Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från april 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Svar från ministerns politiska stab!

Idag har jag fått svar från regeringskansliet, Sofia S som är medarbetare i Ulf Kristerssons politiska stab.

Jag får ett mycket vänligt bemötande med förklaring om att de inte kan ingripa eftersom detta skulle kunna innebära ministerstyre, vilket är förbjudet i grundlagen. Jag får sen återigen en hel A4 sida med regelverket som jag nu som då är rätt bevandrad i.

De vill också understryka att det, precis som jag skriver, är av största vikt att den enskilde får ett professionellt bemötande av försäkringskassans handläggare. Försäkringskassan är en självständig myndighet och man bör därför framföra sina synpunkter direkt till myndigheten.

Sen får jag "Ett tack än en gång för att jag tog tid att skriva".

Jag är ändå glad för att ha fått ett svar igen. Brevet skrevs den 1 mars och svaret kom idag den 19 april. Det tycker jag är en ok handläggningstid eftersom Socialdepartementet har mängder av ärenden.

Däremot har jag inte fått minsta reaktion från myndighetschefen på Försäkringskassan. Det brevet levererades en vecka tidigare, likaså till handläggaren.

Jag har haft kontakt med hustrun till G idag och de har inte fått något besked på sin ansökan om sjukersättning. Nu är jag orolig för att det gått prestige i ärendet. Hursomhelst så har de inte tagit någon hänsyn till G´s svåra sjukdomstillstånd och snabbat upp handläggningen.  Det var huvudpoängen med mitt brev att försöka snabba upp beslutet.

G´s tillstånd har försämrats. Just nu är han på sjukhuset sedan i måndags. Hans lungor fylls med vätska allt oftare  så han åker ut och in på sjukhuset.  Den sista och pågående cellgiftsbehandingen har skjutits upp eftersom han är så svag.

Hustrun är också helt slut och gråter i telefon. Hon försöker att mobilisera sina sista krafter för att orka vara ett stöd till barnen och sin man.

Men hon är glad för våra samtal och mitt engagemang och hon är glad för att Arbetsförmedlingen har försökt hjälpa henne. Heder åt nina gamla kollegor i Skärholmen. AF´s professionella bedömning är att hon inte står till arbetsmarknadens förfogande just nu. Det stöds också av en psykiatriker och en kurator. Så nu börjar hennes kamp med Försäkringskassan. The never end story.

Det är verkligen tungt att stå så nära en familj som håller på att totalhaverera och känna sig så maktlös.

Jag hoppas att kunna träffa G och hans hustru när jag kommer till Stockholm i början av maj. Men jag kan säga att jag är väldigt orolig för varje dag som går. Jag är orolig för att tiden är på väg att rinna ut. Han har kämpat så länge i motvind med sjukdomen och myndigheten FK. En myndighet som är till för medborgarna och inte tvärtom. Men G är bara en siffra i statistiken för myndigheterna.

Jag fryser och är ledsen för jag tycker det har blivit så kallt i vårt fantastiska land. Jag ställer mig ständigt frågan hur det kunde bli så här?

Tack igen till alla som följer min blogg och för alla kommentarer och mail jag får. Det glädjer mig att jag inte är ensam i kampen.

Vårkramar!

Rose Marie

 

En tacksamhetens tanke till er alla!

Nu har lugnet infunnit sig på vår härliga Gotlandsgård. Värmen är också på väg och solen skiner. Det kan inte bli bättre än så just nu.

Jag har haft en jättetrevlig påskhelg med syster och familj, barn och barnbarn. Alltför mycket mat och för lite motion men det får jag ta igen nu.

Hundarna är helt utmattade efter den sociala överdosen de fått.  

Nu hoppas jag på fint vårväder så trädgårdsjobbet kan komma igång. Jag längtar verkligen efter det. Hela förra året blev ju förlorat för mig i många avseenden och framförallt trädgården. Utan mina kära vänner och släktingar hade rosenrabatterna varit igenvuxna.

Så idag denna härliga lördag vill jag sända en tacksamhetens tanke till er alla som har funnits vid min sida. Alla ni, ingen nämnd, ingen glömd som på olika sätt burit mig igenom det jobbiga året. Utan er skulle jag inte varit där jag är idag.

Det betyder så oerhört mycket att känna att jag inte bar bördan ensam. Så även om det var svårt för er också att närma er så ska ni känna att ni är mina hjältar.

Nu ska jag fortsätta med trädgårdsjobbet innan middagen på tu man hand med en av mina största hjältar. För just han har nog haft det allra tuffast som alltid funnits vid min sida. Han som tålmodigt fått utstå min ilska, frustration och förtvivlan emellanåt. Han har stått orubblig med ständigt glada tillrop och uppmuntran om att "vi klarar det den här gången också".

Jag lever i nuet och tar en dag i sänder och önskar er alla en trevlig helg!

 

Rose Marie

 

Kylslaget påskväder!

Nu har jag varit på ön en vecka i ett väldigt kylslaget väder. Det blev verkligen ett bakslag på våren men å andra sidan så kom våren alldeles för tidigt. Under april är det ju normalt med kraftiga svängningar.

Jag är rätt nöjd med det kylslagna vädret som inte inspirerar till trädgårdsjobb. Den envisa förkylningen/influensan har dränerat min energi och det är först idag som jag orkat ta tag i påskförberedelserna. Men då har det varit fart på mig och blåslampa på min man så vi får påskfint.

På lördag har vi påskmiddag med syster och familj. Dottern kommer också över så vi blir ett lagom stort gäng. Efter påsken kommer sonen med barnbarnen så det är full aktivitet ett tag framöver.

Golfbanan får vänta så länge iskylan är kvar. Men, min tumme är nu helt bra. Fantastiskt att det kan läka ut! Nu har jag fått kallelse till en ortoped så det känns lite pinsamt att gå dit. Men jag gör det iallafall, inte minst för att få lite råd om hur jag evt kan förebygga nya skov.

Så något om sjukskrivningstalet som varit en aktuell fråga under veckan. Nu börjar effekterna att visa sig efter alla överföringar till Arbetsförmedlingen. En stor del av personerna har inte varit arbetsförmögna utan är fortsatt sjuka.

Vad som hänt med dessa personer är att de utförsäkrats och därmed tappat sin SGI, sjukpenninggrundande inkomst. När de återgår till sjukskrivning så har väldigt många fått mer än halverad ersättning. Många av dessa personer har barn och därmed drabbas de väldigt hårt ekonomiskt. Så även om sjuktalet har ökat så har inte utgifterna för staten ökat  i samma utsträckning.

Den här frågan kommer att vara aktuell för lång tid framöver och dessvärre drabbar den också väldigt många. Men först när den kryper in i "vanliga" familjer så kanske folkopinionen ökar. För tyvärr tror jag det är så simpelt att man måste vara nära någon som drabbats för att förstå.

Lever man en tryggt liv med fast anställning inom stat, kommun och landsting så kommer man inte i närheten av en utförsäkring. Där fungerar skyddsnäten nästan fullt ut.

Jag har en dröm att dessa skyddsnät skulle omfatta alla människor. En dröm som skulle kunna bli verklighet om vi var fler med samma dröm.

Nu ska jag återgå till verkligheten och då blir det sillinläggning som gäller!

Önskar er alla en Glad Påsk!

Rose Marie