Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från september 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Tjejträff med dotter och två bordercollies!

Hallå kära vänner! Jag hoppas ni också har en fantastisk sensommar att njuta av. Visst är det underbart med de ljumma vindarna och en sol som strålar varmt och skönt. 

I morse hade jag en förnimmelse av urinvägsinfektion. Riktigt obehaglig känsla i hela kroppen. Vad gör man om man vill slippa kontakta sjukvården direkt. Jo, jag prövade med 2 msk äppelcidervinäger i ett glas vatten. Drack det varannan timme och vips, nu känns det bra. För säkerhetsskull besökte jag också apoteket och köpte tranbärsextrakt. Tranbär är beprövat som bra effekt mot dylika tillstånd. Har nu fyllt på med 15 ml och hoppas jag befriat kroppen från bakterier. Mycket vatten  behövs förstås också för att hjälpa njurarna på traven.

Nu är jag utan min man några dagar. Han reste till Sthlm för att ta avsked av en gammal vän och kollega. Sen har han en del uppdrag att utföra tillsammans med vår son. På fredag morgon kommer han tillbaka. Då reser jag och vår dotter till stan. Vi ska på avskeds och födelsedagsfest för E som är mitt äldsta gudbarn och systerdotter. Hon flyttar till Shetlandsöarna och skall provbo där på obestämd tid. Visst är det härligt för dagens unga när hela världen står öppen för dem.

Ikväll har vi tjejträff, 2 bordercollies och min dotter o jag. Ovanlig upplevelse men jättemysigt. Vi har ätit god mat och druckit vin en helt vanlig tisdag. En sprakande brasa förhöjer också stämningen.

I morgon är jag helt ensam med hundarna och ska ta skogspromenaden med dom. Sen får jag fundera ut några smarta stimulansövningar för dom. Bordies behöver mycket hjärnstimulans och är man ensam så krävs det mer. Det ska jag fixa på nåt sätt.

Ha det så bra och varma kramar till er alla!

Rose Marie

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snart uppföljningstid hos min läkare!

Den här veckan har varit lite seg. Trots goda föresatser så blev det inte så mycket av trädgårdsjobb. Det är typiskt för vår situation nu tror jag. Även om sensommaren dröjer sig kvar så har skvalandet med regn pågått och stört planeringen.

Det har mest blivit innejobb men det har varit väldigt trevligt ändå. Någon enstaka svamptur blev det dock och efterjobbet med rensning tar tid. Nu finns svampen utspridd för torknig i hela huset. Det är härligt att ha för den mörka årstiden och som presenter till mina vänner som aldrig plockar svamp.

Sen har jag äntligen fått en tid för uppföljning av min status. De här  månaderna har jag befunnit mig i ett vacuum. Vad har hänt med min kropp efter cellgifterna? Har gifterna haft effekt? Vad beror smärtorna i lederna o bäckenet på? Är det biverkningar av hormonbehandlingen eller????? Pipet i bröstet, beror det på astman eller cancerspröten som inte kunde avlägsnas vid operationen? Ja, det är många tankar och frågor jag vill ha svar på. Det känns så skönt att få prata med min läkare den 3 oktober.

Under hela behandlingstiden fanns vårdteamet omkring mig. Efter behandlingstiden var jag ensam, utelämnad till mig själv. Intressant iakttagelse. För 20 år sedan reflekterade jag inte över detta. Då var jag i full gång att klara av jobbet och vardagen. Dessutom hade jag en s k gräddfil till min läkare. Det var en trygghet att veta att jag kunde ringa närhelst jag hade behov. Idag känns det inte riktigt så. Alla, inklusive min läkare, har fullt upp och det känns inte naturligt att söka stöd och uppta deras dyrbara tid.

Jag är ju lyckligt lottad ändå med min familj, släkt och många vänner. Men det finns saker man inte dryftar ens med sina närmaste. Då finns det kuratorer att tillgå. Jag har faktiskt en tid hos en kurator när jag är i Stockholm. Kanske jag kan få lite hjälp med att hantera min ilska. Ilska är ett nytt fenomen hos mig. Jag är jättearg emellanåt. Min egen analys är att det beror på hormonerna i kroppen. Om man helt plötsligt blir av med allt kvinnligt könshormon som östrogen så händer det saker. Klimakteriet är väl ett bra exempel. Många kvinnor blir nästan galna under den tiden. Att få prata med någon som inte är känslomässigt engagerad i mig känns bra.

Idag har jag varit i Slite o handlat och mötte min gamla ridlärare i kassan på Coop. Jag blev så glad att träffa henne och hon peppade mig att börja igen och sa att Chili pepper, min vita häst, väntade på mig. Det var bara att droppa in när jag önskade. Chili pepper är 26 år så hon gillar lite lugnare tempo och det passar mig. Kanske jag ska återuppta detta intresse igen. Det är ju bra för balansen!

Nu är det fredagkväll och min man o jag är ensamma med hundarna. Vi har det lugnt och skönt. Har  ätit en god middag och ser fram emot att titta på Skavlan.

I morgon blir det strålande väder och då fortsätter vårt evighetsjobb med trädgårdsskötsel.

Hoppas ni också får en härlig sensommarhelg!

Kramar

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Härlig hösthelg med mycket jobb!

Den här veckan har jag verkligen startat mitt nygamla liv. Promenader, skogsvandringar och massor av trädgårdsjobb. Vår trädgård kräver verkligen ständigt underhåll men det här året har det inte funkat.

I våras fick jag inte utsätta mig för rostaggar  eller andra småsår. Sådana harmlösa incidenter inträffar ju hela tiden men för mig var det då detsamma som stora risker med blodförgiftning som tänkbar effekt.

Jag gjorde ett försök med långa handskar då jag stod med kutad rygg. Sen fick jag en infektion som jag aldrig fick svar på ursprunget.Tur var väl det att jag hamnade på sjukhus och blev lungröntgad så det upptäcktes att min pick-line åkte på sniskan så jag fick ta bort den och operera in en ny. Då undrade min läkare om jag stått på huvudet. Då förstod jag att det handlade om rabattrensningen.

Hursomhelst så behöver jag inte oroa mig för det numera. Nu handlar det om att orka med tillräckligt mycket innan tjälen kommer.

Att trädgården ändå varit presentabel beror på alla mina goa släktingar, min dotter och några goda vänner som besökt oss. Våra fantastiskt blommande pelargoner planterade Inger o Hasse. De är helt underbara ännu. En stor kruka med olika örter står fortfarande  och frodas i all sin prakt. Gerd och Björn fixade till det. En starkt fruktbärande aubergin har nu sett sina bästa dagar. Men jag kan inte räkna hur många frukter jag skördat. Det var en kärkommen födelsedagspresent av min syster o svåger. Den har blommat från maj till augusti, helt underbart!

Nu har jag avverkat den drygaste rabatten med 25 rosor och 8 urstora nepetor. Det är så fantastiskt fint och jag är sååå nöjd.

Dessutom har jag lyckats få igång husmålningen som ingen orkat med under sommaren. Min sjukdom har ju påverkat hela familjen. I två dagar har min man o dotter klarat nästan hela huset och det är verkligen en bedrift. Vi hade ju en målare på gång men när solen sken och jag var på ett strålande jobbhumör så gick det lätt som en plätt för oss alla.

Det finns mycket kvar att bita i men det känns bra att ha en plan.

Nu är det söndagkväll och vi är alla ledbrutna men nöjda efter en härlig hösthelg.

Nu hoppas jag på en aktiv kommande vecka med mer trädgårdsjobb och en del svampplockning förstås.

Kram på er alla därute!

Rose Marie

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg