Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från november 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Resumé av Stockholmsveckan!

Åter på Gotland efter en hektisk vecka med många olika aktiviteter.

Lördagens miljödag har jag redan beskrivit och det känns bra att det blivit en hel del publicitet. Det behövs verkligen för att väcka så många som möjligt till att förstå vad som pågår. De här frågorna har inte fått särskilt mycket fokus tidigare. Nu hoppas jag att allt fler förstår värdet av vårt lands naturtillgångar och protesterar mot att vi rear bort våra natur och mineraltillgångar.

Men de här frågorna finns hela tiden levande hos oss och vid alla våra olika möten så diskuteras de.

Lördagskvällen avslutades hos syrran med indisk mat och slappande framför TV´n med "så mycket bättre" från Gotland.

På söndagen tog vi en välbehövlig sovmorgon.

Under eftermiddagen åkte vi hem till ett av våra "bonusbarn" och firade mellanbarnet som fyllt år tidigare i veckan. Han önskade sig Skylander eller Star trek!!!!

Det var verkligen ingen lek att hitta rätt i den leksaksdjungeln. Till slut förstod vi att Skylander är ett tv-spel med en massa figurer. Eftersom det gamla spelet inte harmoniseras med det nya så var det inte meningsfullt att ge sig på det.

En allvarlig reflektion omkring barnens leksaksdjungel. Varför gör man nya versioner varje år som inte är kompatibla med de gamla???? JO, naturligtvis för att tjäna pengar! Det är den moderna tidens spelregler som går ut på att skapa behov som blir svåra att motstå för föräldrarna.

Det blev Star-trek i en julvariant. 24 olika luckor som innehöll olika legofigurer som skulle byggas ihop. Det var bra, men vår lille kille behövde hjälp med alla småpryttlarna men det fixade mamman som älskar att bygga prylar.

Vi spenderade ett antal timmar med den lilla familjen och hade jättemysigt.

På kvällen kom vår son hem och vi fick en bra pratstund med honom också.

På måndagen ägnade jag några timmar åt vardagssysslor som lite städning och i övrigt lite skön avkoppling. Maken var hemma hos sin gamla chef och hjälpte till med lite dataprogram.  På eftermiddagen hämtade vi våra barnbarn och åkte in till stan för att äta födelsedagsmiddag med äldsta barnbarnet som blev 16 år.

Restaurangen ingår i en grupp kända restaruranger och vi valde på rekommendation Süd. Det blev en verklig "höjdare" med vällagad god mat. Inriktningen var fransk mat och inredningen mer bistro än matsal. Ett perfekt val! En härlig kväll och så mysigt att få tid med alla våra killar, dvs son och barnbarnen.

På tisdagen på förmiddagen hade vi tvättid och sen Vc för influensavaccin. På eftermiddagen åkte vi till några gamla kompisar som ingår i vår veteranklubb som sysslat med alpinsport. Där fick vi lära oss att stöpa ljus under sakkunnig ledning. Det var en fantastiskt trevlig upplevelse och nu har jag fått blodad tand. Vi köpte med oss lite ljusmassa för att testa själva framöver. Resultatet från ljusstöpningen blev 24 långa fina ljus och en ljuskrona. Min man presterade ljuskronan och det var en fröjd att se honom jobba.

Sen var det dags på onsdagen att bege sig tillbaka till Gotland. Nu behöver vi återhämta oss en tid efter all social förfriskning.

Nu är vi installerade och har ätit en god middag med vår dotter som bott hos oss och varit hundvakt. Hundarna har haft det superbra men de blev ändå väldigt glada när vi kom. De är ju rätt sociala och älskar när det är mycket rörelse omkring dem.

Snart blir vi ensamma igen med hundarna och har drygt en vecka att förbereda inför att några goda vänner kommer till oss. Vi ska se Ulf Lundell i Visby och det ser jag verkligen fram emot. Har aldrig sett en hel konsert med honom så det ska bli en upplevelse. Sen är det första advent och flera julmarknader den helgen.

Vi kommer att besöka Bläse kalkbruksmuseum och Visby, Stora torget.

Sen rasar tiden vidare och veckan därpå åker vi till storstan igen och ska på Julgala på Friends Arena.

Det ska bli spännande att få uppleva den nya arenan även om det inte är något sportevenemang.

Nu till mina framtida funderingar angående min blogg! Jag tänker i banor av att jag ska öppna en ny blogg. Jag lägger inte ner den här men länkar vidare till en ny inriktning som handlar om mitt samhällsengagemang. Jag funderar på att kalla den för "tuttans samhällsblogg". Då kan jag ta ut svängarna lite mer och öppna upp för debatt inom olika politikområden.

Det känns naturligt att övergå till en annan rubrik framöver och jag hoppas få behålla alla er som idag läser min blogg. I cancerbloggen kommer jag att förmedla mer personliga inlägg om mitt privata liv och i samhällsbloggen mer omkring mina åsikter och kanske väcka debatt i viktiga samhällsfrågor.

Jag är inte riktigt färdig med hur jag ska fixa det här men inom kort ska det ske.

Tills dess hoppas jag ni finns kvar och så småningom följer båda mina bloggar.

Ha det så bra och varma kramar till er alla! 

Rose Marie

 

Lite tankar efter seminariet Fast mark - rent vatten!

Fast mark - rent vatten!

Det var rubriken för lördagens seminarium på Södra Latin som anordnades av

Nätverket Budkaveln tillsammans med Nätverket Ojnareväktarna, Urbergsgruppen, Naturskyddsföreningen Gotland, Fältbiologerna, Gruvnätverket, Arbetsgruppen Bevara Fjällmarken, Aktion Rädda Vättern, Inga gruvor i Jokkmokk, Stoppa gruvan i Rönnbäck i Björkvattsdalen Tärnaby, Heaven or sHELL och Nej till fossilgasutvinning på Öland. 

Alla dessa nätverk tillsammans kanske kan göra skillnad när avgörande beslut skall fattas om Sveriges minerallag och Miljölagstiftningen.

Jag vill i alla fall tro att det finns tänkande, kloka, ansvarsfulla beslutsfattare som tar fram fakta och kunskaper omkring vårt lands generösa natur- och gruvprospektering.

Det måste finnas en väg tillbaka till förnuftet som ser längre än kortsiktig valpropaganda som skall rädda regeringsmakten till varje pris.

Om inte ens vi i Sverige kan värna miljö, hälsa, urfolk och lokalsamhällen - vem ska då göra det? Så stod det på ett info-blad.

Så sant tycker jag.

 

Seminariet var välbesökt men alla tusen platserna borde vara fullbesatta. Men det var ju lördag och de flesta vill inte ägna sin fritid åt så allvarliga frågor som dessa.

Och jag förstår delvis de som inte orkar engagera sig eller ta del av allt negativt som sker i vårt samhälle.

Många har fullt upp med att få vardagen att gå ihop och när ledigheten kommer så vill man koppla av allt elände och göra roligare saker. Det är mänskligt men tack o lov så finns många bland dessa som i tystnad ändå stödjer alla dem som kämpar för en bättre värld.

Vad jag har svårare att förstå är de politiker på alla nivåer som inte försöker skaffa sig mer kunskap och uppdaterar sig i miljöfrågorna. De är med i olika sammanhang och uttrycker sig och skriver tjusiga dokument som skall låta bra för oss väljare eller partimedlemmar. Miljödokument som inte betyder ett dyft när frågan ställs på sin spets. Står olika riksintressen emot varandra så drar alltid miljön det kortaste strået. T o m när grundvatten kan hotas och när vårt urfolk och vår unika fjällvärd hotas . Det är anmärkningsvärt tycker jag och ger inget förtroende för våra folkvalda.

Det mest anmärkningsvärda är att politikerna har fått tunnelseende. Jobben ska räddas till varje pris. Absolut att vi måste värna jobben men inte till vilket pris som helst. Vi har ett ansvar för framtiden och kommande generationer.

Det finns forskare som kan skapa alternativa jobb inom olika områden om de bara fick tillräckligt stöd av politiker.  Men lobbykratin från storföretagen breder ut sig över hela vårt samhälle och väldigt få reflekterar över den ordningen.

Jag vill påminna om vad Hans Rosling i sina miljöföreläsningar lyfter fram "att tillväxten hotar inte längre miljön utan det är miljön som hotar tillväxten".

Med den vetskapen om vår planets ändliga resurser borde miljödiskussionen stå allra högst på agendan. Men för det måste vi ha många eldsjälar i politiken. Eldsjälar som t ex Sofpia Bothorp och Lisa Wannerby. Dessa unga kvinnor är beredda att offra mycket av sin egen prestige och välmåga för att kämpa för allas vår miljö.

Men jag är villig att hålla med om att miljö- och klimatfrågorna är svåra. Det finns så mycket motstridig information som gör de mest pålästa osäkra.

Men vad vi ändå vet är att med den exploatering som nu pågår så försvåras djur, natur och människors livsmiljöer.  Vi vet att mineralbrytning och kalkbrytning börjar med att all växtlighet och jordmån hyvlas bort. Sen sprängs stengrunden i små bitar och fraktas bort mer eller mindre förädlat. Kvar blir enorma djupa sår. Sen vet vi att det kan sippra ut gifter och vi vet att det blir slaggprodukter som måste omhändertas på olika sätt.

Vi vet också att våra naturtillgångar säljs ut till utländska företag för nästan ingenting.

Vår statsminister har uttalat sig såhär "vår gruvnäring och vår järnmalm är ju för oss vad oljan är förr norrmännen...."

Varför i fridens namn gör vi då inte som norrmännen?  De skänker inte bort sin olja eller tar alla kostnader för investeringar och infrastruktur. De delar kostnaderna med företagen och får därmed en rejäl vinst där delar av den förstärker statens budget. Norge är ett av världens rikaste länder idag.

Sverige skulle också kunna bli rika genom en skärpt minerallag där vårt land tar initiativet och dikterar villkoren. Villkor som är bra för framtiden och som stärker vår välfärd. Våra naturtillgångar är alldeles för värdefulla för att skänkas bort och bolagen kommer att vara villiga att betala.

Det här var många ord och jag hoppas ni inte är helt uttröttade. Men förresten då hade ni nog slutat att läsa.

Om några dar kommer ett inlägg om lite andra trevliga aktiviteter i storstan.

Gonatt till er alla!

Rose Marie

  

 

 

 

 

 

 

 

Var rädd om tiden!

Tiden går så svindlande fort nuförtiden. Senaste inlägget känns som i går men det har nu gått 12 dagar!

Det känns som tiden går fortare ju äldre jag blir. Så är det naturligtvis inte men det kanske är så att jag gör saker långsammare eller fyller min tid med för mycket aktiviteter.

Det kan tyckas märkligt för många av mina storstadsvänner som lever ett annat liv med tillgång till kulturlivet och närhet till de flesta vänner.

Men på landet fylls tiden med mer av naturen som skogspromenader, svampplockning, trädgårdsarbete. I stan finns allt tillgängligt på nära avstånd och här tar normalt en vanlig middagshandling flera timmar. 

Men min tid består också av samtal med nära o kära och inte minst med min man. Facebook är ju också en del i min vardag numera. Det är ett fantastiskt kommunikationsmedel, framförallt när jag befinner mig på distans från de flesta av mina nära. Numera har jag bra koll på läget om de flesta. Men jag snattrar också en del i telefon.

Maken och jag har normalt aldrig haft mer tid än helgerna för varandra. Men som pensionärer kan vi äta frukost i timmar och diskutera aktuella frågor lokalt, nationellt och inte minst internationellt. Spännande lite hetsiga diskussioner emellanåt. Kvällarna är också rätt långa för oss eftersom vi ännu inte fått så tidiga kvällsvanor. Men det kommer kanske också i takt med att tiden går och vi åldras.

Men tiden är en ändlig resurs som man ska hanskas varligt med. Numera försöker jag ägna min tid åt saker som engagerar mig och som betyder något för mig och mina mottagare. Förr kunde jag slösa mer med min tid åt rätt meningslösa saker. Däremot slösar jag gärna med tiden för att njuta av den med en god bok, en film eller goda samtal och allt som engagerar mig.

Som ingen kunnat undgå så är miljö och naturfrågorna ett stort intresse för mig numera. Det kanske också hänger ihop med tiden och min ålder. Jag har mer tid att reflektera och skaffa mig mer kunskaper. Samhällsfrågor har alltid fått stort utrymme i mitt liv men miljöfrågorna har tyvärr inte fått samma engagemang tidigare.

I eftermiddag ska vi ut i Ojnareskogen med ett gäng naturmänniskor, fältbiologer, grannar mfl. Promenaden avslutas med ett möte i biblioteket i Fårösund där frågan om Bästeträsk som Nationalpark ska diskuteras. Härligt att få röra på sig och våra skogshundar älskar detta samtidigt ska det bli spännande att lyssna på hur Nationalparksidéerna kommer att utvecklas.

Sen ska vi avnjuta lite gåsrester från vår gåsmiddag i fredags. Våra vänner var hos oss några intensiva dagar och huvudmenyn var den årliga gåsmiddagen. En tradition som pågått i många år. Vi gjorde också ett kort besök i Ojnareskogen och visade provbrotten.

Det är först när man ser förödelsen som det blir verkligt.

Därefter reste vi ner mot Katthammarsvik och Herrvik. Där har vi varit tidigare med våra vänner och det är lika känslosamt varje gång. Där finns ett minnesmärke i kalkstenen vid en vattenkälla och en pil som planterades 1945. I skogsdungarna kan man också skönja barackerna som flyktingarna bodde i under kortare eller längre tid.

Hit kom lettiska flyktingar efter strapatsrika båtfärder över havet där inte alla nådde sitt mål. I Herrvik bodde de några månader för att så småningom få en mänsklig utplacering i vårt land. Då hade vi råd med att bistå med bosättningslån och personligt engagemang av mottagarna. Många av dessa flyktingar har och har haft framstående positioner i vårt samhälle och har verkligen bidragit till vårt välstånd.

Tänk om vi kunde ta vara på de erfarenheterna även i nutid. Vi hör alltför ofta om alla utvisningar som sker 7-8 år efter att de kom till Sverige. Det finns fina planer på flyktingmottagningen men ändå fungerar det inte. Jag undrar verkligen varför?? Men jag har erfarenhet av nuvarande typ av flyktingmottagning då arbetsförmedlingen, invarndrarverk (hette det tidigare) och kommunen samverkade. En stor skillnad är kanske att då på 70-80-talet hade vi s k AMU-utbildning. I stort sett alla fick 9+9 veckors SFI (svenskundervisning) inom AF´s regi och ibland följd av yrkesutbildning. Då under den stora latinamerikanska flyktingströmmen till Sverige var volymerna också väldigt stora. Personalresurserna var inte tillnärmelsevis lika stora då som nu. Nånstans har det gått fel.

Sen under 90-talet då massor av balkanflyktingar och andra nationaliteter kom så hade vi en annan flyktingmottagning och SFI. Jag funderar ofta på hur organisationen kan ha påverkat resultatet som vi numera upplever.

Men den här frågan kräver mycket mer utrymme för att jag ska kunna utveckla mina tankar så det får bli vid ett annat tillfälle. Frågan är komplicerad och har många beståndsdelar som hänger ihop med dåtid och nutid.

Nu är det dags att sätta på skogskläderna och dra iväg till skogen. Ingen sol skymtas men det är rätt varmt och det regnar inte, vilket är skönt.

Ha en underbar dag alla ni och en varm hälsning till alla fäder i när och fjärran!

Kramar

Rose Marie

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar