Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från december 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Nu är glada julen slut, slut, slut!

Nu är glada julen slut, slut, slut men  vi har nyåret ocht trettonhelgen kvar att glädjas åt. Sen kan vi blicka framåt mot den ljusare årstiden.

Kanske är det en lång transportsträcka innan vi kan glädjas åt snödroppar och tussilago men de finns där inom överskådlig tid.

Jag har haft en jättemnysig jul med mina allra närmaste omkring mig. Det har varit så trevligt men nu när alla rest känns det lite vemodigt. Jag saknar dom redan!

Jag gillar inte avsked men tröstar mig med att vi snart ses igen. Mina barn kommer lite då och då och min syster med familj har ju etablerat sig här med eget Gotlandshus. Det känns så bra att tänka att snart är det vår o en massa helger och då kommer dom igen.

I allt det trevliga omkring julfirandet har jag våndats inför ett samtal med min syster. Jag väntade in i det sista med att ta upp ämnet eftersom det är väldigt känsloladdat.

Några dar före jul ringde min läkare och diskuterade den ärftlighetsforskning som jag deltar i. Det släktträd som gjorts visar på en  något förhöjd risk  att få cancer  i min familj  eftersom så många drabbats. När det gäller specifikt bröstcancer så kan de inte ge något svar förrän jag genomgått en ordentlig gentest. Det kan vi få svar på om jag godkänner att genomgå en blodanalys.

Där uppstår ett dilemma för mig och mina närmaste. I första hand är det min dotter som berörs men det kan också beröra min syster och hennes tre döttrar. Skulle jag bära på en ärftlighetsgen så kan det innebära att risken är avsevärt högre att få bröstcancer. Men samtidigt så erbjuds alla berörda att ingå i ett forskningsprojekt som innebär minitiös genomlysning varje år. Då fokuseras på tidig upptäckt av såväl bröst som underlivscancer.

Min dotter vill verkligen att jag ska undersöka ärtfligheten och är bekväm med även det värsta. Hon menar att det är bättre att genomgå fördjupade läkarkontroller än att kanske upptäcka en bröstcancer för sent. Tidig upptäckt är den största garantin för bot och bättring. Hon vet att tusentals kvinnor drabbas varje år. Oron finns naturligtvis  där ändå eftersom så många drabbats i vår familj.

Men efter att jag involverat mina närmast berörda så är jag fast besluten att beställa en tid för blodanalysen. Nu när jag har fördjupat mig i ämnet så är jag inte orolig för om det är ärftligt. Det skulle snarare hjälpa mina flickor att undvika att drabbas i en framtid. Det är verkligen exklusivt att bli omhändertagen i förebyggande syfte. På det sättet kanske det går att undvika alla jobbiga behandlingar och i stället sätta in förebyggande medicin. Sån finns tillgänglig idag om olyckan skulle vara framme. Blickar vi ytterligare ett antal år framöver så har forskningen kommit ännu längre. Det känns rätt tryggt att tänka så.

I morgon ska jag ringa min kontaktsköterska och beställa en tid i januari när vi åker till Stockholm.

Nu ska vi ta en kvällsmacka med gravad lax och njuta ev ett glas vin i vår stillsamhet min kära tålmodiga man och jag.

Hundarna snusar så fint i sofforna och tycker nog oxå att det är lite skönt med stillheten.

Hoppas ni  också haft en fröjdefull och trivsam jul! God fortsättning och varma kramar

från Rose Marie

 

 

Ett år sedan eländet började!

Idag har det gått precis ett år sedan jag fick mammografibeskedet. Viserligen var inte läkaren övertydlig men när han erbjuder en tid i julveckan för att träffa en bröstkirurg så är svaret givet. I julveckan!!!!  Det funkade ju inte för mig.

Julen stod för dörren och barnbarnen skulle komma i julveckan. Dessutom skulle julkalaset förberedas för familj och syster med familj.

Jag undrade om tiden var avgörande eller om vi kunde vänta till efter helgerna. Det gick bra så jag fick en tid 10 januari.

Jag involverade min man i mina tankar och vi var överens om att inte dramatisera. Så det stannade vid att våra barn fick en liten hint om besöket som väntade i januari.

Ni tycker nog jag är galen som resonerade så här men jag gjorde en riskbedömning som kanske var lite mer positiv än vad verkligheten visade.

Men nu kan jag också avslöja att jag ville så gärna ha barnbarnen några dar och fira jul med nära o kära. I mina dystra stunder vägde jag in att det kanske är den sista julen.

Då var det väldigt onödigt att lägga sordin på stämningen med att det evt var ett canceråterfall. Jag vet att allt fokus hade riktats mot detta med all oro och ångest som det medför.

Egoistiskt tänkt kanske men det behövde ju inte vara så dramatiskt. Om det var en tumör så kunde den vara väl inkapslad. Den kunde ha legat så i många år utan att blomma ut. Den kunde med ett enkelt ingrepp avlägsnas utan märkbara men. Så kunde det också varit. Och om, jag säger om röntgenläkaren bedömt mitt läge som akut så hade han sagt det. Jag litade fullt o fast på läkarvetenskapen.

Dessutom hade jag erfarenheten för 20 år sedan i minnet. Då sa röntgenläkaren att han omgående sänder provsvaret till min läkare. Det var en fredag och på måndag fick jag beskedet om cancern. Onsdag i samma vecka träffade  jag narkosläkaren  och på torsdag opererades jag. Då var det snabba ryck för man kan se allvaret av tumören genom en biopsi. Sen var jag 48 år och kanske det spelade en viss roll också.

Nu 20 år senare borde utvecklingen gått framåt och bedömningarna vara ännu säkrare, Så jag var lugn, trots allt.

Vi fick en fantastiskt trevlig julvecka, julafton, nyår och mellandagar.

Det tänker jag på nu när det gått ett år. Jag kommer att få fantastiskt trevlig jul i år också. Visserligen saknar jag några för mig viktiga personer. W och W och E. Men jag hoppas på flera fantastiska jular framöver och det går inte alltid att få ihop det. 

Snart blir det också ljusare och dagarna blir lite längre och det är ju helt underbart. Den mörkaste årstiden ligger snart bakom oss. Kanke det kommer lite snö också och då blir det ännu ljusare.

Ha nu en trevlig fjärde advent och mys i vintermörkret. Det kommer jag att göra varvat med lite städning, pyntning och bakning.

Varma kramar från

Rose Marie 

 

 

 

Julreflektioner!

Så har ytterligare en vecka passerat och nu är jag fri från förkylningen och det är så skönt.

Inte minsta tecken på vinterväder utan snarare höst med en blandning av vind, moln och sol. Jag vågar nog inte helt erkänna för min omgivning att jag tycker det är ok. De senaste vintrarna har inte varit nådiga. Även om det blir ljusare med den vita snön så kan jag stå ut med ett mellanår.

Ja, ok då, på julafton kan det väl vara några decimeter snö för våra gästers skull. Kanske också för hundarna som älskar att leka i snön. Men nu är det inte så enkelt att man bara kan önska en vit jul. Det är helt andra makter som styr vädret.

Det där med julstämning kan man skapa rätt bra ändå. Så fort mörkret infaller så lyser alla ljus upp så fint. Vi har hissat upp en julgran i flaggstången. Det är ljusslingor som faller ner och bildar en 10 meter lång julgran. Väldigt vackert och granen lyser upp halva nejden.

Nu funderar jag på om vi ska ha gran inne eller ute? Det lutar åt utomhus för att slippa allt efterarbete med barr som dyker upp ända fram till midsommar. Pyntad julgran är visserligen stämningsfullt men det går att kompensera med girlanger och kulor osv. Dessuttom är det roligare att granpynta om det finns barn med. Vårt yngsta barn under julen är 17 år och hon uppskattar mest maten och samvaron.

I år har jag reflekterat lite extra över julen. Har kanske haft mer tid att fundera och följa reklamen. Vad som gläder mig mycket är att hjälporganisationerna har tagit sig större utrymme, inte minst i media. Inte för att jag vill ge alla dåligt samvete för den hysteriska kommersen men jag tror vi måste hitta en bättre balans. Jag tror också att vårt engagemang i världens barn gör skillnad. Jag tror våra trygga barn behöver en större inblick i hur andra har det. På så sätt kan vi hjälpa barnen att utveckla sin empatiska förmåga.

De här reflektionerna omkring kommersen i samhället borde vi ha året runt men julen blir så påtaglig.

Sen gör det ju ont också om man försjunker in i andras elände så det är förståeligt om de känslorna förträngs.

Nä, nu blev jag för allvarlig så här i juletid. Men jag tröstar mig med att utan allvar/sorg ingen glädje. För mig är det två motsatser som samverkar.

Nu ska jag återgå till att packa ihop lite julpaket som ska levereras till alla våra barn som vi inte träffar i jul.

Ha det bra i adventstider och stressa inte!

Kramar

Rose Marie

 

 

Äldre inlägg