Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juni 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Almedalsveckan stundar!

Nu är midsommarhelgen passerad och trevliga minnen har lagrats igen. Vi var inte fullt så många i år som förra året men vi var ändå en relativt stor skara på 15 personer. Vädret var toppenfint fram till kvällskvisten då regnet nått upp till oss.

Sen har vi haft några rejäla rotblötor och rätt svalt väder. För oss "gamlingar" spelar det inte så stor roll men vi har medkänsla med alla semesterfirare.

Nu är nog i allafall sommaren på väg för så känns det just nu.

Den här veckan är vi ensamma med våra hundar och det är en skön återhämtning. Nu ägnas tiden åt att återställa, röja och finputsa inför nästa vecka. Då är det Almedalsveckan i Visby.

Den veckan har vi alltid våra politiska vänner här. Tyvärr kommer inte den äldsta i år så vi hoppar över vår sedvanliga "veteranmiddag". Den middagen har bestått av några veteraner inom politiken med tre f d ministrar med partner.

Vi har varit "ungdomar" i det här sammanhanget och det är ju angenämt att känna sig ung ibland.

Men i år blir vi en liten skara men kanske desto aktivare besökare i Almedalen. I år är det ännu svårare att pricka in intressanta seminarier eftersom det finns drygt 1700 aktiviteter att välja bland. Men jag tror fokuset blir på arbetsmarknad, hälsovård och eventuellt något inom psykiatrin. Jag har flera vänner och min syster som deltar i olika seminarier så dem besöker vi nog.

Sen känns det naturligt också att åka in och delta i "Gotlandsupproret" som går ut på att betrakta färjetrafiken som bilväg. Det innebär att priserna ska sänkas avsevärt. Gotland måste få ta del av samma infrastruktur som övriga landet.

En familj som bilar till Öland har en kostnad på ca 1500 kr i bensinkostnad. En familj som skall till Gotland får betala mer än det dubbla för färja + ytterligare för bensinkostnad till och från.  Varför då?

Men det allvarligaste är kanske att transportkostnaderna för företagen har ökat avsevärt de senaste åren. Hur skall ön kunna utveckla företagandet och hur skall region Gotland kunna leva upp till sin vision om en levande ö? Som det är nu så är det t o m för dyrt för gotlänningarna att ta sig från ön.

Idag har Destinationgotland sänkt priserna med 3,5 procent. Lämplig tidpunkt, så här några dagar före demonstrationen. Det är som en "piss i Missisippi". På min sons resa med tre barn om några veckor har han betalt 1396 kr, enkel resa. Med sänkningen blir priset 1351 kr!!!!

Nu hoppas jag att det blir ordentlig press på frågan och utgår ifrån att journalisterna har rejäl bevakning och tar en paus från minglandet med lämpliga personer/politiker. Med allt det pressuppbåd som kommer att vara i Visby under veckan så ska det bli spännande att se vad som händer. Det blir en bra barometer på hur engagerade journalisterna kan vara i kontroversiella frågor.

Jag hoppas också att det blir lite franska inslag med traktorer som blockerar infarterna till innerstaden.

Vi får se vad som händer!

Återkommer med information och reflektioner från den kommande veckan.

Ha det gott och jag hoppas innerligt att vädret blir bättre för alla i vårt vackra land.

Kramar

Rose Marie

 

 

Snart ett år sen sista behandlingen!

Inläggen blir allt glesare numera och det känns rätt naturligt för mig. Bloggens fokus var ju i början att beskriva behandlingsförloppet under min cancerresa.

Den resan känns nu ganska avlägsen även om jag blir påmind vid olika datum, högtider och inte minst i årstidsväxlingarna.

Snart har ett år passerat från den sista behandlingen och idag känns det helt underbart. Då var jag ganska sliten och hade inga bra blodvärden och lyckades få behandlingen på Gotland. Tack till min läkare på Sös och tack till alla underbara syrror på Visby lasarett och inte minst Slite VC som fixade min "pick-line" lite då och då.

Skillnaden på omsorg och omhändertagande var stor mellan det stora och lilla sjukhuset. Inget märkligt med det eftersom patientantalet är betydligt lägre på den lilla enheten.

Vårdpersonalen har inte fler patienter än att de minns varje person och kan förhålla sig till personen på ett mer personligt sätt. Det personliga bemötandet vid svår sjukdom är oerhört viktigt och kan vara avgörande för hur personen klarar den svåra behandlingen. Varje individ blir sedd och får den tid som just hon/han behöver. För det är naturligtvis skillnad på oss människor hur mycket omsorg vi behöver av vården.

Det är just den avvägningen som är lättare att göra på den lilla enheten. Sen finns det naturligtvis baksidor också med små enheter. Men när det gäller cancervården på Gotland så finns ett intimt samarbete med Stockholms cancervård. De sex regioner som startade under förra året kommer säkert att förbättra vården ytterligare. Gotland och övriga småorter i landet kan inte ha alla specialister själva så därför är samverkan så viktig. Läkarna pendlar till patienten och det finns kontinuitet i uppföljningarna, utan att ständigt byta läkare. Det är också en viktig faktor för rehabiliteringen.

Ett bra exempel på den personliga omsorgen var förra året, dagen före midsommar. Då ringer onkologsköterskan kl sju på kvällen och vill bara uppmärksamma mig på att mina blodvärden, de vita blodkropparna, är i botten. Det innebär att jag skall ta det väldigt försiktigt och undvika närkontakt. Då var jag i full gång med planering och förberedelser av midsommarbordet för 21 personer.

Plötsligt blev jag jättetrött och fick kalla in syster och dotter som räddningsplankor. Men det blev en fantastiskt, härlig och trevlig midsommar med alla nära och kära. Jag fick sitta tillbakalutad i en solstol och heja på under femkampen. Allt praktiskt skötte min omgivning och jag kände mig väldigt tacksam för att kunna delta.

Nu om en vecka är det åter midsommar och jag är i en helt annan form. Nu har jag läget under kontroll och känner mig hyggligt stark. Det som varit tyngst är allt trädgårdsjobb som krävt lite extra. Förra året blev eftersatt när det gäller underhållsarbetet och det straffar sig nu. Men snart är jag riktigt nöjd med resultatet och kan unna mig tid att njuta av all blomprakt, fina rabatter och nyklippta gräsmattor.

Vill avsluta med några rader som mitt gudbarn E skickade mig på min 70-årsdag. "Att åldras är som att bestiga berg, man blir lite andfådd men man får mycket bättre utsikt".  Dessa ord kan appliceras även på en avklarad cancerbehandling. Jag är fortfarande lite andfådd men har fått mycket bättre utsikt efter det tuffa året.

Kram till er alla och ta det lugnt och njut av den härliga somaren som väntar!

Rose Marie

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar