men det slutade med feber och en otrevlig hosta och svårigheter att andas. Jag är ju astmatiker också och borde veta bättre i början av en förkylning.

Vårdcentralen gav mig starka hostmediciner och ordinerade viloläge. Antibiotika skulle vi avvakta med några dar då läkaren skulle ringa mig. Men jag hade ju en läkartid med min lungdoktor på torsdagen så jag nöjde mig med det.

Det var synd, eftersom min läkare tidigare sagt att jag alltid ska ha antibiotika vid förkylning för att undvika komplikationer med andningen. Hade jag lagt detta på minnet så hade jag propsat på att få hjälp direkt.

Min lungdoktor påminde mig och skrev förstås ut medicine till mig. Nu är jag på återhämtning och hoppas det går snabbt för jag är så himla trött på att vara sjuk.

I lördags var jag på ett fantastiskt fint födelsedagskalas. Min äldsta vän fyllde 90 år och hade bjudit in sin familj o släkt samt 5 andra viktiga personer i hennes liv. Jag var en av dem! Vilket privilegium att få vara en av dem!

Jag stegade in på LO som 19-åring och sökte jobb direkt hos högsta chefen, Arne Geijer. Döm om min förvåning men han hade ett jobb för mig på familjerådet hos Sigrid Ekendahl och Gertrud Sigurdsen. Jag jobbade som sekreterare till Gertrud då Sigrid blev riksdagsman och Gertrud tog över som chef.

Där stannade jag i 8 år när jag gick vidare inom arbetsmarknadsverket. Jag var inte bara sekreterare utan vi odlade en livslång vänskap. Gertrud var min första kvinnliga chef oc hon var en väldigt modern sådan. Redan då på 60-talet var hon föregångare inom ledarskap med sin förmåga att kommunicera, uppmuntra och få sina medarbetare att växa.

Hon har alltid varit min ledstjärna oavsett hur många ledarskapskurser jag gått igenom och all litteratur jag plöjt under åren. Budskapet var enkelt. Behandla andra som du själv vill bli behandlad.

Gertrud är fortfarande före sin tid! Jag tror hon är en av de äldsta på Faceboook. Där debatterar hon och för fram budskap som manar till eftertanke.

Förutom en härlig vän så är hon en politiker som haft civilkurage och alltid kämpat för rättvisa. Lite taggig har hon upplevts med sin kaktusröst emellanåt. Men bakom denna fasad döljer sig ett hjärta så stort och varmt!

Det finns många reformer som lever än idag och som då rönte stor debatt med både ros och ris. Hon är den första minister som genomdrev 1-procentsmålet i biståndsbidrag. Hon införde Dagmar-reformen som ff gäller och som reglerar läkarnas extraknäck med privata kliniker utöver anställningen i landstinget. Hon genomdrev LVM och LVU, den lagstiftning som gav samhället skyldighet att  omhänderta både unga o gamla som var en fara för sig själv o sin omgivning. Då hyllades hon av socialarbetarna men hånades av borgarna.

Om gertrud varit sjukvårdsminister idag så skulle livet sett annorlunda ut för många människor, inte minst alla de cancersjuka, som tvingas till arbete långt innan de är rehabiliterade. Min vän Georg som dog för ett halvår sedan hade aldrig behövt oroa sig för indragen sjukpenning med sin multisjuka kropp av cancer. Jag hade önskat att han och alla andra fått uppleva sin sjukdomstid utan oro för den vinande piskan från försäkringskassan.

Trygga människor har lättare att bekämpa svårigheter i livet. Gertrud och den politik hon företräder hade gjort skillnad. Sjukförsäkringen hade givetvis skärpts eftersom regelverket var alltför generöst. Just därför tillsattes en utredning långt före regeringsskiftet och som sen var grunden till Alliansens nya regler. Men Gertrud, med sin kunskap, hade aldrig bidragit till en så fyrkantig regel som maximerat sjukskrivningstiden oavsett sjukdomens allvar eller rehabiliteringsbehov.

Men så är det tyvärr inte och nu pågår arbetet med att lindra konsekvenserna av den hårda lagstiftningen. Försäkringskassan har i dagarna tagit fram en metod med gemensamma bedömningsregler för sjuka och arbetslösa. Som gammal myndighetsperson med insyn i båda myndigheterna så betvivlar jag detta. Detta infördes för fyra år sedan när det nya regelverket kom till men det innebar bara att de sjuka övergick till AF, prövades där och en stor del återgick till Försäkringskassan med sjukskrivning. Det var en lönsam affär för samhället men katastrofal för många individer. När de väl återkom till sjukskrivning så hade de förverkat rätten till sjukpenning och var nu 0-klassade. Detta innebär den lägsta ersättningen som är omöjlig att leva på. Om metoden skall lyckas så måste EN myndighet få hela ansvaret. Så länge två myndigheter ska samverka som i grunden har egen styrning och egna mål så kommer det inte fungera. Sorry!

Statistiken är fin och visar att sjukskrivningen brutits och kostnaderna minskat. Nu förfasar de sig över att sjukskrivningstalen ökar igen.!!!!

Ja, varav hjärtat är fullt! Det finns mycket att ha synpunkter på och förundras över. En sak vet jag att för att förstå allt märkligt som händer så måste man vara insatt. Det är tyvärr inte så många som är det, knappt politikerna själva som har ansvaret. Följer man debatten så bekymras jag verkligen över den okunskap som finns eller kanske den anpassning som sker till rådande ordning. Tiden är den värsta fienden eftersom minnet är alltför kort!

Hur som helst har jag massor av frågor att engagera mig i och ta tag i framöver.

Jag återkommer snart med lite lägesrapport om miljökampen inom gruvnäringen.

Tills dess hoppas jag ni har en bra början på det nya året!

Kramar till er alla

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg