Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från september 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Ojnareskogens bevarande har nått en delseger!

Klinthagens brott som snart är slut. Ojnarskogens brott blir 3 gånger så stort! 


Idag känns det faktiskt riktigt bra när det gäller kampen om Ojnareskogen.HD hade kunnat avstå från att överhuvudtaget ta upp frågan. Istället gör de en partiell prövning av ärendet vilket innebär att de granskar ursprungsdomen som gav prövningstillståndet. Övriga frågor är vilande tills vidare.

Alla upplever detta som en delseger och det gör jag också. Min bedömning är att när HD gör en genomlysning av ärendet så kommer även de att besluta om inhibition. Då innebär det att Nordkalks tillstånd avbryts och de får söka andra områden som är mindre miljökänsliga än Ojnareskogen.

Jag har tidigare skrivit att jag tycker den här frågan kan komma att bli modern tids största miljöskandal. Den uppfattningen har många experter som Naturvårdsverket,  Havs o vattenmyndigheten. Naturskyddsföreningen. Fältbioplogerna och olika vatten- och miljöexperter. 

Jag har dragit mitt strå till stacken genom många brev till beslutsfattare av olika politisk rang. Jag har också haft en kommunikation med företaget Nordkalk och fått svar som snarare styrker min oro eftersom de hänvisar till luddiga utredningar och vetenskap som de inte kan definiera. När jag pratat med SGU Göran Risberg så hänvisar han till Nordkalks expert Follin.

Igår kväll fick vi ett svar som oroar ännu mer. Follin som är Nordkalks expert har deltagit i alla fyra domstolsförhandlingarna eftersom ledamöterna har ändrats för varje gång. "Även om de fyra huvudförhandlingarna har lett till varierande beslut har inte rätten vid någon förhandling ställt kritiska frågor eller krav på kompletteringar vad gäller data som rör influensområden/gänsvärden för grundvattenytans avsänkning eller risken för saltvatteninträngning. Av detta drar jag slutsatsen att den fråga som vi oroar oss mest för inte har varit en huvudfråga för någon av de fyra rätterna."  Han avslutar också med att "domstolen lämnar inga garantier för sitt domslut".

När jag läst detta så var jag tvungen att leverera ett brev till HD med information om detta samt uttrycka vår oro som privatpersoner. Brevet avslutas med en vädjan om att genomlysa hela underlaget och tidigare domar och allrahelst ta in en helt opartisk expertbedömning av vattenfrågan.

Huruvida det kommit fram till berörda vet jag inte men nu har vi gjort allt vad vi kan för att uppmärksamma HD om att vi vanliga människor inte har någon rättssäkerhet i frågan. Vi får utkämpa en kamp mellan Goliat och David och då kan man räkna ut hur det går.

Sen har alla ministrar och opinionsföreträdare också fått brev i frågan. Då har det handlat om miljöengagemanget och deras möjlgheter att stoppa brytningen och se till att det blir Natura 2000 område och allra helst en Nationalpark. Området har varit på listan över tänkbara objekt men försvann 2008 då gruvindustrin lobbat tillräckligt. Samtidigt så stod två riksintressen mot varandra och då väger miljöfrågorna väldigt lätt.

Men jag när ändå ett hopp att frågan kan få en positiv lösning. Men mitt förtroende för politikers engagemang i miljöfrågorna är just nu lika med noll. Jag är faktiskt väldigt förvånad eftersom det handlar om framtiden och nästa generations möjligheter att leva på den här planeten.  Kortsiktig politik med plånboksfrågorna i fokus är det som engagerar mest. Det duger inte i takt med att väljarna blir medvetna.

Jag tror att Ojnarefrågan har väckt mångas intresse och förståelse för vad som pågår. Många genomskådar också att demokratin har övergått till lobbykratin.

Men utan alla unga fältbiologer och miljömänniskors engagemang vore frågan fortfarande okänd. De har ruskat om oss soffliggare och fått oss att reflektera över hur beslut kan lobbas fram. Dessutom har de utbildat oss i skogs- och naturkunskap, något som fler borde ägna sig åt. För man måste ha kunskaper för att bli trovärdig, så är det bara, Lobbyverksamhet i all ära men den måste bygga på kunskaper och fakta.

Alla skogspromenader senaste tiden har varit väldigt välgörande för min hälsa och matchvikt. Om man går en halv mil om dagen så slimmar det och omvandlar volangerna till muskler. Att dessutom hålla hjärnan igång med inläsning och argumentation är vitaliserande. 

Nu ska vi ha en trevlig kväll och ändra fokus ett tag!

Ha det bra och kramar till er alla!

Rose Marie

 

 

 

 

 

En kamp avlöser en annan!

Den ena sorgen avlöser den andra. Vännen G som jag träffade på Sös när vi båda fick cellgiftsbehandling finns inte längre. Hans kamp är över och jag kan tycka att livet är orättvist. G blev bara 51 år och har en fru på 44 år och två små barn. Han och massor  av bröder och systrar utkämpar nu samma kamp mot sjukdomen. Många utkämpar också samma kamp med försäkringskassan om rätten att få ägna sin kraft åt att klara de svåra cellgiftsbehandlingarna.

Alla kan drabbas så det berör oss alla i högsta grad.

 

Från denna kamp om ett värdigt slut för vännen G är jag nu tillbaka i min andra stora kamp. Kampen om Ojnareskogen, de myllrande våtmarkerna, den unika faunan med utrotningshotade arter och risken för att grundvattnet blir förstört.

Jag tror att de flesta i vårt avlånga land känner till Ojnareskogen som fått så mycket press av t o m de stora drakarna i hufvudstaden.  Även internationellt har frågan blivit känd och det finns  många stödgrupper.

Men lokalt på ön har det vuxit upp en motgrupp som naturligtvis värnar jobben på Nordkalk. Det är väldigt förståeligt och jag vore snarare förvånad om de inte kämpade för sin existens här och nu. Men frågan är mycket större än här och nu för det handlar om allas vår framtid. Vore dessa kalkarbetare trygga i förvissningen om att alla krafter förenade sig för ersättningsjobb så skulle fler våga tänka lite längre.

Visste kalkarbetarna att politikerna gick in med olika stödinsatser som utbildning, praktik etc för att hitta nya försörjningsmöjligheter så tror jag fler hade anslutet sig till kampen. Men känslan av otrygghet för att förlora jobbet blir starkare än att se långsiktigt. Region Gotland har ju också en vision som sträcker sig långt fram i tiden. Då gäller det att agera aktivt för nya näringar och verksamheter på ön.  Det går om man inte biter sig fast i gammalt tänkande och bara kan se en väg framåt.

Men om Ojnareskogen undantas så behöver det inte betyda att kalkbrytningen är slut på ön. Det finns andra områden som lämpar sig bättre för brytning men då blir det förstås dyrare för företaget Nordkalk. Företaget har hotat med att lägga ner verksamheten om de inte får fortsätta just i Ojnareskogen. Hmm, då kan man verkligen undra hur seriöst det här företaget agerar. Bara det faktum att de hotar regionen och nu senast Mark o Miljööverdomstolen som angivit detta i domen är oanständigt. Det borde snarare lett till att domstolen ifrågasatt brytningstillstånd.

Jag förstår om alla ni som inte engagerat er eller inte grävt i frågan undrar hur det blivit i vårt land. Om två riksintressen står mot varandra. Det ena är kalkbrytningen på Gotland och det andra att skydda naturkänsliga områden inom Natura 2000 med risk för att grundvattnet förstörs. Då måste försiktigshetsprincipen gälla. Det har också skett ända fram tills den gamla "stopplagen" togs bort 2009.  Finns det någon som tror att våra domstolar inte kunnat fatta det svåra beslutet pga några "trädkramare". Nej, orsaken är den komplexa vattenfrågan och den känsliga naturen med våtmarker, den unika faunan och utrotningshotade arter och motstridiga fakta från experter.

Visserligen har beslutet överklagats från 2009 men ända fram till 2011 har domsolen inte kunnat ge brytningstillstånd. Underlaget från företaget var inte tillräckligt underbyggt med vetenskaplig fakta.

Nu pågår en väntan på att frågan skall behandlas i HD. Trots all media, all faktainformation och en växande opinion så är jag inte särskilt optimistisk längre. Nordkalk står med sina skövlare och skogsmaskiner i startgroparna. De tvivlar inte en sekund på att brytningen kan komma igång. Och eftersom ärendet gått så långt och politiker är tysta, alla utom MP och V så är det ett dåligt tecken.

Inte ens Lena Ek, vår miljöminister, som skall värna miljöfrågorna har viljan att ändra den stopplag som togs bort. Då när Carlgren gick in 2009 var det under pågående juridiska process. Idag är situationen densamma och hon skulle kunna göra en omvänd Carlgren och återinföra stopplagen. Hon kan detta utan ministerstyre men hon vill inte.

Därför är jag inte så optimistisk längre.

Men vi har tittat till lägret i Bunge idag. Där finns ett 15-tal fältbiloger och en del närboende. De är lite nedstämda och oroliga inför nästa veckas beslut. Vi ger dom uppmuntran till den delseger som de åstadkommit och all den fokus som frågan fått. Utan dessa aktiva, välutbildade, kunniga personer som brinner för miljö skulle hela skogen varit skövlad vid det här laget.

Jag är glad och stolt att få uppleva den livskraft och ett så brinnande engagemang för vår jord. De är nästa generations politiker. När jag tänker på det så känns det ändå lite hoppfullt!

Kramar från en nybliven trädkramare!

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Cancern har nu besegrat vännen G!

Idag vill jag ägna mina tankar till vännen G som nu har avslutat sin kamp mot den obarmhärtiga cancern som invaderade hela hans kropp! Han har somnat in efter flera års kamp med sjukdomen.  Den ovärdiga kamp han fick utkämpa mot vår myndighet försäkringskassan och dess inhumana regelverk är nu också slut.  (Ni som inte tidigare läst om G kan titta under inlägg i maj 2011).

Tänk om han hade fått gehör från myndigheten försäkringskassan om att hans sjukdom  behövde mer tid att behandlas innan han var redo för arbetsmarknaden. 

Tänk om han fått möjligheten att lägga all sin energi på sin kamp mot sjukdomen. Då kanske situationen varit annorlunda  för honom och hela hans familj. Den tid han hade kvar kunde ha ägnats åt sin familj, sina vänner och släktingar som ofta kom till Sverige. Då kunde samtalen ha rört sig om minnen och allt trevligt som livet givit dem. Nu handlade samtalen om hans oro för ekonomin, hur familjen skulle klara sig framöver etc.

I slutet av maj besökte jag och min man hans familj i deras hem. Det var ett vackert välordnat hem och det fanns en sån värme i vårt möte. De bjöd på lunch och vi samtalade i flera timmar. Han var så glad över sin nya altan där han kunde njuta av försommarsolen. Han fick fortfarande cellgifter eftersom läkarna inte släpper taget förrän allt hopp är ute. Inte för att bota utan för att lindra och ge individen några dagar eller några månader, kanske något år till i livet.

När jag träffade G för ett år sedan så var han kallad till arbetsförmedlingen för att arbetsprövas och planera för ett kommande arbete. Där någonstans tappade jag tron på den nya samverkansmodellen som i och för sig har hjälpt många och kommer att hjälpa många. Min kritik handlar om att detta sker efter en mall och en synsätt  där alla människor skall behandlas lika oavsett hur svår sjukdomen är. Min kritik riktar sig mot ett stelbent regelverk där tillämpningen sker urskiljningslöst, dessutom enbart utifrån sjukdomstidens längd och utan ett enda personligt besök av någon handläggare. Det sjukbidrag och den bekräftelse han behövde till sitt försäkringsbolag för att livförsäkringen skulle träda in fick han beslut om efter sin död!!!!  Tänk om???

Om jag som är lekman på området kunde bedöma hans sjukdomstillstånd efter  träffa honom och de samtal vi haft så förvånar det mig att en handläggare på försäkringskassan inte ville eller kunde tro på honom eller läkarna. Är det så illa att vår människosyn gradvis har förändrats till att misstro alla människor?? 

Nu går mina tankar till G´s familj och den hjälp hans hustru behöver nu är att  myndigheterna behandlar henne varsamt, även om hon är rasande över den behandling familjen fått. Hon uttryckte sin önskan i går att hon behöver någon som lyssnar och samtalar med henne. Jag har lovat att ringa under dagen och jag har lovat att besöka henne när jag kommer till Stockholm.

En nyvunen vän, en ansvarsfull och kär vän, älskad make och far har lämnat oss. Vi är många som sörjer honom nu! 

För myndigheterna är han bara en siffra i statistiken!

Lite sorgsna men varma kramar till alla mina läsare!

Rose Marie

 

 

Äldre inlägg