Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från maj 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Häftigt födelsedagsfirande i flera dagar!

Det är ju riktigt, riktigt trevligt att fira sin 70-årsdag!

För ett år sedan under den sista tiden av min cellgiftsbehandling mådde jag minst sagt "pyton". Då hade jag ingen aning om hur gifterna hade besegrat de elaka cellerna.

Nu känns det bra, riktigt bra även om jag inte kan vara säker. Men vem kan vara säker på att ha sin hälsa? Ingen egentligen men man kan leva i nuet och njuta av varje ny dag. Gör det kära vänner och tänk att "din bästa tid är nu glöm bort den snö som föll i fjol........!

Jag har firat i tre dagar med någon dags vila emellanåt. Om man nu kan räkna torsdagen då min stressnivå var på topp. Det var svårt att komma från ön med bil eller med någotsånär bekväm avgång. Det lyckades, tack o lov!

Min "riktiga" födelsedag firade jag på ön med man o dotter. Underbart vårväder så det blev en bra golfrunda på alla sätt. Trots att jag är ringrostig efter långt uppehåll så fixade jag det. Det kanske är med golf som med cykling, fast inte riktigt, i golfen måste man träna och träna och träna för att vara bra.

Efter den härliga golfrundan hade min dotter ordnat med en jättegod middag och champagne förstås. Jag kunde bara luta mig tillbaka och mysa.

På fredagen firade jag tillsammans med "tuttorna" i Roslagen. Härlig dag med mycket nostalgi, skratt och en del musicerande. Vilken ynnest det är att alla 7 som var med och grundade gruppen är hyggligt välbehållna.

På lördagen var det en lite större fest i lokal på söder. Syster hade tagit initiativet till festen och genomförde den tillsammans med båda våra familjer. Det är första gången, förutom min möhippa, där jag själv inte var involverad.

Det blev en fantastisk fest med alla de människor som betyder mycket för mig och är viktiga i mitt liv. Det var 45 personer från 5 månader till 89 år. Häftigt med alla generationer samlade. Några fattades mig men var ändå närvarande och några hade skrivit känslostarka tal som lästes upp för mig. 

Det blev bitvis väldigt känslosamt så  det blev mycket tårar. Jag har nog inte gråtit så mycket på väldigt länge. Men det var förstås glädjetårar. Jag är helt överväldig av att få träffa alla på en och samma gång. Överväldigad av alla tal med alla superlativ som östes över mig. Överväldigad av alla fantastiska presenter och alla helt i min smak. Överväldigad av den fint smyckade lokalen och den supergoda maten, all champagne och övrig god dryck och den fina bakgrundsmusiken.

Jag är verkligen tacksam för all den uppmärksamhet jag fått, alla värmande ord och all glädje jag upplevt inom en väldigt komprimerad tid.

Att få en så underbar upplevelse när jag nu går in i den fjärde åldern är verkligen häftigt.

Om några dar drar jag tillbaka till ön för en välbehövlig vila och bär med mig alla härliga minnen från denna födelsedag. Minnen och upplevelser är det som består längst i livet och som är värt att spara på.

Tack alla underbara och ha det mysigt i försommaren!

Rose Marie

 

 

Mellan hägg och syren!

Tidigt i morse ringde min husläkare och jag måste medge att hjärtat klappade lite snabbare. Numera blir jag lite spänd när läkaren ringer. Men det handlade om en uppföljning av mitt besök den 16 mars.

Då hade jag problem med min tumme och blev remitterad till en kirurg för evt operation av min artros. Dessutom hade jag några konstiga fläckar på hö ben som jag fick en salva för.

Hon hade fått svar från kirurgen om att vi avvaktar med operation eftersom den värsta värken klingat av.  Sen pratade vi om fläckarna på benet. Det har inte förändrats något efter salvbehandlingen. Det är klart jag googlat på detta och har en föraning om att det kan vara en hudförändring av cellkaraktär.

Läkaren bekräftade att vi måste gå vidare med utredning av dem. Pust, jag är så himla trött över alla utredningar och har nog medvetet legat lite lågt med detta.

Nu fick jag en tid i nästa vecka då jag ändå är i stan. Jag är verkligen trygg, nöjd och imponerad av sjukvården.

Ingenting stämmer för mig med den kritik som vi kan läsa om i media. Oavsett vilka krämpor jag fått efter/under min cancerbehandling så har jag fått hjälp snabbt. Utöver Sös cancerklinik så kan jag rekommendera Bagarmossens vårdcentral. De har omgivit sig med duktiga läkare och har sen lång tid ett gott rykte.

Jag har glädjebesked att ge om vår vän som akut insjuknade och vistades på S:t Görans sjukhus. Han är nu utskriven och är på bättringsvägen. Det var verkligen gastkramande veckor som nu har förbytts i gott hopp.

Vännen G har jag inte haft kontakt med på 10 dagar men hoppas på ett möte i nästa vecka.

Nu går jag snart in i den fjärde åldern. Patricia Tudor-Sandahl skrev för några år sedan boken "den fjärde åldern". Jag måster erkänna att jag inte läst den än. Nu ska det bli av när jag befinner mig precis i den åldern. Jag har läst "den tredje åldern" som handlade om åren mellan 50-70. En tid då man är långt ifrån ung men ännu inte riktigt gammal.

På pingstafton för 70 år sedan föddes jag. På pingstafton i år firar jag den dagen med mina närmaste, familj, släkt och vänner. Det ska bli jättetrevligt att få möta alla på en och samma gång. Även om jag vet om tid och rum så är jag inte delaktig i planeringen. Det känns faktiskt lite märkligt men också spännande och skönt.

Nu måste jag ut och försöka hitta en lämplig klädsel. Garderoben är full med kläder men en storlek som inte är klädsam längre. Jag har abdikerat inför bara tanken att "banta" ner mig. Tids nog så krymper jag i takt med mer motion och då kommer jag i mina favoritplagg.

Vi har ett strålande sommarväder mellan hägg och syren som är perfekt för stadsshopping i Visby. Där blåser det alltid en skön bris och i butikerna är det svalt.

Hoppas ni har det bra allesammans och ta vara på den härliga våren!

Kramar

Rose Marie

 

 

Livet är omvälvande för oss alla!

Är nu tillbaka på Gotland och vardagslivets lunk! Men det är skönt att ta dagen som den kommer och anpassa sysslorna efter dagsform och väder.

Den senaste tiden har varit rätt omvälvande då en av våra vänner blev akut sjuk och befarades ha fått en stroke. Efter många utredningar och lång sjukhustid har stroke uteslutits. Han är betydligt bättre  nu men har inte fått någon diagnos. Vi, men framförallt hans familj är väldigt oroliga. Idag hålls en läkarkonferens där expertis går igenom hela hans situation.

Vi väntar på ett besked och sänder varma hoppfulla tankar till vår vän och familjen.

Så några ord om vännen Georg. Intet nytt har hänt från försäkringskassan. Hustrun ringde till mig i fredags då hon var på Sös med G. Han kämpar på och får fortfarande cellgiftsbehandling. Men han är väldigt svag. Det är ändå hoppfullt att de inte har avbrutit behandlingen.

Familjen vill att vi träffas nästa gång jag är i Stockholm. Då kan vi gå igenom alla papper och beslut som är nödvändiga om vi ska begära en prövning av handläggningen hos JO eller Justitiekanslern.

Hustrun vill att vi går vidare med detta eftersom dom upplever sig orättfärdigt behandlade av försäkringskassan.

Jag själv mår bättre och bättre även om konditionen inte riktigt är som jag vill. Men jag kämpar på med trädgårdsjobb, promenader och städning som faktiskt också är rätt fysiskt krävande.

När jag tänker tillbaka ett år så är det en milsvid skillnad mot idag. Egentligen förstår jag inte riktigt hur jag orkade med den tuffa behandlingen.

Då var jag också helt skallig, idag har jag fått håret tillbaka och skall  till frissan igen. Har beställt lite slingor som lyfter upp så jag ser piggare ut. Hårfärgen betyder mycket för utseendet. Normalt skulle solen ha blekt mitt hår men jag tar det lite lugnt med solexponeringen. Inbillar mig att huden är extra känslig efter cytostatikabehandlingen.

Snart drar jag in till Visby för shopping och frisörbesök. Kanske blir det en fika med dottern också. Det ska bli skönt att känna av stadsluften och pulsen i stan. För nu börjar pulsen och ön lever upp.

Ha det bra i vårvädret och kramar till er alla!

Rose Marie

 

 

 

 

 

Äldre inlägg